Inkomsttaxering 2003
 
Den 1 juli 2000 erhöll X en ettårig anställning vid en teater i A. En anställning som sedan förlängdes med ytterligare två på varandra följande ettårsförordnanden. Fr.o.m. sommaren 2003 har S varit verksam på annan ort. Under hela den nu aktuella perioden har S haft sin familjebostad i B.
 
I sina deklarationer för taxeringsåren 2001-2003 yrkade S avdrag för ökade levnadskostnader enligt reglerna för tillfälligt arbete. Skatteverket medgav det yrkade avdraget vid 2001 och 2002 års taxering. Vid 2003 års taxering medgavs avdrag  för ökade levnadskostnader endast för tiden t.o.m. den 30 juni 2002. För tiden därefter ansåg Skatteverket att det inte längre fanns skäl att medge avdrag på den grunden att arbetet avsåg en kortare tid. Eftersom anställningen som skådepelare ej heller fick anses utgöra sådant arbete som är tidsbegränsat till sin natur förelåg inte skäl att medge avdrag enligt reglerna för tillfälligt arbete.  
 
S överklagade Skatteverkets beslut till Länsrätten och yrkade att avdrag skulle medges enligt reglerna om tillfälligt arbete. Han åberopade därvid ett yttrande från Teaterförbundet. Av yttrandet framgick att Teaterförbundet tecknat kollektivavtal som innebar att anställningsformer skapats för att tillgodose de speciella konstnärliga, produktionsmässiga och ekonomiska förutsättningar som finns inom området. Av yttrandet framgick också att det i kollektivavtalet med teatrarnas branschorganisation införts speciella regler för tidsbegränsade anställningar. Kollektivavtalet innebär omfattande avsteg från lagen (1982:80) om anställningsskydd. Länsrätten avslog besvären.  
 
S överklagade Länsrättens beslut till Kammarrätten som instämde i Skatteverkets och Länsrättens bedömning att en anställning som skådespelare inte kunde betraktas som ett sådant arbete som är tidsbegränsat till sin natur.

S fullföljde sin talan i Regeringsrätten som biföll överklagandet och anförde:
 
"Enligt 12 kap. 18 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ökade levnadskostnader på grund av att den skattskyldige har sitt arbete på en annan ort än den där han har sin bostad dras av bara — såvitt nu är av intresse — om arbetet avser en kortare tid (punkt 1).

Tidigare gällde en tvåårsgräns för avdragsrätt för ökade levnadskostnader vid tillfälligt arbete utanför bostadsorten. Denna tidsgräns togs emellertid bort med verkan fr.o.m. 1999 års taxering. I lagstiftningsärendet (prop. 1998/99:83 s. 19) anfördes dock att slopandet av tidsgränsen i praktiken inte borde få någon större betydelse eftersom ett arbete som varade längre tid än två år vanligen inte kunde anses som kortvarigt.
 
I förevarande fall har S medgivits avdrag för ökade levnadskostnader för de två första anställningsperioderna men förvägrats avdrag för den anställning som påbörjades den 1 juli 2002. Även denna anställning — betecknad spelårsanställning — var enligt kontraktet tidsbegränsad till ett år. Regeringsrätten finner mot bakgrund av villkoren i kollektivavtalet, vad som uppgivits om skälen för denna reglering och utformningen av anställningskontrakten att varje kontrakt måste ses som en anställning för sig och att en anställd under de nu angivna förutsättningarna inte kan utgå ifrån att en anställning enligt ett sådant kontrakt ska komma att förlängas. Den anställning som S påbörjade den 1 juli 2002 och som enligt kontraktet skulle pågå t.o.m. den 30 juni 2003 bör därför anses vara en sådan kortvarig anställning som avses i 12 kap. 18 § 1 inkomstskattelagen. Då även övriga förutsättningar för rätt till avdrag för ökade levnadskostnader på grund av tillfälligt arbete på annan ort är uppfyllda ska S medges avdrag med ytterligare 21 884 kr vid 2003 års taxering."