På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets yttranden

Slutbetänkande från Pensionsåldersutredningen - Åtgärder för ett längre arbetsliv, SOU 2013:25

Datum: 2013-08-26

Dnr/målnr/löpnr:

131 298262-13/112

Socialdepartementet
Socialförsäkringsenheten 
103 33 STOCKHOLM

Er beteckning S 2013/2830/SF

1 Sammanfattning

Skatteverket begränsar sig till att ge synpunkter på de förslag i betänkandet som avser skattereglerna. Skatteverket har inga erinringar mot förslagen om höjning av lägsta pensionsåldern i inkomstskattelagen (1999:1229), IL, men gör bedöm­ningen att förslagen bör genomföras samtidigt som det görs följdändringar i andra paragrafer i IL som berörs av förslagen. Det bör analyseras vilka paragrafer som måste anpassas och hur denna anpassning bör göras. För att undvika att det under en mellanperiod uppstår problem med till­ämpningen av skattebestämmelserna bör utredningens förslag och de följd­ändringar i andra paragrafer som behöver göras träda i kraft samtidigt.

Därutöver anser Skatteverket att det finns behov av kompletteringar och förtyd­liganden när det gäller föreslagna över­gångsbestäm­melser till ändringarna i IL. Det är osäkert vad som avses med för­nyelse av försäkringsavtal. Det är inte klart hur övergångsbestämmel­serna ska tillämpas i de fall en arbets­givare valt att trygga pensionsutfästelser genom avsättning till konto eller över­föring till pensions­­stiftelse. Även socialavgiftslagen (2000:980) behöver ändras med anledning av utredningens förslag om riktålder. Vidare krävs förtydliganden och förändringar när det gäller ett antal skrivningar i allmänmotiveringen.

Synpunkterna följer dispositionen i betänkandet.

2 Synpunkter på betänkandet

2.1 Avsnitt 1.4 Förslag till lag om ändring i inkomstskatte­lagen (1999:1229)

2.1.1  Punkten 1 i övergångsbestämmelserna

Individuellt pensionssparande

Förslag lämnas om att höja lägsta pensionsåldern i 58 kap. 10 och 24 §§ från 55 år till 62 år. Ändringen i 24 § avser individuellt pensionssparande, IPS. Det anges i punkten 1 att lagförslagen ska träda i kraft den 1 januari 2017 och tillämpas på försäkringsavtal som ingåtts efter den 31 december 2016.

Av författningskommentaren till förslagen (avsnitt 22.4 s. 475) framgår följande:

 ”Vad som anges i övergångsbestämmelserna beträffande försäkringsavtal gäller i tillämpliga delar också för pensionssparkonton och avtal om tjänstepension.”  

Utan en särskild över­gångs­­bestämmelse för IPS torde ändringen i 24 §, dvs. 62 års gränsen gälla även för avtal om individuellt pensionssparande som ingåtts före ikraftträdandet. Av författnings­kommentaren (se ovan) och av allmän motive­ringen (s. 372 och s. 379) framgår emellertid att det är utred­ningens mening att äldre bestäm­melser även ska gälla för pensionssparkonton som har öppnats före ikraft­trädandet. Enligt Skatteverket bör detta framgå av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna. Ett tillägg bör därför göras i punkten 1 och kan förslagsvis omformuleras enligt följande:

”Lagförslagen ska träda i kraft den 1 januari 2017 och tillämpas på försäkrings­avtal och pensionssparavtal som träffats efter den 31 december 2016.”

Tryggande i egen regi 

Punkterna 1 och 2 reglerar försäkringsavtal och punkten 3 reglerar avtal om tjänste­­pension som är jämförbart med pensionsförsäkring. Det är oklart hur ändringen i 58 kap. 10 § IL förhåller sig till en pensionsutfästelse som lämnats före ikraftträdandet och som tryggas på annat sätt än genom pensionsförsäkring och avtal om tjänstepension som är jämförbart med pensionsförsäkring. Således är det oklart hur ändringen i 58 kap. 10 § förhåller sig till tryggande genom över­föring till stiftelse och avsättning till konto och överföring till tjänstepensions­institut som likställs med pensionsstiftelse. Inte heller av övriga delar i betänk­andet framgår hur utredningens förslag om höjd pensions­ålder är tänkt att förhålla sig till utfästelser tryggande på annat vis än genom pensionsförsäkring. 

 I 28 kap. 2 § första stycket IL anges att vid bedömningen av avdragsrätten får en pensionsutfästelse bara beaktas om en försäkring för utfästelsen skulle ha varit en pensionsförsäkring. Det är oklart vid vilken tidpunkt denna jämförelse ska göras för en pensionsutfästelse som arbetsgivaren utfäst till en arbetstagare före ikraft­trädandet av den nya regeln i 58 kap. 10 §. Ingen ändring är föreslagen i 28 kap. IL.  

I frånvaro av en särskild övergångsbestämmelse för pensionspensionsutfästelse som tryggas genom stiftelse eller avsättning till konto är det således osäkert om  gamla utfäst­elser, dvs. utfästelser som lämnats före ikraft­trädandet den 1 januari 2017, och som tryggas i egen regi kan anses uppfylla kravet på att utfästelsen skulle ha varit en pensionsförsäkring om den inte uppfyller den föreslagna 62-års regeln.

Enligt Skatteverkets bedömning bör avdrag för tryggande i egen regi av ”gamla” utfästelser, kollektivavtalade och individuella, med en lägsta pensionsålder på 55 år kunna medges även efter ikraft­trädandet. Argumenten för detta är desamma som utredningen anger beträffande försäkrings­avtal men också för att uppnå neutralitet mellan tryggandeformerna. En över­gångs­bestämmelse med denna innebörd bör därför läggas till för att undanröja osäkerheten i fråga.

2.1.2  Punkten 2 i övergångsbestämmelserna

I punkten 2 anges att de nya bestämmelserna gäller för kollektivavtalsbundna försäkringsavtal som har ingåtts före ikraftträdandet och som förnyas efter ikraftträdandet. Det framgår varken av författningskommentaren eller allmän­motiveringen vad som menas med att ett kollektivavtalsbundet försäkringsavtal förnyas.

Sidorna 373 – 379 i betänkandet handlar om retroaktiv lagstiftning och det får antas att denna text hänger ihop med punkten 2 i övergångsbestämmelserna. Därav torde i vart fall följa att utredningen anser att en förnyelse av ett försäk­rings­avtal inte är att likställa med att teckna ett nytt avtal eftersom regleringen om förnyat avtal inte skulle behövas då. Det är däremot svårare att få en upp­fattning om utredningens bedömning av retroaktivitetsfrågan och skälen till varför individ­uella och kollektivavtalsgrundade försäkringsavtal som förnyas efter ikraft­trädandet ska behandlas olika. I detta sammanhang kan nämnas att retroaktiveten på försäkringsområdet diskuterades bl.a. i prop. 2006/2007:26 Flytt av försäk­rings­­sparande. I propositionen lämnades förslag till ändringar i 11 kap. 5 § FAL. Lagen föreslogs träda i kraft 1 juli 2007 men äldre lydelse skulle gälla för för­säkrings­avtal som ingåtts före ikraftträdandet och som inte förnyats därefter. Således skulle avtal som förnyats efter ikraftträdandet omfattas av den nya lydelsen. En bestämmelse med en sådan innebörd ansågs inte ha en retroaktiv verkan.

I ovan nämnd proposition torde med förnyade försäkringsavtal avses individuella personförsäkringar som förnyas enligt 11 kap. 4 FAL eftersom flyttbestämmelsen i 11 kap. 5 § endast är tillämplig för sådana försäkringar.  Enligt 11 kap. 4 § FAL gäller för individuella personförsäkringar att ett tidsbegränsat avtal förlängs ett år i taget om ingen uppsägning sker. Motsva­rade bestämmelse saknas för kollektivavtalsgrundade försäkringar. På Svenskt Näringslivs hemsida står att läsa att löptiden för kollektivavtalen fastställs i för­handlingarna. Under senare tid uppges den normala tiden varit tre år eller att avtalen gällt tills vidare med en uppsägningstid.

I avsnitt 20.4 (Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser) Inkomstskattelagen anges att övergångsbestämmelserna innebär att den nya bestämmelsen tillämpas på förnyade kollektivavtalsbundna försäkringsavtal som vid ikraftträdandet uppfyller villkoren om lägsta ålder. Skrivningen kan uppfattas som att den före­slagna 62- års gränsen ska gälla för samtliga kollektivavtalade försäkrings­avtal som förnyats efter ikraftträdandet endast under förutsättning att kollektivavtalen vid ikraftträdandet har anpassats i detta avseende. En sådan tolkning är svår att förena med övergångsregelns utformning.  

För tillämp­ningen av övergångsbestämmelsen är det av avgörande betydelse när ett kollektiv­avtal kan anses ha förnyats. Ska exempelvis ett försäkringsavtal grundat på ett kollektivavtal med lägsta pensionsålder på 55 år och som löper på tre år anses förnyat när den nya treårsperioden börja löpa oavsett om några änd­ringar gjorts i avtalet eller inte. I så fall uppfyller inte försäkringen fortsätt­ningsvis samtliga villkor för en pensionsförsäkring. Frågan är hur ett sådant avtal ska behan­dlas vid beskattningen.

Eftersom avskattningsregeln i 58 kap. 19 a IL som tillkommit genom prop. 2007/08:55 Nya skatteregler för pensionsförsäkring, m.m. endast är tillämplig på försäkringsavtal som ingåtts efter 1 februari 2007 torde i vart fall försäkringsavtal som tecknats före 1 februari 2007 inte omfattas. Detta torde gälla oavsett om avtalen förnyats eller inte. I alla fall framgår inte av ordalydelsen i övergångs­reglerna till avskattningsregeln att förnyade försäkringsavtal omfattas.

I detta sammanhang väcks dock en annan fråga. I prop. 2007/08:55 uttalas på s. 85 att även vissa ändringar i ett befintligt försäkringsavtal kan medföra att ett nytt försäkringsavtal anses ha tecknats. Om en sådan ändring, som ska anses innebära att ett nytt avtal har tecknats, företas efter 1 januari 2017 måste i så fall även vill­koret om den lägsta pensionsåldern anpassas till den nya lydelsen i 58 kap. 10 § IL, som med anledning av ändringen i villkoren anses som nytecknad, efter ändringen ska anses som pensionsförsäkring. I annat fall ska det nya avtalet fr.o.m. ändringsdatumet klassificeras som en kapitalförsäkring.

Avskattningsregeln i 58 kap. 19 a § IL i princip tillämplig på kollektivavtals­grundade försäkringsavtal som nytecknats efter 1 februari 2007. Någon avskatt­ning torde emellertid ändå inte aktualiseras om den lägsta pensionsåldern inte anpassas efter den 1 januari 2017 till den nya lydelsen i 58 kap. 10 § IL eftersom de i 19 a § uppräknade avskattningsgrunderna inte omfattar under­låtenheten att anpassa försäkringsavtal till ändrade kvalitativa krav i skatte­lagstiftningen. Det kan ifrågasättas om regeln inte bör justeras i detta avseende.

Det bör även klargöras om och i så fall när ett försäkringsavtal som löper tills­vidare ska anses förnyat. Ska det avtal som tillkommer efter uppsägningen anses som ett nytt avtal eller är det fråga om att det gamla avtalet har förnyats.  Det som ovan sagts om ändringar av avtalsvillkoren äger relevans även för tillsvidare­avtalen. 

Med anledning av de oklarheter som påpekats ovan samt att övergångsbestäm­melsen endast tar sikte på kollektivavtalsbundna försäkringsavtal uppkommer också frågan vilka konsekvenserna blir då ett kollektivavtal förnyas och pensionen inte tryggas genom försäkring utan i egen regi dvs. stiftelse eller avsättning till konto. Det är otillfredsställande om de olika tryggandeformerna i detta hänseende inte skulle behandlas lika.

Mot bakgrund av ovanstående anser Skatteverket att det är ytterst angeläget med ett klargörande av begreppet förnyats. 

2.1.3  Punkten 3 i övergångsbestämmelserna

Av punkten 3 framgår att vad som anges beträffande försäkringsavtal ska i till­ämpliga delar också gälla för avtal om tjänstepension. Det är oklart vilka slags avtal om tjänstepension som avses. Eftersom reglerna i övergångsbestämmelserna endast gäller försäkringsavtal bör denna punkt gälla avtal om tjänstepension som är jämförbara med pensionsförsäkring och som uppfyller de villkor som anges i 58 kap. 1 a §. Dessutom bör det framgå att det är vad som ovan anges i över­gångs­bestämmelserna som i tillämpliga delar ska tillämpas även för avtal om tjänstepension.  Övergångsbestämmelsen kan förslagsvis omformuleras enligt följande:

”Vad som anges i övergångsbestämmelserna ovan beträffande försäkringsavtal ska i tillämpliga delar också gälla för avtal om tjänstepension som är jämförbara med pensionsförsäkring och uppfyller de villkor som anges i 58 kap. 1 a § .”

2.2 Socialavgiftslagen  (2000:980) 

I avsnitt 16.3.3. sjätte stycket anges att utredningen anser att 66-års gränsen för nedsatt socialavgift bör höjas i takt med att riktåldern höjs. Det finns dock inget förslag på ändring i 2 kap. 27 § och 3 kap. 15 § socialavgiftslagen (2000:980). Skatteverket anser att nämnda lagrum bör justeras.

Skatteverket anser även att skrivningen i avsnitt 5.4.7 s. 190 vad gäller avgifts­uttaget för personer som är 75 år eller äldre är missvisande. Personer som är födda 1937 eller tidigare omfattas av det gamla pensionssystemet. I och med att särskild löneskatt på förvärvsinkomster inte längre tas ut på personer som vid årets ingång fyllt 65 år och då personer som är födda 1937 eller tidigare inte kan tjäna in ytterligare pensionsrättigheter får det till följd att några socialavgifter inte ska påföras för denna grupp. Av nuvarande skrivning kan läsaren få uppfattningen att det finns en generell regel som medför att socialavgifter inte ska påföras för den som fyllt 75 år vilket inte stämmer. Motsvarande skrivning finns även i avsnitt 16.3.3.

2.3 Otydligheter, oklarheter och missuppfattningar

2.3.1    Avsnitt Sammanfattning

Under rubriken 55-årsgränsen i inkomstskattelagen höjs (s. 35 andra punktsatsen) anges att försäkringsavtal som ingås och kollektiv­avtals­bundna försäkringsavtal som förnyas efter ikraftträdandet omfattas av de nya reglerna. I andra meningen anges: ”Andra avtal och påbörjade utbetalningar undantas.” Motsvarande skrivning finns varken i lagtext eller författningskommentar.  

Det är oklart vilka andra avtal som avses. Likaså är det oklart varför på­började utbetalningar behöver undantas särskilt då äldre regler ska gälla för avtal som tecknats före ikraftträdandet.

2.3.2    Avsnitt 17 Avdrag vid pensionsavsättningar, 55-årsgränsen m.m.

I avsnitt 17.1.1 Skatteregler för pensionsförsäkring anges i första stycket (s. 357) fyra olika sätt att trygga en pensionsutfästelse. I andra stycket anges att avdrags­rätten förutsätter att avsättningarna görs i någon av de angivna tryggandeformerna och att avsättningarna har ett pensioneringssyfte. Tryggandet kan också ske genom betalning enligt ett avtal med ett utländskt tjänstepensionsinstitut om  avtalet är jämförbart med pensionsförsäkring.

I avsnitt 17.1.1 under rubriken Särskild löneskatt anges i sista stycket (s. 360) att ”Skillnaden mellan att pensionsspara i en IPS jämfört med traditionell- och fondförsäkring är att den enskilde själv förvaltar sina pensionspengar.”  Det är oklart vad som avses med skrivningen. I en fondförsäkring, depåförsäkring (traditionell försäkring) liksom vid individuellt pensionssparande bär pensions­spararen den finansiella risken. En skillnad mellan IPS och traditionell- och fondförsäkring är att det i IPS inte finns något risk­moment.

I avsnitt 17.1.2 Begreppet pensionsförsäkring under rubriken Begreppet pensions­försäkring anges i första stycket (s. 360) följande; ”Begreppet pensionsförsäkring är även ett samlingsbegrepp för försäkringsavtal som omfattar ålderspension och efterlevandepension.” Även sjukpension ingår i samlings­begreppet pensions­försäkring (58 kap. 6 § IL).

I avsnitt 17.1.4 Arbetsrättsliga regler anges i andra stycket (s. 362) följande: ” I kollektivavtalet anges att arbetsgivare och lokal facklig organisation samt förbundsparter kan avtala om en kompletterande avgift som överstiger den i avtalet angivna.” Det är oklart vad som avses med skrivningen. Meningen kommer i direkt anslutning till att en paragraf i MBL har återgivits och skrivningen kan felaktigt tolkas som att den kommer utifrån lagtexten. Frågan är också om det är något speciellt kollektivavtal som avses och i så fall vilket (i bl. a. ITP 1 anges detta).    

I avsnitt 17.1.5 Kollektivavtalsgrundad tjänstepensionsförsäkring och annan tjänstepension anges i första stycket (s. 362) att ”Sådana utfästelser kan tryggas genom pensions­försäkring i egen regi, på konto eller i en stiftelse.” Skrivningen är felaktig eftersom tryggande genom pensions­försäkring till skillnad från de övriga tryggandeformerna inte är tryggande i egen regi.

I avsnitt 17.1.5 anges i tredje stycket (s. 363) att ”Utöver dessa parter före­kommer, i de fall efterlevandepension utbetalas, förmånstagare.” Förmånstagare finns även när det gäller ålderspension i alla kollektivavtalade tjänstepensions­försäkringar eftersom arbetsgivaren har tecknat försäkringen och även i de individuella tjänstepensionsförsäkringar där arbetsgivaren är försäkringstagare.  

I avsnitt 17.1.5 anges i fjärde stycket att ”En tjänstepension ägs av arbetsgivaren och disponeras av denne. Det finns dock regelmässigt ett oåterkalleligt förmåns­tagarförordnande som inskränker arbetsgivarens förfoganderätt mer eller mindre långtgående.” En tjänstepensionsförsäkring ägs inte alltid av arbetsgivaren och om försäkringen ägs av arbetsgivaren måste förmånstagare sättas in.

I avsnitt 17.1.6  första stycket (s. 363)  beskrivs hur förmånsbestämd pension och premiebestämd pension är konstruerade. Här bör framgå att det även finns andra konstruktioner, t.ex. kan en förmånsbestämd pension bestämmas till ett visst belopp som inte uttrycks i procent av lönen.

I avsnitt 17.2 under rubriken Tjänstepensioner finns en tabell (tabell 17.1) med rubriken ”Antalet personer med inkomster från tjänstepension i åldrarna 55-62 år 2010.” Det är oklart vad uppgifterna i tabellen avser. Rubriken kan uppfattas som att siffrorna i tabellen avser samtliga personer med tjänstepension och oavsett om de tidigare har tryggats (och i så fall oavsett tryggandeform) eller inte har tryggats. I den löpande texten anges dock att tabell 17.1 avser utbetalning från tjänstepensions­försäkring, vilket skulle innebära att tjänstepensioner som tryggats i andra former och även otryggade tjänstepensioner inte inkluderas i siffrorna. Det bör i tabellrubriken klart framgå vad uppgifterna avser.  

I avsnitt 17.2 under rubriken Tjänstepensioner finns en tabell (tabell 17.2) med rubriken ”Utbetalt medelbelopp från tjänstepension till personer i åldrarna 55-62 år 2010”.  I den löpande texten anges ”I tabell 17.2 redovisas de genomsnittliga belopp som utbetalades i form av tjänstepension år 2010”. Både rubriken och den löpande texten kan uppfattas som att medelbeloppen i tabellen har beräknats utifrån den sammanlagda utbetalda pensionen från samtliga personer som fått tjänstepension utbetald under år 2010, dvs. dvs. oavsett om pensionen har tryggats (och i så fall oavsett tryggandeform) eller inte har tryggats. Dock är detta oklart med tanke på att antalet personer i tabell 17.1 enligt den löpande texten endast avser utbetald tjänstepension från tjänstepensionsförsäkringar.

I avsnitt 17.2 under rubriken Tjänstepensioner finns en tabell (tabell 17.3) med rubriken ”Antalet personer som uppbar privatpension år 2010 med fördelning efter ålder och kön.” I den löpande texten anges att uppgifterna avser personer som uppbär privatpension. Det är oklart om uppgifterna i tabellen avser privat pensionsförsäkring, IPS eller både privat pensionsförsäkring och IPS.

I avsnitt 17.3 Avdrag för pensionsavsättningar, 55-årsgränsen förslagsrutan första meningen anges följande: ”Avdragsgillt sparande för pensionsförsäkring i form av kollektivavtalsbundna försäkringsavtal, privata pensionsförsäkringar och privata individuella pensionslösningar (s.k. IPS) ska tidigast få betalas ut från 62 års ålder.” Tillägg bör göras för individuella tjänstepensioner och i stället för individ­u­ella pensionslösningar bör det stå individuellt pensionssparande. I rutan bör även läggas till att äldre regler ska gälla för pensionssparkonton som har öppnas före ikraftträdandet (se avsnitt 2.1.1 ovan). Dessutom bör, beroende på vad utred­ningen anser, ikraftträdanderegler och tillämpningsregler för tryggande i egen regi läggas till. Samma skrivning som i förslagsrutan återfinns även i avsnitt 17.3.1. Utredningens skäl för förslagen under rubriken Åldersgränsen för utbetalningen av avdragsgillt sparande vid pensionsavsättningar. Även denna text bör justeras enligt synpunkterna som lämnas här. 

I avsnitt 17.3.1 under rubriken Särskilda utgångs­punkter fjärde stycket (s. 369) anges felaktigt att kompletteringsregeln utgår från nivån i slutlönebaserad tjänste­pension. Kompletteringsregeln utgår från lönen under beskattningsåret eller före­gående år.

I avsnitt 17.3.1 under rubriken Särskilt om pågående utbetalningar anges att det inte är rimligt att låta försäkringsavtal som redan börjat att utbetalas omfattas av de nya reglerna, och att äldre bestämmelser därför bör gälla för försäkringsavtal som redan betalas ut för tid före ikraftträdandet. Det är oklart vilka andra avtal som avses. Likaså är det oklart varför på­började utbetalningar behöver undantas särskilt då äldre regler ska gälla för avtal som tecknats före ikraftträdandet.  Mot­svarande skrivning finns varken i lagtext eller författningskommentar.  

Texten i avsnitt 17.3.1 Utredningens skäl för förslagen under rubriken Särskilt om privata pensionsförsäkringar och privata individuella pensionslösningar (s.k. IPS) s. 373-375 tar upp individuella tjänstepensionsförsäk­ringar. Exempel­vis anges följande; ”Enligt utredningens mening är det betydelsefullt att skillnad görs mellan individuella tjänstepensionsavtal som vilar på enbart en överens­kommelse mellan den anställde och arbetsgivare och där utbetalnings­tidpunkten bestämts att gälla vid tid före den nu föreslagna lägsta åldern och försäkringar som är kollektiv­­avtals­bundna. Inga privata pensionsförsäkringar och IPS som redan har tecknats bör, enligt utredningens mening, därför omfattas av de nya reglerna.” Vad i texten som avser individuella tjänstepensionsförsäkringar jämfört med privata pensionsförsäkringar och IPS är otydligt. Därutöver är det oklart hur texten förhåller sig till lagtextförslaget om en höjd pensionsålder då förslaget ska tillämpas på försäkringsavtal som ingåtts efter 31 december 2016, dvs. fr.o.m. ikraftträdandet.  

I avsnitt 17.3.1 Utredningens skäl för förslagen under rubriken Särskilt om privata pensionsförsäkringar och privata individuella pensionslösningar (s.k. IPS) sista stycket tar utredningen upp problem som kan upp­komma för försäkringsföretagen och den enskilde om redan ingångna avtal ska justeras med anledning av den höjda lägsta pensionsåldern och effekterna med minskning av de garanterade beloppen. Innebörden av denna skrivning är oklar rent allmänt men även varför dessa problem enbart är förknippade med privata pensionsförsäkringar/IPS och möjligen individuella tjänstepensions­försäkringar men inte kollektivavtalad tjänstepensionsförsäkring.

I förslagsrutan i avsnitt 17.5 Dispenser anges följande: ”Bestämmelserna i 58 kap. 10 § IL om att pension får börja betalas ut för tid före lägsta pensionsuttag om den försäkrade/pensionsspararen enligt socialförsäkringsbalken har rätt till sjuk­ersättning och om Skatteverkets möjlighet till dispens om särskilda skäl bör bibehållas oförändrade.” Samma formulering återkommer i det sista stycket i avsnittet. Bestämmelsen om återköp av pensionsförsäkringar är återgiven så att den kan missuppfattas. Om det i annat fall finns särskilda skäl får Skatte­verket medge att pension får börja betalas ut innan den försäkrade fyller 55 år, dvs. Skatte­­verket har möjlighet att ge dispens om det finns särskilda skäl. Vidare bör  även 24 § nämnas som avser IPS för att texten ska gå ihop med skrivningen försäkrade/pensionsspararen.

I avsnitt 17.6 Vissa övriga anpassningar anges ett antal skattebestämmelser som bör ses över med anledning av de föreslagna ändringarna i 58 kap. 10 och 24 §§. Bestäm­melserna som räknas upp i texten torde inte vara uttömmande och det bör analyseras vidare vilka ytterligare skatte­regler som berörs av utredningens förslag och vilka ändringar i reglerna som behöver göras. Speciellt bör utredningens önskemål om en lägsta pensionsålder i skattereglerna som följer riktåldern analyseras och vilka föränd­ringar av bestämmelserna som bör göras med anledning av detta (se bl. a. skriv­ningen på s. 381 och även skrivningen i författnings­kommentaren s 475 angående detta önskemål). Skatteverket anser att de före­slagna ändringarna i inkomstskatte­lagen bör genomföras samtidigt med följdändringar i andra paragrafer som berörs av förslaget. Exempelvis påverkas  flyttregeln i 58kap. 18 § tredje stycket IL av förslaget så tillvida att den ny­tecknade försäkringen dit värdet i försäkringen flyttas måste uppfylla den nya åldersgränsen. Om denna effekt inte är avsedd bör regeln ändras. För att få regelverket synkroniserat och därmed undvika att det under en mellanperiod uppstår problem med tillämpningen av skattebestämmelserna bör utredningens förslag och följdändringarna träda i kraft samtidigt.

I samma avsnitt femte stycket på s. 382 anges att det blir svårt att knyta an till minsta möjliga utbetalningstid om tre år före 65 års ålder som anges i 58 kap. 11 § IL när förslag lämnas om att höja 55 års gränsen till 62 år. Det är oklart vad som avses med skrivningen dvs. vad denna svårighet består i.

2.3.3   Avsnitt 21.13.3 Skatteverket

I andra stycket (s. 439) anges att antalet dispensärenden som avser återköp av pensionsförsäkringar och avslutning av pensionssparkonton i förtid är få. Upp­giften stämmer inte, det är många dispensansökningar. Däremot så stämmer uppgiften att det under de senaste fem åren inte inkommit någon dispensansökan angående utbetalning av tjänstepension före 55 år.  

2.4 Kostnader för Skatteverket

Förslaget om höjning av pensionsåldern i IL torde medföra att antalet dispens­ärenden om återköp av pensionsförsäkring och om tidigareläggning av utbetalning av pension torde öka. Kostnaden för ökningen kan uppskattas till 1 miljon kronor. Om förslaget om höjning av pensionsåldern leder till följd­ändringar som påverkar Skatteverkets tekniska system för pensionsförsäkringar återkommer Skatteverket med kostnadsberäkningar för detta.