Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets skrivelser

Kostnadsersättningar till förmyndare och gode män

Datum: 2009-02-18

Område: Inkomstskatt - Tjänst

Sammanfattning

Omkostnadsersättningar som utbetalas till förmyndare och gode män får behandlas av arbetsgivaren som kostnadsersättning under förutsättning att det finns underlag som visar att det är frågan om utgifter som bedöms vara skäliga för uppdragets fullgörande. Även i de fall överförmyndaren eller överförmyndarnämnden inte har begärt underlag för utgifterna från förmyndaren/gode mannen, får omkostnadsersättning på högst 2 % av ett prisbasbelopp behandlas som kostnadsersättning.

Utbetalda kostnadsersättningar är normalt skattepliktig inkomst av tjänst för förmyndaren/gode mannen. Avdrag medges för de kostnader som kan styrkas eller visas på annat sätt enligt de regler som gäller för övriga utgifter.

Frågeställning

Ersättningar till förmyndare/gode män kan antingen utbetalas av huvudmannen eller av kommunen (överförmyndaren). Ersättningarna utgörs av dels ett arvode, dels en omkostnadsersättning. Denna omkostnadsersättning ska täcka utgifter för kortare resor, telefon, porto och dylikt. Enligt sedvänja har i många år omkostnadsersättning utbetalats med ett belopp som motsvarar 2 % av ett prisbasbelopp. Fråga har uppkommit om denna utbetalda schablonersättning skattemässigt kan godtas som kostnadsersättning eller om den ska behandlas som lön. Vidare har det diskuterats om ifrågavarande omkostnadsersättning ska redovisas på kontrolluppgiften samt hur ersättningen och avdraget bör behandlas vid inkomsttaxeringen.

Sveriges Kommuner och Landstings rekommendationer m.m.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är en arbetsgivar- och medlemsorganisation för kommuner, landsting och regioner i Sverige.
SKL har 07-12-18 utfärdat cirkulär 07:74 (dnr 07/3502) med förslag till ersättningsnivåer till olika typer av förordnade ställföreträdare. Det kan vara frågan om t.ex. förordnade förmyndare, god man, förvaltare eller särskilt förordnad vårdnadshavare enligt föräldrabalkens (FB) bestämmelser. I cirkuläret lämnas riktlinjer om storleken av arvoden för olika typer av uppdrag. När det gäller kostnadsersättningar konstateras att det finns en praxis hos överförmyndare/överförmyndarnämnden att ställföreträdarna får ersättning för utgifter med 2 % av prisbasbeloppet utan uppvisande av kvitton. Bakgrunden finns i Svenska Kommunförbundets cirkulär nr 75.129, som är utgiven 75-09-12. I detta sägs att ställföreträdaren ska "ha rätt att utan särskilt förhandsmedgivande av överförmyndaren/överförmyndarnämnden uppbära en ersättning motsvarande 2 procent av basbeloppet, varvid dock havda kostnader bör redovisas i årsberäkningen eller annan handling". Ersättningen ska täcka kostnader för kortare resor, telefon, porto m.m.

SKL rekommenderar numera i cirkulär 07:74 att överförmyndaren/överförmyndarnämnden i varje enskilt ärende ska infordra underlag för samtliga utgifter ställföreträdaren haft i sitt uppdrag. En av anledningarna är att överförmyndaren/överförmyndaren sällan eller aldrig begär underlag för de 2 % som ges i kostnadsersättning, vilket inte överensstämmer med rekommendationen i cirkuläret från 1975. En annan orsak är att skattebestämmelserna gör det svårt för ställföreträdarena att få avdrag för sina kostnader i deklarationen om dessa inte specificeras och kan styrkas med kvitton eller liknande. SKL rekommenderar därför överförmyndaren/överförmyndarnämnden att frångå den generella kostnadsersättningen om 2 % av prisbasbeloppet och i stället ersätta ställföreträdaren för de utgifter de faktiskt kan uppvisa underlag för.

Skatteavdrag och arbetsgivaravgifter

Om mottagaren av ersättningen för arbetet saknar F-skattsedel ska normalt skatteavdrag göras och arbetsgivaravgifter betalas. Underlaget för skatteavdrag utgörs av ersättningen för arbetet, dvs. arvodet. I vissa fall ska även ersättningar för kostnader i arbetet ligga till grund för skatteavdrag. Av 8 kap. 20 § skattebetalningslagen (1997:483) framgår nämligen att skatteavdrag ska göras i följande två fall:

1. Om det är uppenbart att ersättningen avser kostnader som mottagaren inte får dra av vid inkomsttaxeringen, ska skatteavdrag beräknas på hela ersättningen.

2. Om det är uppenbart att ersättningen överstiger det belopp som mottagaren får dra av vid inkomsttaxeringen, ska skatteavdrag beräknas på den överstigande delen.

Samma regler som gäller för skatteavdrag ska också tillämpas för skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter, vilket framgår av 2 kap. 11 § 1 p. socialavgiftslagen (2000:980).

Ersättning för omkostnader i uppdraget som har specificerats och godkänts av överförmyndare/överförmyndarnämnden får anses utgöra sådant som normalt torde vara avdragsgillt vid inkomsttaxeringen. Med hänsyn härtill bör specificerade och godkända omkostnadsersättningar behandlas som kostnadsersättningar, dvs. inte ingå i underlaget för vare sig skatteavdrag eller beräkning av arbetsgivaravgifter.

I de fall omkostnadsersättning, i strid med SKL:s rekommendationer, utbetalas schablonmässigt med 2 % av prisbasbeloppet kan det ifrågasättas om detta skattemässigt ska behandlas som kostnadsersättning. När Svenska Kommunförbundet 1975 införde en särskild kostnadsersättning gjordes bedömningen att kostnaderna för kortare resor, telefon, porto m.m. kunde uppskattas till ett belopp motsvarande 2 % av basbeloppet. Storleken av kostnaderna kan självfallet variera mellan olika personer, bl.a. beroende på vad det är för huvudman och vilka händelser som inträffar. Det får dock anses sannolikt att förmyndarna och gode männen har vissa kostnader i sina uppdrag. Skatteverkets bedömning är att i de fall omkostnadsersättning utbetalas med högst 2 % av prisbasbeloppet får ersättningen i huvudsak anses motsvara de kostnader som förmyndarna och gode männen haft. I vart fall är det inte uppenbart för arbetsgivaren att ersättningen överstiger vad som kan vara avdragsgillt för mottagarna vid inkomsttaxeringen. För inkomstår 2009 får därför ersättning upp till 856 kronor (2 % av 42 800 kronor) anses ha karaktären av kostnadsersättning, som inte bör ligga till grund för vare sig skatteavdrag eller beräkning av arbetsgivaravgifter.

I de fall schablonersättning (ej specificerade utgifter) utbetalas med belopp som överstiger 2 % av ett prisbasbelopp, bör ersättning upp till 2 % av prisbasbeloppet behandlas som kostnadsersättning. Den delen av schablonersättningen som överstiger 2 % bör jämställas med lön, vilket innebär att denna överstigande del ska ligga till grund för beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter.

Kontrolluppgiftsskyldigheten

Av 6 kap. 1 § lag (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter framgår bl.a. att kontrolluppgift ska lämnas om utgiven ersättning och förmån utgör intäkt av tjänst för mottagaren. I de fall arvodet utgör skattepliktig intäkt av tjänst ska även omkostnadsersättningen behandlas som skattepliktig intäkt av tjänst, varför redovisning ska göras av såväl arvodet som
omkostnadsersättningen på kontrolluppgiften. Arvodet redovisas som kontant bruttolön i ruta 11. Den del av omkostnadsersättningen som kan anses utgöra kostnadsersättning — specificerade kostnader i arbetet eller maximalt 2 % av prisbasbeloppet — ska redovisas som kostnadsersättning i ruta 20. Dessutom ska ersättningens art redovisas i ruta 66 och där kan förslagsvis texten "Omkostnadsersättning" anges. Även i de fall en s.k. förenklad skattedeklaration lämnas ska kostnadsersättningen redovisas i ruta 20 samt specificeras i ruta 66.
Den del av omkostnadsersättning som skattemässigt inte kan behandlas som kostnadsersättning ska hänföras till kontant bruttolön, dvs. redovisas i ruta 11 på kontrolluppgiften.

Inkomsttaxeringen

Vid inkomsttaxeringen ska förmyndaren/gode mannen i de flesta fallen deklarera såväl arvodet som omkostnadsersättningen under inkomst av tjänst. I undantagsfall kan verksamheten utgöra självständig näringsverksamhet och då ska samtliga ersättningar beskattas som inkomst av näringsverksamhet. I de fall arvodet beskattas som inkomst av tjänst ska även omkostnadsersättning deklareras som kostnadsersättning (ruta 05). Avdrag medges för de faktiska utgifterna som kan styrkas eller kan göras sannolikt på annat sätt (ruta 06). Detta gäller även i de fall schablonersättning utbetalas.

I många fall torde i praktiken inget avdrag medges under inkomst av tjänst, eftersom endast den del av övriga utgifter som överstiger 5 000 kr är avdragsgill vid inkomsttaxeringen, se 12 kap. 2 § 3 st. inkomstskattelagen (1999:1229).