Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Rättsfall från kammarrätten

Optionspremie korta standardiserade optioner

Beslutande instans: Kammarrätten

Datum: 2005-03-16

Område: Inkomstskatt - Kapital

Dnr/målnr/löpnr:
398-04
Om samma mängd aktier som köpts vid lösen av en option säljs i nära anslutning till köpet ska den erlagda optionspremien avräknas från anskaffningsutgiften för aktierna. Detta oavsett att personen ägde aktier av samma slag o sort sedan tidigare.

Inkomsttaxering 2002

S utfärdade under 2001 korta standardiserade säljoptioner i Ericsson B och Nokia. Han befriades från sina förpliktelser under året genom att han tvingades förvärva underliggande aktier. Redan innan optionerna löstes innehade han aktier av samma slag och sort i dessa bolag. Under året har han sålt delar av detta innehav. I sin redovisning av aktieförsäljningarna drog S av de erhålla premierna före beräkningen av genomsnittligt omkostnadsbelopp.

Av 44 kap. 31 § IL framgår att utfärdarens vinst av en kort standardiserad säljoption ska ta upp som intäkt det beskattningsår som han befrias från sina förpliktelser.

Enligt 44 kap 32 § 2 st inkomstskattelagen (IL) anges att om utfärdaren av en kort säljoption förvärvar underliggande tillgång ska premien avräknas från anskaffningsutgiften för den förvärvade tillgången om den i sin tur avyttrats samma beskattningsår som premien ska ta upp till beskattning.

Frågan som kammarrätten har tagit ställning till är om hela innehavet av aktier av samma slag och sort måste säljas för att regeln i 44 kap 32 § 2st IL ska vara tillämplig.

Kammarrätten konstaterar följande.

” I förevarande situation ställs lagstiftarens olika mål med reglerna om beskattning av optioner mot varandra. Lagstiftaren vill dels uppnå en enhetlighet i beskattningen av optioner, dels undvika att det skapas möjligheter att skaffa sig skattekrediter samt underlätta skattekontrollen. Att viss skattekredit kan uppstå är, med hänsyn till genomsnittsmetodens förutsedda funktionssätt, enligt kammarrättens mening inte ett tillräckligt skäl för att 44 kap. 32 § andra stycket IL inte skulle få tillämpas i en situation som den här aktuella”

Kammarrätten konstaterar vidare att kontrollproblemen, eftersom det finns en kontrolluppgiftsskyldighet vid lösen av optioner, inte heller är ett tillräckligt skäl.

Likaså anför domstolen att:

” när det som i förevarande situation är fråga om säljoptioner som gått till lösen, och där samma mängd aktier som köpts vid lösen sålts i nära anslutning till detta köp utan att andra affärer i samma aktieslag har gjorts under mellantiden, får det med beaktande av hur aktieaffärer genomförts på Stockholmsbörsen, anses vara motsvarande tillgångar som sålts.”

Kammarrätten beslutar därför att överklagandet ska bifallas och de premier som erhållits vid utfärdandet av säljoptionerna ska avräknas från anskaffningsutgiften för de köpta aktierna innan omkostnadsbeloppet beräknas med hjälp av genomsnittsmetoden.

Kommentar:
Konsekvensen av kammarrättens dom, då den skattskyldige får dra av premien från anskaffningsutgiften, är att inte hela premien beskattas det år som han blivit löst från sin förpliktelse. Likaså innebär detta att han får kvitta premien fullt ut utan kvotering av eventuella förluster.

Skatteverket kommer att överklaga kammarrättens dom.