När ett bolag får en fordran på sig själv som apportegendom upphör den att existera
 
Inkomsttaxering 2007-2010
 
I ansökan till Skatterättsnämnden beskrivs ett antal koncerninterna transaktioner. De resulterar i att bolag A, som äger bolag B, innehar en fordran på B. A lämnar denna fordran som apportegendom till B vid en nyemission. Ett bolag C som tidigare överlåtit denna fordran till A med kapitalförlust (vilket medfört en uppskjuten avdragsrätt enligt 25 kap. 30 § IL, i dess lydelse intill den 1 juli 2003) frågar om A:s överlämnande av fordringen som apportegendom till B innebär att den inte längre existerar i den mening som avses i 25 kap. 30 § IL, i dess lydelse intill den 1 juli 2003, och om C erhåller avdrag för den kapitalförlust som uppstod vid överlåtelsen av fordringen till A. 
 
Skatterättsnämnden fann att i och med att B fick en fordran på sig själv upphörde den att existera, varför fordringen inte längre existerade i den mening som avsågs i 25 kap. 30 § IL, i dess lydelse intill den 1 juli 2003. I övrigt avvisades ansökan. Både beträffande avvisningsbeslutet och svaret hänvisade nämnden till RÅ 2005 not. 82.
 
Kommentar: Beskedet överensstämmer med Skatteverkets uppfattning och överklagas inte. En till den upphävda 25 kap. 30 § IL motsvarande bestämmelse finns nu i 25 kap. 10 § IL.