På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets yttranden

Slutbetänkande av Fiskelagsutredningen (Jo2007:03): Med fiskevården i fokus - en ny fiskevårdslag (SOU 2010:42)

Datum: 2011-03-14

Dnr/målnr/löpnr:
131 789974-10/112
Landsbygdsdepartementet

Sammanfattning

Skatteverket avstyrker att bedömningen av yrkesmässighet i detta sammanhang flyttas till Skatteverket genom att den ska knytas till innehav av F-skattesedel. Den föreslagna ordningen kan komma att medföra en icke önskad utvidgning av antalet personer som tillåts att bedriva yrkesfiske, t.ex. att någon som bedriver jordbruk och innehar F-skattesedel också kan starta fiskeriverksamhet. Effekten kan också bli ett förbud mot att bedriva yrkesfiske trots att det är fråga om näringsverksamhet. I övrigt har verket inget att erinra mot förslagen.

 

Krav på F-skatt

Huvuduppgiften i utredningens uppdrag har varit att föreslå en ny fiskelag som fokuserar på fiskevård. Det är främst förslaget om koppling mellan vem som ska få bedriva yrkesfiske och innehavet av F-skattsedel som berör Skatteverket. För att förenkla tillståndskravet för yrkesfiske föreslår utredningen att det tidigare inkomstkravet på 20 000 kr netto ersätts med ett krav på innehav av F-skatt för att få bedriva yrkesmässigt fiske. Som skäl för slopandet av inkomstkravet anförs i betänkandet att det redan finns ett fungerande system som skiljer det yrkesmässiga fisket från hobbyverksamheten. Skatteverket gör denna prövning och tillhandahåller den som bedriver den yrkesmässiga verksamheten ett bevis om prövningen utfaller positivt, nämligen F-skattsedel.
 
Syftet med F-skattens införande en gång i tiden var att säkerställa näringsidkarens skattebetalning och att få en ökad tydlighet i tillämpningen. Utredningen vill genom att knyta F-skatt som en förutsättning för tillstånd till yrkesmässigt fiske skapa bättre förutsättningar för fiskevård. Enligt Skatteverkets uppfattning sammanfaller inte dessa båda syften och förslaget kan medföra oönskade konsekvenser för fiskevården.
 
Enligt verkets uppfattning är det olämpligt att bedömningen av yrkesmässighet flyttas till Skatteverket och knyts till innehav av F-skattsedel. Om det nu gällande inkomstkravet ersätts med ett krav på innehav av F-skatt kan det komma att medföra en icke önskad utvidgning av antalet personer som tillåts att bedriva yrkesfiske. Om man som utredningen anser att det är en viktig fråga att avgränsa vem som ska få bedriva yrkesfiske och att det upprätthålls en klar gräns mellan yrkesfisket och fritidsfisket bör hela ansvaret för tillståndsgivningen ligga kvar på Fiskeriverket. Skatteverkets avvägningar om en fiskeverksamhet ska anses vara näringsverksamhet eller hobby handlar i stor utsträckning om schabloner som bygger på bruttoavkastning och beträffande skattskyldighet till mervärdesskatt på en beloppsregel. Enligt Skatteverkets uppfattning är det bättre att tillståndsgivningen odelat sker av Fiskeriverket och att nuvarande inkomstkrav justeras för att uppnå syftet med den föreslagna lagstiftningen.
 
Skälen för att kravet på F-skatt kan medföra en utvidgning av kretsen som kan få licens är i korthet följande.
 
Det finns inte något krav på att näringsverksamheten ska vara av viss omfattning för att F-skatt ska tilldelas. F-skattsedel kan dessutom utfärdas även om verksamheten i ett inledningsskede beräknas gå med förlust.
 
Den som söker fiskelicens kan vid ansökningstillfället redan ha F-skatt för annan näringsverksamhet som t.ex. jordbruk och någon ny prövning kommer då sannolikt inte att göras av en nytillkommen fiskeverksamhet.
 
Enligt praxis beskattas fiskeverksamhet i de flesta fall som näringsverksamhet. Fiskelagens sammansättning varierar från tid till annan. Ägarna till båten är knutna till sin båt och bildar på det sättet en ganska oföränderlig stomme i fiskelaget. Däremot kan manslotterna byta innehavare. En fiskare kan t.ex. ha en eller flera manslotter på olika fartyg, båtlott och manslott på samma fartyg samt ytterligare manslott på annat fartyg etc. Verksamheten utgör i samtliga fall en näringsverksamhet (enkelt bolag). Bakgrunden till att inkomst av fiske genom båtlott, redskapslott samt manskapslott utgör inkomst av näringsverksamhet finns beskriven i RÅ 1951 ref 9.
 
En partfiskare är inte att anse som arbetstagare. Detta gäller även om han inte har del i fiskebåt eller fiskeredskap. Inkomst i form av båt- eller manslott är således att hänföra till inkomst av näringsverksamhet. Anledningen till detta är bl.a. att fiskarna står för en risk att inte få ut någon ersättning. Ersättningen är helt beroende av fångstresultatet. Risktagandet är detsamma oberoende av om båtägaren är en fysisk person, ett partrederi, handels- eller kommanditbolag eller ett aktiebolag. Genom tradition har fiskarna för övrigt alltid betraktat sig själva som näringsidkare.
 
I prop. 1974:115 s. 6 anger departementschefen följande; "Både de svenska yrkesfiskarna som äger båt eller del däri och de fiskare som inte har sådan äganderätt betraktas som egna företagare. Detta beror på det speciella lottsystem efter vilket inkomsten fördelas mellan fiskarna i ett fiskelag. Anställningsförhållande föreligger således inte och bestämmelserna om sjömansskatt gäller därför inte." På s. 8 i samma proposition fortsätter han "Beräkningen av ett fiskelags totala skattemässiga intäkt sker enligt allmän rörelsebeskattningsregler. Någon revidering i detta avseende är inte påkallad."
 
När det gäller frågan om gränsdragningen mellan hobby och näringsverksamhet finns det i inkomstskattelagen inte någon direkt definition av begreppet hobbyverksamhet. I 12 kap. 37 § IL tas hobbyverksamhet upp och där anges att det är en verksamhet som bedrivs självständigt men som inte ska räknas till inkomstslaget näringsverksamhet.
 
En helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet ska alltid ske, för att bedöma om den bedrivna fiskeverksamheten skatterättsligt ska anses utgöra en hobby- eller näringsverksamhet.
 
Det kan förekomma att fiske som bedrivs från en båt inte anses utgöra en näringsverksamhet trots att försäljning av fisk sker. De influtna pengarna får då hänföras till ett bidrag för bekostande av utgifter för hobby. Motsatsvis kan fiske som bedrivs i en liten omfattning utgöra en inkomst av näringsverksamhet, om vinstsyfte föreligger ( jfr RÅ 1982 aa 132).
 
Som yrkesmässig verksamhet enligt ML räknas också verksamhet som bedrivs under former jämförliga med en till näringsverksamhet hänförlig verksamhet (näringsliknande former), under förutsättning att ersättningen överstiger 30 000 kr (4 kap. 1 § 2 ML). Med ersättning förstås allt som säljaren erhållit eller ska erhålla för varan eller tjänsten (7 kap. 3 c § ML). Den erhållna ersättningen ska inte minskas med mervärdesskatt. Beloppskriteriet är därför uppfyllt om ersättningen är 30 001 kr eller mer. Denna kompletterande regel om yrkesmässighet är typiskt sett tillämplig på verksamheter, där det med viss regelbundenhet förekommer transaktioner avseende skattepliktig omsättning av varor eller tjänster.
 
Tilldelningen av F-skattsedel kan också vägras på annan grund än att näringsverksamhet inte bedrivs. I ett sådant fall blir kravet på F-skattsedel i realiteten ett förbud mot att bedriva yrkesfiske trots att det är fråga om näringsverksamhet.
 
Ovanstående visar, enligt Skatteverkets uppfattning, att det inte är lämpligt att i detta sammanhang knyta yrkesmässigheten till innehav av F-skattesedel, varför verket avstyrker förslaget i denna del.
 
______________

 
Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad generaldirektör. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt närvarit rättschefen Vilhelm Andersson, skattedirektören Tomas Algotsson, sektionschefen Mats Nilsson och rättslige experten Ingvar Håkansson, föredragande.