10 FÖRSLAG PÅ LAGSTIFTNINGSÄNDRINGAR
10.1 Inledning
I detta avsnitt redovisar den i Riksprojektet tillsatta lagstiftningsgruppen sina bedömningar och förslag till lagändringar. Syftet med lagändringsförslagen är att dessa ska kunna läggas till grund för en fördjupad utredning av ifrågavarande lagstiftningsfrågor.
Först går vi igenom olika tänkbara lagstiftningsåtgärder för att komma till rätta med handeln med svart arbetskraft i byggbranschen, avsnitt 10.3. Därefter försöker vi utvärdera dessa lagstiftningsåtgärder med avseende på i första hand metodernas träffsäkerhet när det gäller att säkerställa betalningen av skatter och avgifter för arbetskraften, avsnitt 10.4.
10.2 Tidigare utredningar
Problemet med svart eller grå arbetskraft inom entreprenadbranscherna har tidigare diskuterats i ett flertal utredningar. Utredningarna har utmynnat i ett antal förslag till ändringar av uppbördssystemet. De lagändringsförslag som lämnats i samband med dessa utredningar har inte lett till lagstiftning enligt de huvudsakliga förslagen i utredningarna.
Ds Fi 1976:4
I departementspromemorian, "Ansvar för skatt vid entreprenad m.m." diskuterades olika åtgärder för att komma tillrätta med skattefusk hos entreprenadföretag som tillhandahåller arbetskraft åt andra företag. I promemorian konstaterades att det blivit allt vanligare att företag "hyr in" arbetskraft, bl.a. i byggbranschen.
För vissa branscher - bl.a. för byggbranschen - föreslogs att beställaren utöver en kontrolluppgiftsskyldighet solidariskt med uppdragstagare skulle ansvara för skatter och avgifter. Beställarens ansvar för skatter och avgifter skulle gälla även anställda hos underentreprenörer som anlitades av den som beställaren träffat avtal med. Förslaget remissbehandlades men ledde inte till lagstiftning.
Ds B 1980:10
I departementspromemorian, "Den grå arbetskraften och skattekontrollen", konstaterades att utnyttjandet av s.k. grå arbetskraft tagit sig nya uttryck och spritt sig inom ett stort antal yrkesområden. Enligt promemorian är problemet med den gråa arbetskraften särskilt framträdande i vissa branscher, bl.a. byggbranschen. Med begreppet grå arbetskraft avsågs sådana fall i vilka ett anställningsförhållande utåt framstår som ett uppdragsförhållande mellan självständiga näringsidkare, medan uppdragsgivaren i verkligheten intar ställning av arbetsgivare för dem som utför arbetena för honom. Antingen anlitades uppdragstagaren direkt eller via en mellanman.
I promemorian föreslogs att en skyldighet skulle införas för uppdragsgivare att innehålla och till skattemyndigheten betala in viss del av den utbetalda ersättningen. Promemorieförslagen låg till grund för den numera upphävda lagen om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.
SOU 1997:111
Branschsaneringsutredningen har i sitt huvudbetänkande (SOU 1997:111) kartlagt bl.a. entreprenadbranscherna bygg-, städ- och flyttbranscherna.
Utredningen konstaterade att ett problem i dessa branscher är att oseriösa underentreprenörer, som konkurrerar genom att inte betala skatter och avgifter, slår ut seriösa företag. Ibland används underentreprenörer för att utfärda luftfakturor. Dessa använder huvudentreprenören för att få kostnadsavdrag i sin redovisning. De på detta sätt "frigjorda" medlen används till svarta löner åt huvudentreprenörens arbetstagare och ersättning till företagsledaren.
Utredningen föreslog bl.a. följande åtgärder:
10.3 Metoder för att minska skatteundandragandet i byggbranschen
10.3.1 Allmänt
De lagstiftningsåtgärder som är av intresse kan delas in i två kategorier, dels förändringar av uppbördssystemet i vid mening, dels förändringar av skattemyndighetens kontrollbefogenheter.
I de följande avsnitten diskuteras först olika förändringar av uppbördssystemet i syfte att motverka det skatteundandragande som finns i byggbranschen vid användning av underentreprenörer. Branschsaneringsutredningens kartläggning av de metoder som står till buds bildar då utgångspunkt för vår undersökning.
Nedan under avsnitt 10.3.3 diskuteras därefter skattemyndighetens kontrollbefogenheter. Därefter behandlas under avsnitt 10.3.4 den särskilda lagstiftningen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft.
10.3.2 Förändringar av uppbördssystemet
10.3.2.1 Allmänt
Vid sin kartläggning diskuterade Branschsaneringsutredningen följande alternativa förändringar av själva uppbördssystemet: Skyldighet införs att lämna kontrolluppgifter för de utbetalningar som görs till underentreprenörer, kraven för utfärdande av F-skattsedel skärps, huvudentreprenören görs ansvarig för alla skatter och avgifter som ett uppdrag genererar, huvudentreprenören åläggs att göra skatteavdrag för de underentreprenörer som denne anlitar.
Utöver de förslag som lämnats av Branschsaneringsutredningen kan även andra metoder övervägas. En metod är att ändra F-skattsedelns rättsverkningar. Vidare kan en alternativ metod till en kontrolluppgiftsskyldighet i entreprenadförhållanden vara att ålägga uppdragsgivaren att dokumentera vissa uppgifter avseende den arbetskraft som utför entreprenadarbetet.
Problemen med utländska företag och utländsk arbetskraft bör även uppmärksammas. I takt med att allt fler F-skattsedlar tilldelas utländska näringsidkare som inte har fast driftställe i Sverige bör reglerna om tilldelning och återkallelse av F-skatt ses över och anpassas så att vi får ett fungerande system för de näringsidkare som har rätt till F-skatt men som inte ska taxeras i Sverige.
10.3.2.2 Utvidgning av kontrolluppgiftsskyldigheten
Det finns i dag ingen skyldighet för den som betalar ut ersättning till en uppdragstagare som har F-skattsedel att lämna kontrolluppgift om detta annat än när skattemyndigheten särskilt begär att kontrolluppgift ska lämnas.
Ett system för utvidgad uppgiftsskyldighet i entreprenadförhållanden har utarbetats av Skattekontrollutredningens sekretariat (Fi 1995:05). (Promemorian är bilagd Branschsaneringsutredningens betänkande som bilaga 3.) Systemet innebär att alla företag inom byggsektorn ska vara skyldiga att lämna kontrolluppgifter för utbetalningar som görs till de underentreprenörer som de anlitar. Uppgiftsskyldigheten knyts till utbetalningen av ersättningen och ska gälla i alla led, dvs. beställare ska lämna uppgift för huvudentreprenören, huvudentreprenören för sina underentreprenörer osv. Uppgifterna ska lämnas kvartalsvis. Om uppgifterna inte lämnas ska detta kunna leda till att ett betalningsansvar åläggs den uppgiftsskyldige för de skatter och avgifter som uppdragstagaren inte betalat. I syfte att minska antalet kontrolluppgifter ska uppgift inte lämnas om ersättningen till en uppdragstagare understiger ett basbelopp för ett kvartal.
Fördelen med ett kontrolluppgiftssystem är att skattemyndigheten får kännedom om de betalningsströmmar som förekommer i entreprenadbranscherna och företagen längre ned i entreprenadkedjan skulle då kunna identifieras.
10.3.2.3 Skyldighet att dokumentera vissa uppgifter
Arbetskraften på en byggarbetsplats kan antingen vara inhyrd personal, inlånad personal eller personal anställd hos entreprenörer som bedriver verksamhet på byggarbetsplatsen. För att avgöra vem som är arbetsgivare och därmed vem som ska svara för personalens skatter och avgifter måste skattemyndigheten utreda och ta ställning till vilken kategori personalen ska hänföras till.
De erfarenheter som gjorts inom projektet visar att skattemyndigheten har små möjligheter att identifiera personer som är verksamma på byggarbetsplatserna och vem som är deras arbetsgivare. Huvudentreprenören har ingen skyldighet att förteckna vilka personer som är verksamma på byggarbetsplatsen. Arbetskraften kan i allmänhet inte heller identifieras i de fakturor som avser utförda arbeten i entreprenaderna. Dessa förhållanden leder till att skattemyndigheten i praktiken har små möjligheter att kontrollera om arbetskraften är inhyrd, inlånad eller är anställd hos någon entreprenör som är verksam på byggarbetsplatsen. Skattemyndigheten kan därför inte utreda vem som är arbetsgivare för arbetskraften och vem som ska ansvara för skatter och avgifter för arbetskraften.
En förutsättning för att skattemyndigheten ska kunna säkerställa att rätt skatt och avgift betalas in till det allmänna är att det kan utredas vem som är arbetsgivare för arbetskraften. Oavsett om arbetskraften är anställd direkt av huvudentreprenören eller inte, bör denne ändå kunna åläggas ett ansvar att dokumentera vilka personer som utför arbete på byggarbetsplatsen för hans räkning, vem som är arbetsgivare för dessa personer och andra liknande uppgifter.
I en sådan förteckning bör förutom datum anges
Anteckningsskyldigheten bör uppkomma samtidigt med att en arbetstagare anlitas för arbete i entreprenaden.
För att skattemyndighetens kontrollmöjligheter ska bli effektiva bör anteckningsskyldigheten förenas med någon typ av ansvarsbestämmelser. Vid valet av sanktion bör denna konstrueras på liknande sätt som i torglagen. Dock bör straffavgiften beräknas på annat sätt.
10.3.2.4 Skärpt kontroll vid utfärdande av F-skattsedel
Allmänt om F-skattsedeln
Reglerna om F-skatt infördes den 1 april 1993. Avsikten var att knyta skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter till den typ av skattsedel mottagaren har.
Bakgrunden till F-skattereformen var enligt prop. 1991/92:112, s.73, att den tidigare ordningen för preliminär beskattning och uttag av arbetsgivaravgifter hade föranlett en stor mängd situationer där företag och enskilda personer på mer eller mindre goda grunder utgått ifrån att de inte varit skyldiga att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter för utgiven arbetsersättning. När sedan ansvar i dessa hänseenden gjordes gällande genom myndighetsåtgärder, ofta långt efter det att ersättningen betalats ut, kunde de ekonomiska konsekvenserna bli förödande för den enskilde.
Bestämmelserna om tilldelning av F-skatt
Enligt 4 kap. 7 § skattebetalningslagen (SBL) ska en F-skattsedel, efter ansökan, tilldelas den som uppger sig bedriva eller ha för avsikt att bedriva näringsverksamhet här i landet, såvida inte det finns skälig anledning att anta att näringsverksamhet varken bedrivs eller kommer att bedrivas. Som förutsättning gäller också att grund för återkallelse enligt 4 kap. 13 § inte föreligger.
I 4 kap. 13 § SBL anges i nio punkter de fall där en tilldelad F-skattsedel ska återkallas. Paragrafen är uttömmande. I prop. 1991/92:112 sid. 116 anges att en återkallelse av F-skattsedel i allmänhet måste ses som en mycket ingripande åtgärd och återkallelsegrunderna bör därför anges i detalj i lagtexten, som dessutom bör tolkas restriktivt.
Av sistnämnda paragraf framgår bl.a. att skattemyndigheten ska återkalla en F-skattsedel om innehavaren är ett fåmansföretag och företagsledaren i bolaget - om han ansökt om en F-skattsedel för egen del - inte skulle ha fått någon p.g.a. någon tidigare brist, underlåtenhet eller missbruk vad gäller t.ex. redovisning eller betalning av skatt i en utsträckning som inte är obetydlig. För att vägra utfärda en F-skattsedel på denna grund krävs alltså att bristerna och missförhållandena i redovisning och betalning av skatt kan hänföras till företagsledaren personligen.
Skattemyndigheten ifrågasätter ibland om den legala företrädaren är bolagets verklige företrädare, dvs. den legale företrädaren antas vara bulvan för en person som inte uppfyller kraven för F-skatt.
Om sökanden i SoA-anmälan uppgivit vem eller vilka som är legala företrädare för bolaget åligger det skattemyndigheten - om myndigheten har uppfattningen att det är fråga om ett bulvanförhållande - att visa detta.
Skärpta krav för att utfärda F-skattsedel
Med dagens system ska F-skattsedel utfärdas för näringsidkare som inte tidigare visat misskötsamhet med redovisning och betalning av skatter och avgifter. När det gäller juridiska personer avser denna prövning enbart företagsledarens skötsamhet. Kontrollen av sökandens personliga förhållanden är huvudsakligen en registerkontroll. Vid kontrollen ska endast sådana omständigheter prövas som kan medföra återkallelse av F-skattsedeln enligt de i lagen specificerade återkallelsegrunderna.
Branschsaneringsutredningen har i sitt huvudbetänkande (s. 381 ff.) utarbetat ett förslag till skärpta krav för utfärdande av F-skattsedel inom entreprenadbranschen. Förslaget innebär bl.a. att en F-skattsedel endast ska utfärdas om skattemyndigheten har skälig anledning anta att sökanden kommer att fullgöra sina skyldigheter att redovisa och betala skatter och avgifter. Myndigheten ska med andra ord göra en slags riskbedömning.
10.3.2.5 Förändringar av F-skattsedelns rättsverkningar
Huvudregeln i skattebetalningslagen är att den som betalar ut ersättning för arbete är skyldig att göra skatteavdrag (5 kap. 1 § SBL). Skatteavdrag ska dock inte göras om den som tar emot ersättningen har en F-skattsedel (5 kap. 5 § SBL). Den som har en F-skattsedel ska i stället själv redovisa och betala in skatter och avgifter.
F-skattsedeln har den rättsverkan att uppdragsgivaren inte ansvarar för skatter och avgifter när det gäller arbete som utförts av någon som innehar F-skattsedel. Denna rättsverkan är definitiv med ett undantag. Undantagsregeln, som upphäver F-skattsedelns rättverkningar, är tillämplig endast när det är uppenbart att ett anställningsförhållande föreligger och uppdragsgivaren försummat att göra en anmälan om detta till skattemyndigheten (5 kap. 7 § SBL jämförd med 12 kap. 3 § SBL).
En förutsättning för ett solidariskt betalningsansvar enligt 12 kap. 3 § SBL är alltså att den som betalar ut ersättning för utfört arbete underlåtit att göra anmälan enligt 5 kap. 7 § SBL. Anmälningsskyldigheten föreligger dock endast om det är uppenbart att det varit fråga om ett anställningsförhållande.
Solidaransvaret knyter an till karaktären på förhållandet mellan uppdragsgivare och uppdragstagare. Solidaransvaret inträder däremot inte på grund av att uppdragstagaren inte fullgör sina skyldigheter. Detta gäller även om uppdragsgivaren har skäl att anta att ett företag med F-skattsedel inte kommer att fullgöra sina skyldigheter. En tänkbar metod skulle därför kunna vara att utöka undantagsregelns tillämpningsområde så att solidaransvaret kunde aktualiseras i större utsträckning än för närvarande.
10.3.2.6 Redovisning av mervärdesskatt i skattedeklaration
I samband med ansökan om F-skatt ska skattemyndigheten normalt även besluta om redovisningssättet för mervärdesskatten. Redovisning av mervärdesskatt kan ske antingen i självdeklaration eller i skattedeklaration.
Av 10 kap. 31 § första stycket SBL framgår att den som bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst en miljon kronor och som är skyldig att lämna självdeklaration enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter och som inte är handelsbolag eller grupphuvudman i en mervärdesskattegrupp, ska redovisa mervärdesskatten i självdeklarationen, om skattemyndigheten inte beslutat annat enligt 10 kap.11 § SBL. Redovisning av skatten i självdeklarationen är inte avsedd att medföra någon skattekredit för den skattskyldige.
Enligt sistnämnda paragraf ska skattemyndigheten besluta att mervärdesskatt, som annars ska redovisas i en självdeklaration enligt bestämmelserna i 10 kap. 31 § första stycket SBL, ska redovisas i en skattedeklaration, om den skattskyldige begär det eller om det finns särskilda skäl. En anledning för skattemyndigheten att vilja besluta om att redovisningen ska göras i skattedeklarationer även när beskattningsunderlagen kan antas uppgå till högst en miljon kronor kan vara att få en tidigare kontroll av att redovisning och inbetalning av mervärdesskatt skatt görs på avsett sätt samt med de belopp och enligt den redovisningsmetod som motsvarar beskattningsunderlagen i verksamheten. Detta kan ha särskilt intresse t.ex. när verksamhet tidigare har bedrivits så att miljongränsen snabbt överskridits utan att någon anmälan om detta gjorts och det har medfört att skatten i slutänden inte har kunnat betalas.
I lagtexten ges ett utrymme för tolkning av begreppet särskilda skäl som skulle kunna innefatta dessa situationer. Med hänsyn till att det ska finnas "särskilda skäl" för skattemyndighetens beslut torde myndigheten emellertid inte kunna besluta att redovisningen ska ske i skattedeklaration av kontrollskäl för vissa näringsidkare eller typer av branscher. Bedömningen måste ske från fall till fall. Vidare innebär rekvisitet "särskilda skäl" att kontrollbehovet i det enskilda fallet måste framträda med någorlunda styrka. Detta torde medföra att skattemyndigheten endast i uppenbara fall av tidigare misskötsamhet kan besluta om redovisning i skattedeklarationen om den skattskyldige inte själv begär det.
Om skattemyndigheten ges större frihet att föreskriva att redovisningen av mervärdesskatt ska ske i skattedeklarationen skulle detta medföra att kontrollen av redovisningen och inbetalningen av mervärdesskatt kunde ske på ett tidigare stadium.
10.3.2.7 Ansvar för samtliga skatter och avgifter
Ett system kan införas där huvudentreprenören görs ansvarig för samtliga skatter och avgifter som uppkommer som en följd av ett uppdrag. Ansvaret inträder först efter att underentreprenören har underlåtit att betala skatter och avgifter (s.k. subsidiärt ansvar).
Fördelen med en sådan ordning är att huvudentreprenören kommer att skaffa sig goda kunskaper om underentreprenörens förmåga att betala skatter och avgifter för sin personal. Dessutom bör det ligga i huvudentreprenörens intresse att kontrollera att underentreprenören gör rätt sig. De oseriösa företagen skulle därmed utestängas från entreprenaden.
10.3.2.8 Skyldighet att göra skatteavdrag för underentreprenörerna
Huvudregeln i skattebetalningslagen är att den som betalar ut ersättning för arbete är skyldig att göra skatteavdrag (5 kap. 1 § SBL). Skatteavdrag ska dock inte göras om den som tar emot ersättningen har en F-skattsedel (5 kap. 5 § SBL). Den som har en F-skattsedel ska i stället själv redovisa och betala in skatter och avgifter. Det finns inte heller någon skyldighet för dem som har betalat ut ersättning till en uppdragstagare som har F-skatt att lämna kontrolluppgifter om detta till skattemyndigheten. Dessa förhållanden har lett till att skattemyndigheten har små möjligheter att få fram uppgifter om ersättningar till underentreprenörer. Om skattemyndigheten skulle lyckas få fram sådana uppgifter är det oftast för sent att säkra statens fordringar för skatter och avgifter.
Om ansvaret för uppbörden av skatten flyttas från underentreprenören och i stället läggs på den som betalar ut ersättningen bör såväl skattemyndighetens möjligheter att få kännedom om utbetalningar till underentreprenörer som uppbörden av skatter och avgifter väsentligt förbättras.
De iakttagelser som gjorts i projektet visar att den organiserade handeln med svart arbetskraft förekommer i det tredje - fjärde ledet ned i entreprenadkedjan. Dessa företag är vanligen mindre företag. En fråga som aktualiseras är därför om företagen högre upp i entreprenadkedjan ska undantas från systemet med skatteavdrag. Ett sådant undantag kan konstrueras på olika sätt. Exempelvis kan företagets storlek i sig - börsnotering, aktiekapital och liknande - vara ett skäl till undantag. Men även andra urvalsgrunder är tänkbara såsom särskild auktorisation.
Erfarenheter av ett uppbördssystem där huvudentreprenören har skyldighet att göra skatteavdrag på ersättningar som betalas ut till underentreprenörer inom vissa branscher finns i Nederländerna och på Irland.
Branschsaneringsutredningen (s. 370 i betänkandet) har beskrivit huvuddragen i det irländska systemet.
För att motverka att svart arbetskraft används inom anläggningsbranschen finns i Nederländerna sedan 1982 särskild lagstiftning (ketenaansprakelijkheidsregeling). Huvudentreprenören är ansvarig för underentreprenörens och dennes underentreprenörers obetalda skatter och avgifter. För att skydda sig kan huvudentreprenören sätta in 40 % av fakturabeloppet på ett spärrat konto ("blocked bank accounts"). Spärren släpps av skattemyndigheten när underentreprenören betalat in skatterna och avgifterna. För att undvika felaktiga mervärdesskatteavdrag från underentreprenörernas sida ska ingen mervärdesskatt faktureras vid transaktioner med huvudentreprenören. Särskilda enheter på skattemyndigheten arbetar med dessa frågor. Lagstiftningen verkar ha haft avsedda effekter och några stora problem med svart arbetskraft inom anläggningsbranschen verkar inte finnas i Nederländerna.
Det finns ett antal problem förknippade med ett system där huvudentreprenören är skyldig att innehålla och betala in till staten en viss procent av kontraktssumman. Ett problem är hur skatteavdragets storlek ska bestämmas, dvs. på vilket underlag detta ska beräknas och med vilken procentandel. Inriktningen bör vara att avdraget ska motsvara uppdragstagarens kostnader för skatter och avgifter som belöper på den ersättning som uppdragsgivaren betalar ut till uppdragstagaren. Gränsdragningsfrågor uppkommer som behöver lösas. T.ex. vilka uppdrag som ska omfattas, hur tillämpningsområdet ska bestämmas och vilka företag som kan undantas.
Fördelarna med ett system med skatteavdrag på uppdragsersättningar är dels att tidpunkten för skatte- och avgiftsinbetalningar tidigareläggs och kommer att ske i samband med utbetalningen av ersättningen, dels att ansvaret för inbetalningarna läggs på företag som man av erfarenhet vet har fullgjort sina förpliktelser mot det allmänna.
10.3.2.9 Ansvar för skatt för utländsk arbetskraft
Utredningarna i Riksprojektet visar att utländsk arbetskraft anlitas i inte obetydlig utsträckning av såväl inhemska som utländska företag.
Tjänsteinkomster som uppbärs av fysiska personer som är bosatta utomlands beskattas enligt bestämmelserna i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta (SINK). Den som betalar ut skattepliktig inkomst enligt SINK är skyldig att göra skatteavdrag och är också ansvarig för betalning av skatten (9 § jämförd med 4 § 1 st. SINK). Om utbetalaren är hemmahörande i utlandet är den skattskyldige själv ansvarig för betalningen enligt 4 § 1 st. SINK. I andra fall kan den skattskyldige inte göras betalningsansvarig för särskild inkomstskatt.
För personer som omfattas av lagen ska beslut om särskild inkomstskatt meddelas. Enligt 10 § SINK ska den som ska vidkännas avdrag för särskild inkomstskatt omedelbart efter det han fått beslutet från skattemyndigheten överlämna detta till den som har att göra avdraget. Om något sådant beslut inte har överlämnats till arbetsgivaren vid utbetalningstidpunkten ska avdrag inte göras enligt lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta. I stället ska avdrag göras såsom för preliminär skatt i enlighet med vad som sägs i 8 kap. 6 § SBL (10 § 2 st. SINK). Mot detta ska ställas att det finns en särskild bestämmelse i skattebetalningslagen som föreskriver att skatteavdrag från ersättning för arbete inte ska göras när ersättning betalas ut till fysiska personer som inte är bosatta i Sverige (5 kap. 4 § 1 st. 2 p. SBL).
Mot bakgrund av denna lagkonflikt kan det starkt ifrågasättas om en arbetsgivare, när SINK-beslut inte uppvisas vid utbetalningstillfället, skulle ha skyldighet att göra skatteavdrag för löner som utbetalas till utomlands bosatta personer. Med denna tolkning av bestämmelserna i lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta jämförda med skattebetalningslagens bestämmelser blir det heller inte möjligt att kräva arbetsgivaren på skatt i efterhand.
10.3.3 Skattemyndighetens kontrollbefogenheter
10.3.3.1 Oanmälda revisioner
Med oanmälda revisioner avser vi en revision som företas utan att den reviderade i förväg fått underrättelse om att revision ska ske.
Enligt nu gällande regler ska verkställandet av en revision regelmässigt föregås av en underrättelse till den reviderade. Om det är av betydelse för kontrollen att företa kassakontroll, lagerinventering eller liknande fysisk kontroll får dock underrättelse ske senast i samband med att revisionen verkställs om kontrollen annars kan mista sin betydelse (3 kap. 9 § 4 st. taxeringslagen).
En s.k. överraskningsrevision får företas endast i form av en tvångsåtgärd enligt reglerna i tvångsåtgärdslagen (5 § andra stycket och 7 § TvL). Enligt dessa bestämmelser krävs att det finns en sabotagerisk. En sådan risk ska kunna beläggas i det enskilda fallet (jfr prop. 1993/94:151 s. 102), dvs. det ska finnas någon konkret omständighet som talar för sabotagerisk.
Beslut om tvångsåtgärder enligt tvångsåtgärdslagen ska normalt fattas av länsrätten efter ansökan av granskningsledare. Granskningsledaren kan dock fatta ett interimistiskt beslut om det finns en påtaglig risk för sabotage innan länsrätten kan fatta beslut (15 § TvL). Ett interimistiskt beslut ska omedelbart underställas länsrätten.
Bakgrunden till de nuvarande reglerna om underrättelse är att lagstiftaren velat markera att en revision normalt ska bedrivas i samverkan med den reviderade. En revision som företas utan att den reviderade i förväg underrättas om att revision ska ske har ansetts innehålla ett sådant påtagligt element av tvång att den endast får företas i form av en tvångsåtgärd. Tvångsåtgärderna ska vara klart avskilda från de vanliga revisionsbestämmelserna och också kringgärdas av rättssäkerhetsgarantier, främst i form av domstolsprövning (prop. 1993/94:151 s. 85).
Skatteflyktskommittén föreslog i sitt delbetänkande SOU 1996:79, "Översyn av revisionsreglerna", s. 71 en generell möjlighet att underrätta den reviderade om revisionsbeslutet senast i samband med att revisionen verkställs. Regeringen föreslog i den efterföljande propositionen (prop. 1996/97:100 s. 481) att bestämmelsen om underrättelse först i samband med verkställighet skulle begränsas till kassakontroll, lagerinventering och liknande fysiska kontroller. En lagändring genomfördes i enlighet med detta förslag.
De skäl som ledde till att oanmälda revisioner blev tillåtna vid kassakontroll och liknande kontroller bör även kunna åberopas vid kontroll av svart arbetskraft, dvs. effektivitetssynpunkter. Rättssäkerhetsskäl kan inte motivera att den reviderade alltid ska underrättas i förväg när en revision ska företas. För att bli effektiva måste vissa typer av kontroller kunna göras utan att de aviseras i förväg. Detta gäller inte enbart kassakontroller och liknande fysiska kontroller. Även vid andra typer av revisioner kan kontrollen bli helt verkningslös om den reviderade underrättas i förväg. Granskningen av företag inom byggbranschen är ett sådant exempel.
Erfarenhetsmässigt vet skattemyndigheten att det finns anledning att misstänka att vissa typer av kontroller, såsom kontroll av svart arbetskraft, skulle saboteras om den reviderade underrättades i förväg. Däremot är det svårt att på förhand föra i bevis att en konkret sabotagerisk finns i det enskilda fallet. Möjligheten att få till stånd en tvångsåtgärd enligt tvångsåtgärdslagen är därför sällan ett alternativ till en oanmäld revision.
Bestämmelsen om underrättelse om revision i 3 kap. 9 § 4 st. taxeringslagen skulle kunna ändras på så sätt att oanmälda revisioner blir möjliga i den omfattning som nu gäller för kassakontroll och liknande fysiska kontroller. Huvudregeln blir då även i fortsättningen att den reviderade ska underrättas om beslutet om revision innan revisionen företas. Men underrättelse får ske i samband med revisionen om kontrollen annars skulle mista sin betydelse.
10.3.3.2 Besök på byggarbetsplatsen
Av de iakttagelser som gjorts i projektet framgår att skattemyndighetens svårigheter att identifiera de personer som är verksamma på en arbetsplats är ett stort hinder för en effektiv kontroll av de anställdas skatter och avgifter i byggbranschen. Av utredningarna framgår också att företagen och de personer som är verksamma på en byggarbetsplats växlar från tid till annan.
Det finns därför behov av särskilda kontrollmetoder - utöver föreläggande och revision - som är inriktade på att identifiera de personer och företag som är verksamma på en byggarbetsplats. En liknande kontrollmöjlighet finns i lagstiftningen om kontroll av torg- och marknadshandeln, Lag (1998:514) om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m., (torglagen) i form av kontrollbesök på torg- eller marknadsplatsen.
Om skattemyndigheten ges befogenhet - med kontrollagstiftningen för torg- och marknadshandeln som förebild - att företa besök på byggarbetsplatser utan samband med revision eller med ett visst taxeringsärende, skulle möjligheterna förbättras att identifiera personer som är verksamma på arbetsplatsen och de företag som är deras arbetsgivare.
10.3.4 Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft
En lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft (1991:746) trädde ikraft den 1 januari 1991. Lagen har därefter ändrats vid ett antal tillfällen. I nu gällande lagstiftning (1993:440) uppställs inga särskilda kvalifikationskrav för den som ska bedriva privat arbetsförmedling eller uthyrning av arbetskraft.
Uthyrning av arbetskraft definieras i lagen som ett rättsförhållande mellan en beställare och en arbetsgivare som innebär att arbetsgivaren mot ersättning ställer arbetstagare till beställarens förfogande för att utföra arbete som hör till dennes verksamhet. En arbetstagare som ställts till förfogande i överensstämmelse med reglerna i lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft är således att anse som arbetstagare hos uthyraren. Någon anmälan enligt bestämmelserna i 12 kap. 3 § SBL kan således inte bli aktuell i sådana fall (prop. 1991/92:112 s. 177).
I samband med en ändring av nämnda lag uttalade departementschefen i förarbetena (prop. 1992/93:218): "Ett problem som utredaren pekat på är att uthyrningsverksamheten som sådan tycks ge större möjligheter än annan näringsverksamhet för oseriösa företag att undandra sig skyldigheter mot anställda och det allmänna. Detta är emellertid något som enligt min uppfattning får lösas inom ramen för annan lagstiftning än den aktuella."
Ett system med auktorisation och tillsyn av "uthyrningsföretagen" skulle kunna leda till att oseriösa företag utestängdes från denna verksamhet.
10.4 Överväganden och förslag
10.4.1 Allmänt
De iakttagelser som gjorts i projektet visar att skatteundandragandet i byggbranschen sker i underentreprenörsleden genom att skatter och avgifter för arbetskraften inte betalas in. För att motverka denna typ av skatteundandragande på ett effektivt sätt krävs radikala förändringar i det nuvarande uppbördssystemet.
Vår uppfattning är att handeln med svart arbetskraft motverkas bäst genom att uppdragstagarna fråntas rätten att själva ombesörja skatteinbetalningar. Vi delar Branschsaneringsutredningens bedömningar att det effektivaste sättet att förhindra skatteundandragande är att lägga betalningsansvaret för skatter och avgifter på den som betalar ut ersättningen.
Vi anser att undersökningen i projektet entydigt visar att F-skattsedelns rättsverkningar är en väsentlig förutsättning för den omfattning som handeln med svart arbetskraft numera fått. De företagare som enligt gällande ordning rätteligen ska svara för arbetskraftens skatter och avgifter betalar inte in dessa till skattemyndigheten. Om skatteundandragandet upptäcks är det vanligen för sent att göra ett ansvar gällande mot dessa företag. Företagen har redan försatts i konkurs eller upplösts på annat sätt. Dessutom är möjligheterna att göra någon annan ansvarig för de skatter och avgifter som inte betalats mycket begränsade om uppdragstagaren haft en F-skattsedel. Ett system med skatteavdrag på ersättningar som betalas till underentreprenörer och andra som tillhandahåller arbetskraft innebär att F-skattsedeln förlorar sin betydelse i sådana uppdragsförhållanden.
Innan vi går in på hur en metod för skatteavdrag skulle kunna utformas ska vi först diskutera övriga metoder som står till buds för att motverka handeln med svart arbetskraft.
10.4.2 Alternativa lagstiftningsåtgärder
Enligt nu gällande ordning vid tilldelning av F-skatt prövas endast vissa historiska data, framförallt sökandens tidigare skötsamhet när det gäller redovisning och betalning av skatter. En sådan begränsad prövning ger enligt vår mening inte ett tillförlitligt underlag för att bedöma om sökanden kan betros med en F-skattsedel. För att förbättra möjligheterna att hindra oseriösa företagare från att få F-skatt måste även andra omständigheter beaktas vid prövningen av ansökan om F-skatt, t.ex. oegentligheter i samband med deklaration och vissa typer av brottslighet såsom bokföringsbrott.
Den personkrets som kan granskas vid prövningen av F-skatt bör utökas till att omfatta även andra personer i företaget än företagsledaren. Enligt den definition som idag gäller för företagsledarbegreppet (56 kap. 6 § inkomstskattelagen) omfattas inte personer som - direkt eller indirekt - saknar ägarintresse i företaget. Inte sällan ordnas ledningen av företaget på det sättet att den som leder företaget är styrelseledamot eller styrelsesuppleant men inte ägare av företaget. Detta medför att företagsledarbegreppet inte blir tillämpligt på någon i företaget, i vart fall inte på styrelseledamoten eller suppleanten. Dessa kan vara personer som inte skulle kunna få en F-skattsedel för egen räkning.
För att förbättra F-skattesystemet bör dessa brister rättas till. Men en fördjupad kontroll och ökade krav vid tilldelningen av F-skatt är enligt vår mening inte ett realistiskt alternativ för att komma till rätta med handeln med svart arbetskraft.
Om kontrollen fördjupas är det troligt att handeln med företag som har F-skattsedel kommer att öka. Redan idag förekommer en sådan handel. Även användandet av bulvaner vid ansökan om F-skatt kan förväntas komma att öka. Skattemyndigheten har små möjligheter att upptäcka bulvanförhållanden och det är nästan omöjligt att skaffa fram tillräckliga bevis för att visa att det är frågan om ett bulvanförhållande.
Eftersom sökanden i allmänhet vid tidpunkten för ansökan om F-skatt inte påbörjat sin verksamhet skulle inte ens en mycket ingående prövning av sökandens förhållanden kunna säkerställa att skatter och avgifter verkligen kommer att betalas in till det allmänna.
Vår bedömning är att fördjupade kontroller och ökade krav vid tilldelningen av F-skatt endast marginellt skulle påverka den omfattande handeln med svart arbetskraft.
10.4.2.2 Förändringar av F-skattsedelns rättsverkningar
En möjlig väg att motverka handeln med svart arbetskraft skulle kunna vara att förändra F-skattsedelns rättsverkningar. Det idag gällande undantaget från F-skattsedelns rättsverkan är tillämpligt endast när det är uppenbart att ett anställningsförhållande föreligger och uppdragsgivaren försummat att göra en anmälan om detta till skattemyndigheten (5 kap. 7 § SBL jämförd med 12 kap. 3 § SBL).
Det har i det praktiska rättslivet visat sig att skattemyndigheten inte förmår att leda i bevis att förutsättningarna för ett solidariskt betalningsansvar enligt 12 kap. 3 § SBL föreligger. När det gäller uppdragsförhållanden i en entreprenad, där arbetskraften antingen kan vara direkt anställd hos en underentreprenör, inhyrd eller förmedlad, möter det stora svårigheter att visa att det varit uppenbart för uppdragsgivaren att ett anställningsförhållande föreligger mellan honom och arbetskraften.
Att sänka beviskraven för att solidaransvaret ska inträda skulle kunna vara en tänkbar metod. Problemet med en sådan metod är dock att förutsebarheten för en uppdragsgivare kommer att bli dålig. Även en uppdragsgivare som haft fog för sin uppfattning att den anlitade arbetskraften varit anställd hos uppdragstagaren, t.ex. ett uthyrningsföretag, skulle med en sådan regel kunna drabbas av ett betalningsansvar för skatter och avgifter för arbetskraften. Till detta kommer att man måste räkna med ett stort antal processer om huruvida det förelegat ett anställningsförhållande mellan uppdragsgivaren och personalen eller inte.
Enligt vår uppfattning är en förändring av F-skattsedelns rättsverkan inte en ändamålsenlig metod för att komma tillrätta med handeln med svart arbetskraft.
10.4.2.3 Utvidgning av kontrolluppgiftsskyldigheten
Nackdelen med ett kontrolluppgiftsförfarande är att det kommer att bli fråga om ett mycket stort antal kontrolluppgifter som ska hanteras av skattemyndigheten. Vår bedömning är att livslängden på företagen som idag tillhandahåller den svarta arbetskraften (D- och E-företagen) skulle anpassas och verksamheten upphöra innan skattemyndigheten får in kontrolluppgifterna. Nya liknande företag skulle fortsätta att förse C-företagen med svart arbetskraft och C-företagen skulle därför kunna fortsätta och fungera som "täckmantel" för den svarta arbetskraften. Den arbetsinsats som skulle krävas från såväl företagens som skattemyndighetens sida kan därför inte försvaras. Effekten på skatteundandragandet skulle med andra ord bli mycket liten i förhållande till arbetsinsatsen.
10.4.2.4 Skyldighet att dokumentera vissa uppgifter
En skyldighet för huvudentreprenören att dokumentera vissa uppgifter avseende den arbetskraft som är verksam på byggarbetsplatsen skulle kunna vara ett alternativ till ett kontrolluppgiftsförfarande. En sådan anteckningsskyldighet skulle i sig förbättra skattemyndighetens möjligheter att identifiera arbetskraften. Enligt vår mening måste dock en skyldighet att dokumentera vissa uppgifter avseende arbetskraften kombineras med en mer ingripande förändring av uppbördssystemet. I samband med sådana förändringar bör i stället för en anteckningsskyldighet en skyldighet införas att lämna motsvarande uppgifter rörande arbetskraftens identitet i fakturan eller i en specifikation till fakturan.
10.4.2.5 Ansvar för samtliga skatter och avgifter
En metod där huvudentreprenören görs ansvarig för samtliga skatter och avgifter som uppkommer till följd av en entreprenad har flera nackdelar. En är att huvudentreprenören kan göras ansvarig för underentreprenörens obetalda skatter och avgifter trots att huvudentreprenören betalat ut ersättning till underentreprenören som rätteligen inkluderat dennes kostnader för personalens skatter och avgifter. Förutsebarheten blir därför dålig i ett sådant system. En annan nackdel med metoden är att ansvarsregeln inte kan vara utan undantag, t.ex. när huvudentreprenören gjort rimliga kontroller. När ansvar utkrävs av huvudentreprenören kan man därför förvänta sig komplicerade processer.
Mot bakgrund av vad som framkommit i projektet är det enligt vår bedömning uppenbart att skattemyndigheten behöver särskilda kontrollbefogenheter för att kunna bedriva en mer effektiv kontroll av byggbranschen. Behovet av särskilda kontrollbefogenheter motiveras inte enbart utifrån det omfattande skatteundandragandet i branschen. Även byggbranschens särskilda karaktär, bl.a. med uppdragsgivare i olika led och med en rörlig arbetskraft, motiverar att särskilda kontrollmetoder införs.
Införandet av oanmälda revisioner bör enligt vår uppfattning övervägas för all revisionsverksamhet och inte enbart för revisioner hos byggföretagen. När det gäller besök på byggarbetsplatserna för att identifiera personer som arbetar där blir sådana kontroller endast effektiva om vederbörande även kan tvingas att legitimera sig. Ett sådant legitimationskrav har i tidigare lagstiftningsärenden tillbakavisats.
Även om ökade kontrollbefogenheter kan motiveras anser vi dock med hänsyn till den omfattning som handeln med svart arbetskraft på byggarbetsplatserna numera fått att denna endast kan hindras på ett effektivt sätt genom förändringar av uppbördssystemet. Ökade kontrollinsatser är enligt vår uppfattning ingen framkomlig väg för att på ett effektivt sätt komma till rätta med handeln med svart arbetskraft.
10.4.2.7 Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft
I nu gällande lagstiftning uppställs inga särskilda kvalifikationskrav för den som vill bedriva privat arbetsförmedling eller uthyrning av arbetskraft. Som vi tidigare påpekat har denna lagstiftning medfört att det blivit ännu svårare för skattemyndigheten att upptäcka och ingripa mot den typ av skatteundandragande som förekommer i byggbranschen. Den som "hyr" personal från ett "uthyrningsföretag" behöver knappast riskera att bli ansvarig för personalens skatter och avgifter (se prop. 1991/92:112 s. 177).
Man kan i och för sig tänka sig att rätten att bedriva privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft begränsas genom att företaget måste uppfylla vissa kvalifikationskrav. Sådana kvalifikationskrav skulle kunna förenas med ett krav på auktorisation och en eventuell tillsyn av företagen.
En sådan ordning borde enligt vår uppfattning få en viss effekt när det gäller att begränsa den organiserade handeln med svart arbetskraft.
10.4.3 Vårt förslag till översyn av lagstiftningen
Som vi anfört ovan vid vår genomgång av de metoder som står till buds för att komma till rätta med skattefusket i byggbranschen anser vi att förekomsten av svart arbetskraft inte kan motverkas vare sig genom förändringar i F-skattesystemet eller med ökade kontrollinsatser. Övriga tänkbara lagstiftningsåtgärder skulle, såvitt vi kan bedöma, endast marginellt påverka användandet av svart arbetskraft i byggbranschen.
Vårt förslag till översyn av lagstiftningen omfattar följande tre delar:
Vi är medvetna om att ett system med skatteavdrag kommer att medföra ökad administration hos såväl företagen som skatteförvaltningen. För företagens del kan detta uppvägas av att konkurrensförhållandena förbättras för de seriösa företagen.
Ett system med skatteavdrag för utbetalningar till underentreprenörer och uppdragstagare i byggbranschen kräver en särskild organisation hos skattemyndigheten för att myndigheten ska kunna hantera entreprenörföretagens inbetalda skatteavdrag samt skatte- och avgiftsredovisningar. Målsättningen bör vara att skattemyndigheten får sådana resurser att systemet med skatteavdrag så lite som möjligt påverkar företagens likviditet.
Kostnaderna för att administrera ett sådant system måste ställas mot de betydande belopp som nu undandras det allmänna genom uteblivna skatte- och avgiftsinbetalningar. Enligt vår bedömning kommer ett system med skatteavdrag att leda till att omfattningen av handeln med den svarta arbetskraften minskar väsentligt, vilket i sin tur bör leda till att såväl skattemyndigheten som Ekobrottsmyndigheten kan frigöra kostsamma utredningsresurser, som kan användas på andra håll.
Bestämmelsen om skatteavdrag bör gälla alla uppdragsersättningar inom byggbranschen när en uppdragstagare utför arbete för uppdragsgivarens räkning. Det är typen av arbete som utförs av uppdragstagaren som bör styra om skatteavdrag ska göras eller inte. Det innebär att oavsett om uppdragstagaren är verksam inom byggbranschen i övrigt ska skatteavdrag göras om ersättningen avser arbete inom byggsektorn för uppdragsgivarens räkning. Hithörande gränsdragningsfrågor bör bli föremål för närmare utredning.
Systemet med skatteavdrag kan konstrueras på olika sätt. En metod att åstadkomma en sådan ordning är att ålägga uppdragsgivaren att sätta in en viss procent av den överenskomna ersättningen på ett spärrat konto. Spärren släpps av skattemyndigheten när underentreprenören redovisat skatterna och avgifterna. Ett annat alternativ är att införa en skyldighet för huvudentreprenören/uppdragsgivaren att göra skatteavdrag efter reglerna om A-skatt.
Vi förordar en metod där utbetalaren av ersättningen är skyldig att sätta in en viss procent av ersättningsbeloppet på ett spärrat konto hos skattemyndigheten. Spärren lyfts när underentreprenören redovisat dels de skatteavdrag han i sin tur gjort på ersättningar till andra entreprenörer och uppdragstagare, dels de skatteavdrag och arbetsgivaravgifter som han gjort för egna anställda. Eventuellt överskjutande belopp skulle därefter kunna återbetalas till underentreprenören.
Exempel:
Företaget A får en faktura från företag B på 10 miljoner kronor. Skatteavdrag görs med 4 miljoner kronor (40 % av 10) och betalas in till skattemyndigheten. Återstående belopp på 6 miljoner kronor betalas till B. Antag att B i sin tur får en faktura på 6 miljoner kronor från företag C. Företaget B ska då göra ett skatteavdrag med 2,4 miljoner kronor (40 % av 6) och betala C resterande 3,6 miljoner kronor. Eftersom B har ett tillgodohavande på spärrkontot - 4 miljoner - och detta ska avräknas mot skatteavdrag som han själv ska göra för ersättningar till andra underentreprenörer - 2,4 miljoner kronor - tillgodoförs mellanskillnaden honom, dvs. 4 miljoner - 2,4 miljoner = 1,6 miljoner kronor. Innan beloppet -1,6 miljoner kronor - återbetalas till B måste skattemyndigheten göra en bedömning av B:s kostnader. Är det frågan om lönekostnader avräknas skatten och arbetsgivaravgifter på dessa innan en återbetalning kan bli aktuell.
När det gäller skatteavdragets storlek bör detta bestämmas till ett så stort belopp att de skatter och avgifter som belöper på ersättningsbeloppen kan förväntas bli redovisade. Enligt vår uppfattning bör 40 % av ersättningsbeloppet kunna täcka en schablonskatt på 30 % och avgifter för den arbetskraft som anlitas i en byggentreprenad. Denna procentsats täcker däremot inte den mervärdesskatt som ska faktureras vid transaktioner med huvudentreprenören. Efter mönster från det holländska systemet bör det övervägas om mervärdesskatt överhuvudtaget ska debiteras mellan huvudentreprenören och underentreprenören. Om mervärdesskatt inte ska faktureras huvudentreprenören bör ett skatteavdrag på 40 % anses tillräckligt.
Uppdragsgivarens skyldighet att göra skatteavdrag bör gälla uppdragstagare i alla led i en entreprenadkedja. Huvudentreprenören gör alltså avdrag på ersättningar som han betalar ut till underentreprenören, som i sin tur gör avdrag på ersättningar som han betalar ut till sina entreprenörer efter det att han gjort en avräkning mot vad som redan inbetalats för hans räkning på spärrkontot. En särskild fråga är om vissa företag kan undantas från tillämpningen av bestämmelserna.
Undersökningen i projektet visar att skatteundandragandet i byggbranschen sker i underentreprenörsleden genom de företag som i rapporten betecknas som D- och E- företag. Dessa företag är vanligtvis mindre företag. Huvudaktörer i skatteundandragandet är C-företagen. Frågan är därför om de större företagen i byggbranschen, som vanligen agerar som huvudentreprenörer eller i ledet närmast därunder (A- och B-företagen), skulle kunna undantas från bestämmelsen om skatteavdrag.
Enligt vår mening talar starka skäl för att en bestämmelse om skatteavdrag inte bör omfatta de större väletablerade företagen. Ersättningar som betalas till A- och de större B-företagen bör därför kunna undantas från tillämpningen av bestämmelserna. Undantagsregeln bör inriktas på sådana företag med en viss större balansomslutning och som dessutom visat att de fullgjort sina skyldigheter när det gäller skatter och avgifter. Om särskilda undantagsregler införs för vissa företagare bör detta kombineras med någon form av auktorisation för dessa företag, baserad bl.a. på en noggrann kontroll av företagens tidigare verksamhet under en längre tid.
Även andra undantagsregler bör diskuteras t.ex. om vissa mindre belopp ska undantas från systemet.
För att skattemyndigheten ska kunna göra en korrekt avstämning mellan de inbetalda beloppen till spärrkontot och de skatter och avgifter som rätteligen ska betalas måste arbetskraften kunna identifieras. Särskilda krav bör därför ställas på att de fakturor som avser utförda arbeten i en entreprenad är specificerade på ett sådant sätt så att arbetskraften med säkerhet kan identifieras. I fakturorna bör därför anges vilka personer som utfört arbetet, identifierade med namn, adress och personnummer eller liknande identitetsuppgifter samt vad slags arbete som utförts och under vilken tidsperiod.
10.4.4 Översyn av annan lagstiftning
Redovisning av mervärdesskatt i skattedeklaration
För att få en tidigare kontroll av att redovisning och inbetalning av mervärdesskatt görs på rätt sätt bör skattemyndigheten ges utökade möjligheter att kunna föreskriva att redovisningen av mervärdesskatt ska ske i skattedeklarationer.
Kravet på att det ska finnas "särskilda skäl" för sådana beslut bör därför lindras. Det bör ankomma på skattemyndigheten att bedöma vilket redovisningssätt som ska tillämpas i det enskilda fallet.
Ansvar för skatt för utländsk arbetskraft
Vi utgår ifrån att den lagkonflikt som finns när det gäller ansvaret för skatt för utländsk arbetskraft kommer att lösas genom den utredning som nyligen tillsatts för att se över sambandet mellan bestämmelserna i lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och skattebetalningslagen (Utredningen om översyn av den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta, Dir 2001:46).
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.