Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Rättsfall från Regeringsrätten

Uttagsbeskattning; gränsdragning vara/tjänst

Beslutande instans: Regeringsrätten

Datum: 2005-04-29

Område: Mervärdesskatt

Dnr/målnr/löpnr:
4485-02
Uttagsbeskattning har inte ansetts möjlig vid tillhandahållande av mat till personal mot ersättning. Tillhandahållande av mat som den anställde intar i en iordningsställd personalmatsal har ansetts utgöra tillhandahållande av serveringstjänst.

Redovisningsperioder maj 2001 – april 2004

Sökanden överklagade ett förhandsbesked som meddelades av Skatterättsnämnden 2002-06-10. Nämndens förhandsbesked har refererats i rättsfallsprotokoll 18/02. För närmare beskrivning av omständigheterna och frågeställningen hänvisas till detta referat.

Av Regeringsrättens dom framgår följande:

”YRKANDEN M.M.

Bolaget yrkar att Regeringsrätten besvarar fråga 1 med att bolagets tillhandahållande av lunchmat till de anställda skall betraktas som tillhandahållande av livsmedel och fråga 2 med att någon uttagsbeskattning inte skall ske. Om fråga 2 besvaras med att uttagsbeskattning skall ske, bör enligt bolaget Regeringsrätten ta ställning till hur beskattningsunderlaget skall bestämmas (fråga 3 och fråga 4). Såvitt avser fråga 1 anför bolaget bl.a. följande. Skatterättsnämnden har inte gett några skäl till att en serveringstjänst skall anses tillhandahållen trots att det saknas personal som sköter servering och avdukning. Det skall inte vara avgörande att det finns ett iordningställt lunchrum, något som i princip alla arbetsgivare erbjuder. Nämnden har funnit att det till den övervägande delen är fråga om en tjänst inom ramen för bolagets restaurangverksamhet. Detta strider mot den skatterättsliga neutralitetsprincipen eftersom följden blir att bolagets tillhandahållande anses avse en tjänst medan ett tillhandahållande av personalmat åt utomstående företag anses som varuleverans. Avgörandena i RÅ83 Aa 212 och RÅ85 Aa 203 talar inte på något sätt emot bolagets sak. Tillsammans med EG-domstolens avgörande i mål C-231/94, Faaborg-Gelting Linien, REG 1996 s. 1-2395, visar rättsfallen att leveransen av mat till personalmatsal är en varuleverans och inte en serveringstjänst.

Skatteverket hemställer att Regeringsrätten inte ändrar förhandsbeskedet avseende fråga 1 och anför bl.a. följande. EG-domstolens synsätt i målet Faaborg-Gelting Linien avviker inte i grunden från de principer och den praxis som under åren utvecklats vid tillämpning av den svenska mervärdesskattelagstiftningen. Synsättet innebär att tillhandahållande av enbart mat för avhämtning, utan ytterligare tjänster än tillagning och överlämnande av maten, för senare förtäring på annan plats inte anses som en serveringstjänst. I övrigt får bedömningen av om en serveringstjänst tillhandahålls eller ej göras utifrån karaktären och omfattningen av övriga tjänster.

Skatteverket tillstyrker - sedan EG-domstolen meddelat sitt nedannämnda förhandsavgörande - bifall till överklagandet avseende fråga 2.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Bolaget bedriver hotell- och restaurangverksamhet. Bolaget tillhandahåller sina anställda (ca 25 personer) lunchmåltider av normal beskaffenhet. Maten levereras från bolagets restaurang i kantiner till en särskild av bolaget iordningställd personalmatsal. De anställda förser sig själva ur dessa kantiner och de hämtar själva porslin, bestick m.m. Det pris som de anställda har att betala kan komma att understiga kostnaden för den tillhandahållna måltiden.

Fråga 1 gäller om tillhandahållandet avser en vara (livsmedel) eller en tjänst (serveringstjänst). Frågan skall besvaras utifrån vad som följer av sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) och närmast då EG-domstolens dom i målet rörande Faaborg-Gelting Linien. Domen innebär att restaurangverksamhet skall anses utgöra ett tillhandahållande av tjänster i den mening som avses i artikel 6.1 i direktivet.

Skatterättsnämnden har i sin motivering återgett delar av innehållet i tre centrala punkter i EG-domstolens dom (punkterna 12-14). Av dessa punkter framgår att domstolens ställningstagande grundas på en samlad bedömning av element och handlingar som kännetecknar restaurangverksamhet och att därvid beaktats även sådana element och handlingar som föregår överlämnandet av maten. Någon uppdelning i en varudel och en tjänstedel skall inte göras. Det framgår också att någon motsvarande samlad bedömning inte aktualiseras vid försäljning av mat för avhämtning (s.k. take-away). I det fallet är det fråga om leverans av varor i en verksamhet som inte utgör restaurangverksamhet (jfr artikel 5.1 i direktivet).

Avgörande i målet är därför om bolaget kan sägas tillhandahålla den anställde något mer än själva maten. Så är uppenbarligen fallet. Även med beaktande av att det sammantagna tjänsteinslaget inte väger lika tungt som vid sedvanlig restaurangverksamhet måste det anses vara fråga om tillhandahållande av tjänster i sådan verksamhet. Skatterättsnämndens svar på fråga 1 skall därför inte ändras.

Fråga 2 gäller om bolaget skall uttagsbeskattas med anledning av att tillhandahållandet sker mot ett pris som understiger bolagets självkostnad.

Enligt mervärdesskattelagen (1994:200), ML, skall uttag av varor och tjänster beskattas såväl då tillhandahållandet av varan eller tjänsten sker utan ersättning som då tillhandahållandet sker mot ersättning som understiger inköpsvärdet eller självkostnadspriset för varan respektive kostnaden för att utföra tjänsten (2 kap. 2 § 2 och 2 kap. 5 § första stycket 1 ML).

Sedan Regeringsrätten beslutat inhämta förhandsavgörande med avseende på de gemenskapsrättsliga frågeställningar som denna reglering aktualiserar i målet lämnade EG-domstolen sitt svar i dom den 20 januari 2005 (mål C-412/03). Svaret innebär att artiklarna 2, 5.6 och 6.2 b i sjätte mervärdesskattedirektivet utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken ett tillhandahållande av en vara eller en tjänst mot ett faktiskt vederlag anses som uttag för privat ändamål av denna vara eller tjänst även när detta vederlag understiger självkostnadspriset för den tillhandahållna varan eller tjänsten.

Av EG-domstolens dom följer att det inte är förenligt med gemenskapsrätten att beskatta bolaget för uttag när, som i detta fall, tillhandahållandet sker mot ersättning. Bolagets överklagande skall därför bifallas såvitt avser fråga 2.

Skatterättsnämnden har avvisat fråga 3. Regeringsrätten kan redan av denna anledning inte pröva frågan. Eftersom någon uttagsbeskattning inte skall ske förfaller fråga 4.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked avseende fråga 1.

Regeringsrätten ändrar förhandsbeskedet avseende fråga 2 och förklarar att bolagets tillhandahållande av lunchmat till bolagets anställda inte i mervärdesskattehänseende innefattar något uttag.

Regeringsrätten avvisar överklagandet avseende fråga 3.

Regeringsrätten undanröjer förhandsbeskedet avseende fråga 4.”