På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets yttranden

Remiss av kommissionens förslag om genomförandet av förenklat system för redovisning av mervärdesskatt (mini one stop shop), KOM (2012) 2 slutlig

Datum: 2012-02-27

Område: Mervärdesskatt

Dnr/målnr/löpnr:
131 70387-12/112
Finansdepartementet
103 33 Stockholm

(Finansdepartementet Fi2012/308).
 
Skatteverket har anmodats att yttra sig över rubricerat ärende.

 

1 Sammanfattning

Skatteverket är i stort positivt till de föreslagna ändringarna. Skatteverket konstaterar att förslaget bidrar till en enhetlig tillämpning vilket är av avgörande betydelse för att det förenklade systemet för redovisning ska fungera.  
 
Skatteverket har synpunkter på följande föreslagna artiklar:
- artikel 57g angående tidpunkt för registrering,
- artikel 57h angående karenstiden vid frivilligt utträde,
- artikel 58b angående uteslutning,
- artikel 58c angående rättelser efter uteslutning,
- artikel 61 angående hur rättelser ska ske,
- artikel 63 angående återbetalning av överskjutande belopp samt
- artikel 63c angående uppgifter i räkenskaper.

 

2 Skatteverkets synpunkter

2.1 Artikel 57g

Det är bra med en gemensam reglering av när i tiden de särskilda ordningarna ska börja tillämpas. Den särskilda regeln i andra stycket bör underlätta för nystartade verksamheter. Det finns trots regleringen en risk att bestämmelsen inte ger tillräcklig flexibilitet för att låta nystartade verksamheter redovisa skatten genom de särskilda ordningarna redan från första transaktionen. Företagen kan därmed i ett inledningsskede och för en kort period behöva registrera sig för mervärdesskatt i flera medlemsstater. Skatteverket är av den anledningen mycket tveksam till en tidsgräns för nystartade verksamheter och ifrågasätter även behovet av en sådan gräns.  

2.2 Artikel 57h

Karenstiden i andra stycket har tillkommit för att underlätta administrationen för skattemyndigheterna genom att hindra företag från att med alltför täta intervaller gå in och ut ur systemet. Skatteverket är mycket tveksamt till att ett sådant agerande från företagens sida kan bli så frekvent att det motiverar en karenstid. Dessutom kan risken för skattebortfall öka om ett företag som tillhandahåller tjänster i många medlemsstater hindras från att tillämpa de särskilda ordningarna och i stället måste vara registrerad i varje medlemsstat. Skatteverket anser därför att en karenstid inte bör införas.

2.3 Artikel 58b

Skatteverket är positivt till den föreslagna karenstiden i första stycket i artikel 58b. Det kan dock finnas behov av en ventil som ger möjlighet att frångå karenstiden om det i det enskilda fallet finns särskilda skäl. Bestämmelsen kan annars ge upphov till kringgående genom att berörd del av verksamheten flyttas till en annan person. Särskilda skäl att frångå karenstiden skulle t.ex. kunna vara att företaget överlåtits till ny ägare och fått ny ledning.
 
Skatteverket instämmer i de två punkter som anges i andra stycket som förutsättning för uteslutning. Däremot bör det inte lämnas utrymme för medlemsstaterna att bestämma ytterligare situationer då ett företag får anses ha ständigt brutit mot reglerna i de särskilda ordningarna. En uteslutning från de särskilda ordningarna försvårar för företagen att redovisa mervärdesskatten i konsumtionsmedlemsstaterna. En rätt för identifieringsmedlemsstaterna att bestämma ytterligare situationer då uteslutning kan ske kan därmed påverka skatteuppbörden för konsumtionsmedlemsstaterna. Bestämmelserna om uteslutning måste därför tillämpas enhetligt av medlemsstaterna.   

2.4 Artikel 58c

Det förhållandet att inga rättelser m.m. ska kunna lämnas via de särskilda ordningarna efter uteslutning skapar en administrativ börda både för berörda företag och för skattemyndigheterna. Det skapar merarbete för företagen genom att dessa måste vända sig direkt till skattemyndigheterna i respektive konsumtionsmedlemsstat för att fullgöra sina skyldigheter. Genom att försvåra för företagen att rätta tidigare lämnade deklarationer bidrar regleringen även till risk för skatteundandragande.
 
Det är mot bakgrund av ovanstående mycket viktigt att bestämmelsen ändras så att alla skyldigheter inklusive rättelser avseende tid före uteslutningen ska fullgöras enligt de förenklade ordningarna, dvs. via identifieringsmedlemsstaten. De tidsramar som anges i artikel 61 bör gälla även för rättelser av företag som uteslutits från ordningarna.
 
Skatteverket noterar även att artikel 58c enbart avser rättelser m.m. för företag som uteslutits från ordningarna. Däremot saknas motsvarande reglering för företag som enligt artikel 57h väljer att frivilligt lämna någon av ordningarna vilket bör innebära att sådana företag har möjlighet att lämna rättelser via identifieringsmedlemsstaten. Enligt Skatteverkets uppfattning är det inte befogat att hantera företag som uteslutits från ordningarna på annat sätt än de som frivilligt valt att lämna ordningarna.      
 
Den föreslagna lydelsen av artikel 58c har även medfört att det är oklart hur deklarationsskyldighet ska uppfyllas i samband med uteslutning. I artikel 58 anges att uteslutningen ska ha verkan från och med den första dagen av följande kalenderkvartal. Deklarationen för sista kvartalet ska lämnas efter denna tidpunkt. Ska deklarationen lämnas till identifieringsmedlemsstaten inom ramen för den särskilda ordningen eller ska den lämnas till respektive konsumtionsmedlemsstat? Om artikel 58c kvarstår i enlighet med kommissionens förslag bör detta förtydligas.

2.5 Artikel 61

Det måste av förordningen tydligt framgå på vilket sätt rättelser ska ske, dvs. ska en ny fullständig deklaration med korrekta uppgifter skickas in eller ska rättelse ske genom att enskilda uppgifter i den ursprungliga deklarationen ändras. Den föreslagna lydelsen i första stycket i artikeln är inte entydig och kan därmed tolkas på olika sätt. Det är viktigt att medlemsstaterna är eniga om hur rättelser ska ske så att inte olika tolkningar i olika medlemsstater försvårar rättelser.
 
Skatteverkets uppfattning är att rättelser bör ske genom att en ny fullständig deklaration lämnas med korrekta uppgifter.

2.6 Artikel 63

Det kan finnas skäl att inte återbetala mindre belopp, t.ex. när beloppet att återbetala inte uppgår till beräknade bankkostnader för återbetalningen. Det kan av den anledningen vara lämpligt att i artikeln ange en beloppsmässig nedre gräns för återbetalning, t.ex. 50 euro.

2.7 Artikel 63c

För att de särskilda ordningarna ska vara tillämpliga ska köparen vara en icke-beskattningsbar person. För att veta i vilket land omsättningen har skett måste säljaren veta var köparen är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas. Det innebär att säljaren måste ha vetskap om de uppgifter som framgår av punkterna k) och l) för att kunna redovisa försäljningarna korrekt. Det finns därför ingen anledning att sätta som villkor att säljaren känner till uppgifterna.

 

3 Skatteverkets kostnader

Skatteverkets kostnader för genomförandet av det förenklade systemet för redovisning av mervärdesskatt kan beräknas uppgå till 17 600 000 kronor avseende IT-utveckling. Den årliga löpande driftskostnaden efter driftsättning beräknas uppgå till 8 055 000 kronor och den årliga kostnaden för hantering av systemet (fyra årsarbetskrafter) uppgår till 2 812 500 kronor.  
 
Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Ingemar Hansson. Vid den slutliga handläggningen har även deltagit rättschefen Vilhelm Andersson, enhetschefen Urban Strömberg, sektionschefen Eva Mårtensson och rättsliga experten Christina Olsson, föredragande.