På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets yttranden

Yttrande över promemorian Investeraravdrag

Datum: 2012-11-29

Dnr/målnr/löpnr:
131 697806-12/112
Fi 2012/3858

Finansdepartementet
103 33 Stockholm

1. Sammanfattning

Skatteverket avstyrker att promemorians förslag genomförs.

De föreslagna reglerna om investeraravdrag komplicerar skattesystemet och ökar den administrativa bördan på företagen. För Skatteverket skulle reglerna medföra stora hanteringskostnader och vara svåra att kontrollera. De föreslagna reglerna ger även utrymme för skattefusk.

I det fall investeraravdraget införs anser Skatteverket av både serviceskäl och rättssäkerhetsskäl att ett villkor för avdrag ska vara att företagen lämnar kontrolluppgift. I annat fall blir det svårt för en utomstående investerare att bedöma att alla förutsättningar är uppfyllda. Införs inte detta villkor för avdrag föreslår Skatteverket att företagen måste ansöka och godkännas av Skatteverket för att företagets investerare ska kunna ta del av investeraravdraget. Detta för att investerarna ska få en viss garanti för att de får avdrag.

Företagen ska ha en valmöjlighet att inte lämna kontrolluppgifter om underlag för investeraravdrag för att slippa den administrativa bördan i de fall få andelsägare har rätt till avdraget.

Kravet att företaget är rörelsedrivande till huvudsaklig del bör ändras till att företaget ska vara rörelsedrivande i sin helhet.

Ett krav på att svenska företag ska bedriva verksamhet i Sverige bör införas.

För att undvika dyra hanteringskostnader för mindre avdragsbelopp anser Skatteverket att det bör finnas en minimigräns för underlaget för avdrag på 50 000 kr för att avdrag ska komma i fråga.

Eftersom företaget inte känner till den skattskyldiges totala anskaffningsutgift ska den skattskyldiges tillskott till företaget utgöra underlag för investeraravdrag i stället.

Om investeraravdraget medför ett underskott i inkomstslaget kapital som överstiger 100 000 kr bör det kvoteras till 70 procent.

Upphör det utländska företagets fasta driftställe eller det svenska företagets verksamhet i Sverige under femårsperioden ska avdraget återföras.

Vid tillämpningen av kvittningsreglerna ska återföringen av investeraravdraget inte behandlas som en skattepliktig kapitalvinst på en delägarrätt.

2. Allmänt

Förslaget innehåller ett antal förändringar jämfört med det senaste betänkandet (SOU 2012:3) som innebär vissa förenklingar för Skatteverket. Bl.a. är avdraget numera definitivt efter fem år och kontrolluppgift ska lämnas om avdraget ska återföras inom femårsperioden. Ett krav på fast driftställe har införts. Trots detta är förslaget om investeraravdrag krångligt och svårt att tillämpa för Skatteverket och företagen. Förslaget innebär att skattesystemet kompliceras ytterligare troligen utan att tillgången av riskkapital kommer att öka i någon större omfattning för mindre företag. Avdrag kommer även att ges för finansiering av näringsverksamhet i utlandet vilket strider mot syftet med reglerna. 

Enligt Skatteverkets uppfattning är förslaget inte acceptabelt ur rättsäkerhetsaspekt. En privatperson som satsar pengar i företaget kan inte alltid känna till om investeringen i slutändan kommer att ge ett investeraravdrag eller hur stort avdraget blir. Tar t.ex. företaget in mer än 20 miljoner kr i kapital måste avdraget proportioneras. Det är inte rimligt att regler för avdraget betingas av händelser i företaget som privatpersonen inte kan råda över. De presumtiva investerarna skulle av rättssäkerhetsskäl behöva någon form av garanti för att företaget faktiskt uppfyller alla krav som ställs för investeraravdrag.

Förslaget innebär även att alla företag som omfattas av reglerna måste lämna kontrolluppgifter. Skatteverket anser att kontrolluppgiftsskyldigheten sträcker sig för långt och det är inte rimligt att tvinga ett företag att lämna kontrolluppgifter avseende investeraravdraget när det har begränsad nytta av det.

Kontrolluppgift måste ha lämnats för att avdrag ska få göras

Förslaget innebär att en privatperson kan få avdrag för investeraravdrag även i de fall bolaget inte lämnat en kontrolluppgift. Med tanke på de många och komplicerade villkoren för investeraravdraget är det mycket svårt för en investerare utan direkt insyn i bolaget att avgöra om det finns förutsättningar för ett investeraravdrag eller inte.

Svårigheterna för privatpersoner och Skatteverket att bedöma om utländska företag uppfyller kraven för avdrag går inte att underskatta. En rad villkor ställs på företaget. Till att börja med måste dess skatterättsliga hemvist vara känt för att Skatteverket ska veta vilket skatteavtal som är aktuellt att tillämpa. Detta innebär att utländskt hemvistintyg måste krävas in. Särskilt besvärliga att kontrollera är de villkor som gäller företagets verksamhet och ekonomi, t.ex. gränserna för mindre företag, koncern- och andra ägarförhållanden, löneunderlaget och obeståndsvillkoret. Den skattskyldige ska således klara av att göra dessa bedömningar när han eller hon satsar medel i ett företag, vilket förefaller näst intill omöjligt. Det är de facto i stort sett omöjligt även för Skatteverket att med en rimlig grad av säkerhet fastställa om villkoren är uppfyllda med avseende på utländska företag. Skatteverket har inte direkt tillgång till den informationen.

Informationsutbyte är inte heller en framkomlig väg för Skatteverket att kontrollera begärda investeraravdrag. Det tar för lång tid och det är inte säkert att det går att få fram de uppgifter Skatteverket behöver för tillämpningen av reglerna. Är tillskottet inte väldigt stort är det risk att det ses som en alltför omfattande hantering för ett litet belopp.

Skatteverket anser att det måste vara ett villkor för avdrag att en kontrolluppgift om investeraravdrag har lämnats. En sådan regel skulle förbättra rättssäkerheten samt förenkla hanteringen av avdragsyrkanden, vilket sparar resurser, samt underlättar Skatteverkets kontroll av investeraravdrag.

Detta bör även gälla då tillskottet gått till ett företag i utlandet. De får ett tillskott av kapital och de ska lämna kontrolluppgift på underlaget för investeraravdrag vid emissionen och förbinda sig att lämna kontrolluppgift om omständigheter som medför eller kan medföra återföring av investeraravdrag. I annat fall medges inte något avdrag. Det skulle också minska pressen på de resurser som finns för kontroller av internationella transaktioner vid skatteärenden, exempelvis i form av skatteavtal med informationsutbytesartikel. Skatteverket skulle få direkta uppgifter om bolagets namn, adress, organisationsnummer samt information om att villkoren för investeraravdrag uppfylls.

Valfrihet att lämna kontrolluppgift för företaget

Kontrolluppgift om anskaffningsutgift (underlag för investeraravdrag) ska enligt förslaget lämnas av företaget om villkoren för avdragen är uppfyllda och oavsett om investerarna är intresserade av avdraget eller ej. Såsom bestämmelserna om kontrolluppgifter är utformade måste alla nybildade företag och företag där det varit nyemissioner bedöma om de ska eller inte ska lämna kontrolluppgifter (dvs. om de uppfyller villkoren för investeraravdrag). Bestämmelserna innebär att det ska lämnas kontrolluppgift i många fler fall än när investeraren yrkar och kan få investeraravdrag.

Skatteverket anser att det måste införas en möjlighet för företagen att slippa lämna kontrolluppgifter i de fall företaget bedömer att det inte är behövligt att lämna kontrolluppgifter då investerarna främst är t.ex. begränsat skattskyldiga personer eller andra bolag. Möjligheten för företagen att slippa lämna kontrolluppgifter förutsätter att Skatteverkets förslag om att kontrolluppgiften ska vara en förutsättning för att få investeraravdraget införs.

Alternativt tar Skatteverket ställning till om avdragsrätt föreligger

Införs inte som ett villkor för avdrag att en kontrolluppgift om investeraravdrag har lämnats föreslår Skatteverket att en procedur i två steg genomförs. Detta för att investeraravdraget ska bli mera rättssäkert för dem som investerar i mindre företag och vill ta del av avdraget.

Förfarandet inleds med att företaget lämnar in en ansökan till Skatteverket om att företaget uppfyller villkoren för investeraravdrag. Godkänner Skatteverket ansökan kan företaget vända sig till investerarna och meddela att förutsättningar finns för att företagets emission av andelar ska berättiga till ett investeraravdrag. Finns det ingen av Skatteverket godkänd ansökan kan investeraravdrag inte medges. För att undvika att Skatteverkets godkännande av företagen måste villkoras med att företaget ska komma att uppfylla vissa framtida villkor bör villkoren för investeraravdraget så långt som möjligt kopplas till tidpunkten för företagets ansökan.

Förslaget säkerställer att investerare kan se att det finns förutsättningar för avdrag och att en investering kan leda till ett avdrag i deklarationen.

Proceduren i två steg innebär att det ska vara frivilligt för företaget att komma in med en ansökan varför företag som inte önskar eller ser något behov av att investerarna ska kunna få ta del av avdraget helt kan slippa administrationskostnader kring investeraravdraget genom att avstå från att lämna in en ansökan om godkännande.

4.2.1   Vad avses med företag

I detta sammanhang uppmärksammas även att kravet på verksamhet är mycket otydligt förutom att det är en förutsättning för avdrag att utländska bolag har ett fast driftställe i Sverige. Kravet på var ett svenskt bolag har sin verksamhet saknas helt. I det fall företaget endast bedriver sin verksamhet i utlandet kan fråga ställas om det är i överensstämmelse med lagstiftarens syfte med investeraravdraget.

Skatteverket anser därför att det även för svenska företag bör vara ett krav att de bedriver näringsverksamhet i form av rörelse här i landet

4.4.2   Branschvillkoret

Av promemorian 4.6.1 framgår att det kan vara lönsamt för en fysiker att få investeraravdrag för ett tillskott till ett företag och sedan placera tillskottet i räntebärande papper. Enligt Skatteverkets mening är det inte tillräckligt att ett innehav av andelarna i företaget måste vara fem år för att avdraget ska bli definitivt för att förhindra detta. Det bör inte finnas någon kapitalbeskattad sektor i företaget över huvud taget.

För att slippa svåra gränsdragningsfrågor och för att stödet ska gå till andelsägare i rätt kategori av företag föreslår Skatteverket därför i första hand att företaget endast får bedriva sådan näringsverksamhet som utgör rörelse. Inga värdepapper får finnas i företaget. Det är ett rimligt krav att företag som behöver kapital i första hand använder sitt eget och först i andra hand söker tillskott som ger tillskottsgivarna investeraravdrag.

Om detta inte ses som lämpligt anser Skatteverket att företaget utöver rörelsen endast får äga andelar i dotterbolag under förutsättning att dessa dotterbolag också uppfyller samma villkor som moderföretaget.

Promemorians förslag innebär vidare att det inte finns något hinder för aktieägare till företag som bedriver värdepappersrörelse att ta del av investeraravdraget om företaget uppfyller villkoren med t.ex. utbetald lön. Enligt Skatteverket bör investeringar i företag som bedriver värdepappersrörelse inte ge rätt till investeraravdrag. Kravet på näringsverksamhet bör därför utformas så att företaget endast ska bedriva sådan rörelse som inte utgör värdepappershandel.

Kvarstår alternativet med att verksamheten till huvudsaklig del ska avse rörelse bör det preciseras hur bedömningen ska göras för att undvika många skriftväxlingar och domstolsprocesser. En bestämmelse om att ett villkor för avdrag är att företaget till huvudsaklig del bedriver rörelse är nämligen vagt och svårtillämpat och det är svårt att få en likformig tillämpning.

Skatteverket föreslår att det ska krävas att företagets bruttotillgångar till 75 procent ska avse rörelsetillgångar. Detta ska gälla från ingången av tillskottsåret till utgången av året.

4.5   Avdragets storlek

Av förslaget framgår att det finns en övre beloppsgräns för avdrag men ingen nedre beloppsgräns. Det är alltså möjligt att förvärva en aktie för ett bagatellbelopp och få investeraravdrag med hälften av detta. Om en aktie förvärvas för t.ex. 1000 kr i en nyemission ska kontrolluppgift lämnas om underlaget och den som förvärvat aktien kan få ett investeraravdrag med 500 kr där en skattereduktion erhålls med 150 kr. Oavsett satsat belopp i företaget ska kontrolluppgift lämnas, avdraget hanteras och eventuellt senare återföras. Skatteverket måste kontrollera om återföringen rätteligen skulle ha gjorts eller om det gjorts på rätt sätt eller inte. En nedre beloppsgräns bör därför införas för att förenkla hanteringen för såväl företagen som Skatteverket. Ett underlag på minst 50 000 kr, kan vara en lämplig nivå vilket motsvarar en skattelättnad på 7 500 kr.

Enligt förslaget ska underlaget för investeraravdrag vara den skattskyldiges anskaffningsutgift för de förvärvade andelarna. Med detta avses enligt författningskommentaren till 43 kap. 20 § IL förvärvspriset och andra utgifter som t.ex. provision, advokatkostnader eller courtage. Detta innebär att företaget i många fall inte kan lämna exakta kontrolluppgifter då dessa kostnader utöver tillskottet till bolaget troligen inte är kända av företaget. Förslaget innebär vidare att i de fall när tillskottsgivarna justerar upp sina tillskott med dessa andra utgifter kommer underlaget att överstiga 20 miljoner kronor i de fall det skett en proportionell minskning av underlaget enligt 20 §. Skatteverket anser därför att det är den skattskyldiges tillskott till företaget som ska utgöra underlag för investeraravdrag (43 kap. 20 § IL).

Skatteberäkningen är redan idag komplicerad och detta förslag komplicerar den ytterligare och ändrar grundförutsättningarna för hur ett underskott i inkomstslaget kapital ska beräknas. Reglerna om skattereduktion i 67 kap. 10 § IL bör enligt Skatteverket inte ändras.

4.6   Återföring av avdraget

Mot bakgrund av syftet med lagstiftningen så förefaller det lämpligt att det ska ske en återföring av avdraget om ett utländskt bolags fasta driftställe i Sverige upphör att existera. Annars blir reglerna lätta att kringgå genom att man finansierar etablering av utländska bolag med enkla fasta driftställen i Sverige där det fasta driftstället efter tillskottet snabbt kan avvecklas. Tillskottet går då inte till att utveckla näringsverksamheter i Sverige. Det bör därför ligga i lagstiftarens intresse att denna lucka täpps till.

Skatteverket anser också att detsamma bör gälla för svenska företag. Investeraravdraget bör återföras om näringsverksamheten i Sverige upphör under betalningsåret eller under de fem beskattningsåren närmast efter betalningsåret.

Av Skatteverkets yttrande punkt 4.2.1 framgår att Skatteverket föreslår att det ska finnas ett krav på att svenska bolag ska bedriva verksamhet i Sverige.

Det kan givetvis finnas invändningar mot detta, exempelvis att detta kan investerarna inte förutse. Här ska uppmärksammas att det finns andra orsaker till att återföring ska ske, som investerare inte kan förutse eller råda över. Det finns inte heller någon sanktion i sådana fall utan att investeraren kommer bara i samma läge som han inte fått investeraravdrag

4.6.1   Återföring vid avyttring av andelarna

Förslaget säger att med avyttring likställs när andelarna övergår till någon annan genom gåva eller bodelning. För att inte öka osäkerheten med vad som allmänt menas med avyttring anser Skatteverket att det är bättre att istället skriva att investeraravdraget ska också återföras om andelarna övergår till någon annan genom gåva eller bodelning samt att detta dock inte gäller vid bodelning med anledning av upphörande av ett samboförhållande, äktenskapsskillnad eller makens eller sambons död (43 kap. 22 § tredje stycket IL

4.6.4   Återföring när skattskyldigheten i Sverige upphör

Av förslaget framgår att investeraravdraget ska återföras till beskattning om den skattskyldige upphör att vara skattskyldig i Sverige för kapitalvinst på andelarna eller om kapitalvinsten blir undantagen från beskattning på grund av ett skatteavtal (43 kap. 27 § IL).

I promemorian tas dock inte på något ställe upp skatteavtalsaspekter av en återföring och hur återföringen ska klassificeras. Det är i högsta grad lämpligt att detta tas upp och att lagstiftaren ger sin syn på detta.

Här kan dock nämnas att HFD meddelat dom 201210-25 i mål nr 6687- -6688-11. Domen gällde schablonintäkt på uppskovsbelopp och det nordiska skatteavtalet. HFD uttalar bl.a. att den enda artikel som skulle kunna komma ifråga var den om annan inkomst. Det skulle ha medfört att Sverige i stor utsträckning tappat möjligheten att beskatta schablonintäkten. HFD menar här att först och främst ska innebörden av ett uttryck göras genom en tolkning av avtalet. Vid denna tolkning bör ledning framförallt hämtas från de övriga fördelningsartiklarna (inkomstartiklarna). HFD kom fram till att en genomgång av dessa visar att de tar sikte på inkomster som på något sätt berikar den skattskyldige och tillför denne skatteförmåga, såsom ersättningar av olika slag, avkastning på egendom, vinster m.m. HFD konstaterar därefter att schablonintäkten inte har denna karaktär utan är en teknisk konstruktion skapad i syfte att räntebelägga en skattekredit. Schablonintäkten är således inte en i reell mening uppburen inkomst och kan därmed inte jämställas med sådana inkomster som räknas upp i övriga fördelningsartiklar. Det framgår inte i övrigt att parterna avsett att intäktsposter av det aktuella slaget ska omfattas av avtalet. Schablonintäkten omfattades därför inte av artikel 22. Sverige begränsas därmed inte av skatteavtalet när schablonintäkten tas ut.

Det nordiska skatteavtalet bygger i stora delar på OECD:s modellavtal, med vissa avvikelser. Avvikelserna är dock inte av en sådan karaktär att en schablonintäkt bör betraktas annorlunda, sett till modellavtalets fördelningsartiklar.

Det finns därför uttalanden i denna dom som är intressanta och applicerbara på situationen när investeraravdraget ska återföras.

4.6.5   Metod för återföring

Enligt promemorian bör en kapitalförlust på andelar som legat till grund för investeraravdraget kunna kvittas fullt ut mot det återförda avdraget. Detta för att undvika att en återföring av avdraget vid en förlust ska medföra en nettobeskattning av den skattskyldige.

Återföringen inom fem år har emellertid i detta förslag karaktären av sanktion mot oönskat beteende som strider mot syftet med investeraravdraget. Skatteverkets uppfattning är därför att investeraravdraget inte ska behandlas som en skattepliktig kapitalvinst på en delägarrätt. Kvittningsreglerna i 48 kap. IL är redan idag mycket krångliga och förslaget innebär att komplexiteten ytterligare ökar.

4.8.1   Kontrolluppgiftsskyldighet för företaget

Skatteverket anser att de föreslagna bestämmelserna om kontrolluppgifter inte är tillräckliga och att de behöver förtydligas.

Kontrolluppgift ska enligt promemorian lämnas om investeraravdrag (sid. 65-66). Kontrolluppgift ska emellertid enligt den föreslagna lagtexten inte lämnas om investeraravdrag, utan om underlag för investeraravdrag (=anskaffningsutgift). Kontrolluppgift kan enligt Skatteverket inte lämnas för ett avdrag som ska yrkas utifrån ett underlag. Hur stort avdraget blir avgörs senare och det är inget som företaget (uppgiftslämnaren) kan lämna kontrolluppgift om.

Av promemorian framgår att när företaget lämnar in kontrolluppgifterna intygar det att ett stort antal villkor avseende avdraget är uppfyllda (sid. 66). Till skillnad mot en deklaration finns det inga lagkrav på att kontrolluppgifter ska skrivas under av företagsledare/firmatecknare (=intyga). Det finns inte heller några sanktionsmöjligheter om inlämnade kontrolluppgifter skulle visa sig vara oriktiga. Att företaget i en kontrolluppgift som varken ska skrivas under eller kan sanktioneras ska intyga att ett stort antal villkor för ett avdrag som kan uppgå till väsentliga belopp bedöms inte rättssäkert. I många fall kommer den person som faktisk lämnar kontrolluppgifterna vara samma person som får fördel av avdraget.  Bestämmelserna ger utrymme för att använda kontrolluppgiftsförfarandet för att legitimera ett "falskt" avdrag och att avdraget kan utnyttjas för att få en skatteinkomst (falska kontrolluppgifter) utan annan risk än att bli av med avdraget.

Av de föreslagna bestämmelserna i 31 kap. 19a § SFL framgår att den som gör investeraravdrag ska lämna uppgift om underlaget för investeraravdraget.  Skatteverket anser att även uppgift om avdragets storlek bör lämnas.

Enligt Skatteverkets yttrande punkt 4.5 ovan bör underlaget (kontrolluppgift lämnas på) vara tillskjutet kapital till företaget istället för promemorians förslag att kontrolluppgift ska lämnas på investerarens anskaffningsutgift för andelarna. Genom denna ändring underlättas företagets uppgiftslämnade enligt 22 kap. 23 § SFL då företaget normalt inte känner till fysikerns kostnader för courtage, advokatkostnader och liknande.

Det bör dessutom ingå såväl i villkoren för avdraget som i uppgiftsskyldigheten att det inte finns skäl för återföring av avdraget vid tidpunkten för förvärvet. I 22 kap. 24 § SFL sägs däremot i sista stycket att uppgift ska lämnas "om den omständighet som medför eller kan medföra återföring av investeraravdrag". Det innebär således att uppgiftslämnaren måste vara beredd att kunna lämna motsvarande uppgifter vid ett annat tillfälle.

4.8.4   Särskilda uppgifter

Den som har beviljats anstånd ska enligt förslaget lämna särskilda uppgifter om de andelar som anståndet hänför sig till helt eller delvis har avyttrats, han eller hon eller någon närstående har fått en värdeöverföring eller internt förvärv har gjorts. Uppgiftsskyldigheten ska fullgöras inom en månad från den dag då händelsen inträffade. Om särskild uppgift inte lämnas inom föreskriven tid ska hög kostnadsränta utgå från och med dagen efter den dag då uppgiften skulle ha kommit in till Skatteverket. Räntan ska beräknas till och med den dag då anståndsbeloppet senast ska vara inbetalt (65 kap. 7a § SFL).

Skatteverket är tveksamt till förslaget om kostnadsränta eftersom räntan här får en annorlunda karaktär än vanligt. Den får mer formen av sanktion än påtryckningsmedel. Paragrafen tynger räntekapitlet i SFL. Räntan är svår att beräkna och det är olyckligt att lägga in den i ett redan komplicerat kapitel. Normalt sätts den dag som ränteberäkningar utgår från maskinellt. I detta fall måste det vara en manuell hantering. Skatteverket skulle hellre se att en avgift togs ut, det skulle vara enklare att hantera och lättare att förstå

4.10   Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Förlaget bedöms kunna träda i kraft tidigast den 1 september 2013. Detta innebär att de föreslagna kontrolluppgifterna ska lämnas in senast den 31 januari 2014 och att investeraravdrag kan yrkas i inkomstdeklarationen 2014.

Ett ikraftträdande redan i september 2013 innebär enligt Skatteverkets bedömning en alltför kort tid för anpassning av IT-system, arbetsrutiner, blanketter, information m.m. Arbetet med att anpassa IT-systemen inför deklarationen 2014 startar tidig vinter/vår 2013. Speciellt kritiskt är tiden för att hinna anpassa IT-system för särskild beräkningsgrund (jämkning), preliminär skattedebitering och kontrolluppgifter.

Ett ikraftträdande per 1 januari 2014 skulle innebära mycket större möjligheter för Skatteverket att under tidsperioden hinna med att anpassa IT-system, blanketter, information m.m.

Promemorian föreslår att reglerna ska tillämpas på förvärv av andelar som sker efter den 31 augusti 2013. Denna övergångsbestämmelse kommer med säkerhet att orsaka tolkningsproblem avseende den exakta tidpunkten när andelarna egentligen är förvärvade. Vid kapitalvinstbeskattningen anses aktier förvärvade då bindande avtal om köp ingåtts om inte annat framgår av avtalet. Vid tillämpning av reglerna om beskattning av värdepapper i tjänst har Högsta Förvaltningsdomstolen emellertid ansett andelar förvärvade vid en senare tidpunkt i vissa fall, se t.ex. RÅ 1996 ref. 92 (skuggsparandedomen). Skatteverket anser att det skulle underlätta tillämpningen om det i vart fall av specialmotiveringen framgår mer exakt vad som avses med förvärv i de tre fallen, nyemission, bildande av bolag och förvärv av lagerbolag.

Skatteverket anser att lagerbolag bör vara förvärvade då bindande avtal om köp ingåtts. Andelar förvärvade vid bildande av bolag bör anses förvärvade när stiftelseurkunden undertecknats av samtliga stiftare (2 kap. 4 § aktiebolagslagen (2005:551), ABL) under förutsättning att Bolagsverket sedan registrerar bolaget. Vid nyemission bör aktierna anses förvärvade när aktierna tilldelats och införts i aktieboken (13 kap. 18 § ABL) under förutsättning att Bolagsverket sedan registrerar aktierna.

6   Författningskommentarer

43 kap. 11 § IL

I författningskommentaren till 43 kap. 11 § IL finns ett svårtolkat uttalande. Det sägs att "Det innebär t.ex. att en fysisk person som bor i ett annat land där skatteavtalet inte tillåter Sverige att beskatta kapitalvinst på andelar enligt 3 kap. 19 § IL, inte heller kan få något investeraravdrag". Det kan mycket väl vara så att det även är en obegränsat skattskyldig med hemvist i annat land, som pga. skatteavtalets bestämmelser inte ska beskattas här i Sverige för avyttring av andelen. Att snäva in uttalandet på det sätt som gjorts är mindre bra — även om det är exemplifierande. Den enklaste lösningen är att stryka "t.ex." och "enligt 3 kap. 19 § ".

 

48 kap. 20 § IL

Av kommentaren framgår att "kapitalförluster på marknadsnoterade delägarrätter och andelar i svenska aktiebolag och utländska juridiska personer som inte är marknadsnoterade får kvittas fullt ut mot inkomst på grund av återfört investeraravdrag. Om en förlustsituation uppstår vid avyttringen av andelarna i företaget kan förlusten således kvittas fullt ut mot det återförda investeraravdraget."

Kapitalförlusterna på andelarna för mindre företag bara får dras av till fem sjättedelar eller två tredjedelar varför det blir missvisande att skriva att kapitalförlusterna kan kvittas fullt ut mot det återförda investeraravdraget varför fullt ut lämpligen tas bort från kommentaren. Även i sin helhet i kommentarens sista mening bör på samma sätt strykas.

31 kap. 19 b § SFL

Det är lämpligt att författningskommentaren till detta lagrum delvis behöver omformuleras. Nedan följer ett förslag.

"... Det handlar således om att den skattskyldige ska upplysa om att han inte längre är skattskyldig enligt inkomstskattelagen för avyttring av andelarna eller att han inte längre kan beskattas i Sverige vid en avyttring av andelarna pga. en bestämmelse i det skatteavtal som ska tillämpas på avyttringen. I det senare fallet kan detta exempelvis inträffa när han fått hemvist i en annan stat.