Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Notissamling 1996:19

 

Fordringar med dold räntekompensation

Fråga: Ett företag har i bokslutet den 31 december 1994 diskonterat ned fordringar som förfaller till betalning 1996 - 1998.

Företaget avser att under den beviljade kredittiden redovisa skillnaden mellan nominellt belopp och diskonterat belopp som ränta. Räntan intäktsförs då. Som räntesats har man använt 8%. Man anser den överensstämma med marknadsräntan.

Företaget åberopar Redovisningsrådets rekommendationer RR3 som stöd för sin redovisning och 24 § KL för att den skattepliktiga inkomsten skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Man hänvisar också till RÅ 1987 ref 102 och RÅ 1988 ref 148.

Är redovisningen av fordringarna godtagbar vid inkomstbeskattningen?

Svar: Enligt 24 § KL skall inkomst av näringsverksamhet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder i den mån dessa inte strider mot övriga bestämmelser i KL. Någon bestämmelse i KL som hindrar att fordringarna fördelas mellan rörelseposter och finansiella poster synes inte finnas. KL har tvärt om gett utrymme för nuvärdeberäkningar vid reavinstberäkningen. I RÅ 1987 ref 102 hade aktier betalats med bl.a. en räntelös revers. Vid beräkningen av köpeskillingen beräknades den av köpeskillingen som betalats med reversen till nuvärdet. RÅ 1988 ref 148 är ett likartat mål. Det är således inte oförenligt med bestämmelserna i skattelagstiftningen att hänsyn tas till att betalningen av en fordran ligger i framtiden och dess värde därför räknas ned till nuvärdet. Se även SN 1991 s. 111 där räntebegreppet diskuteras med anledning av några rättsfall.

Av punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 24 § KL framgår att inkomst enligt bokföringsmässiga grunder skall anses ha åtnjutits under det år då den enligt god redovisningssed tas upp som intäkt i räkenskaperna. Även om Redovisningsrådet riktar sig i första hand till publika företag torde det vara svårt att beta andra företag rätten att tillämpa RR3. Det torde generellt vara så att det ställs större krav på informationsgivningen - redovisningen inräknad - i ett publikt företag än i ett icke publikt företag. RR3 är ett uttryck för detta. Om en bokföringsskyldig väljer att underkasta sig dessa högre redovisredovisningskrav torde detta inte stå i strid med god redovisningssed. Det bör därför godtas vid inkomstbeskattningen.

Det får framhållas att en förutsättning för denna slutsats är att de villkor som framgår av RR3 är uppfyllda. Det innebär bl.a. att om företag också har skulder med dold räntekompensation skall också värdet av dessa nuvärdeberäknas