Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets yttranden

Betänkandet "Näringsförbud – tillsyn och effektivitet", SOU 2012:84

Datum: 2013-04-15

Dnr/målnr/löpnr:

131-49514-13/112

Näringsdepartementet
103 33 Stockholm


Skatteverket tillstyrker förslagen i stort och anser att utredningens förslag innebär att KFM:s möjligheter att utöva tillsyn över näringsförbuden förbättras.

Skatteverket vill dock framföra följande synpunkter.

Särskild delgivningsmottagare

Skatteverket anser att den som har meddelats närings­förbud inte ska få vara särskild delgivnings­mottagare.

Rollen kan missuppfattas av bolagets intressenter och innebär, som utredningen själv påpekar, att personen i vissa fall rent faktiskt kan behålla viss kontroll och ha viss insyn i sin tidigare verksamhet.

Vitesföreläggande

Bestämmelsen i 44 § 1 stycket förslaget till lag bör rätteligen lyda: ”En kallelse till samtal enligt 43 § får förenas med vite om högst ettusen kronor.”

Skyldighet att anmäla misstankar om överträdelse m.m.

Det bör i 25 § förslaget till förordning om närings­förbud uttryckligen anges att Skatteverket ska anmäla misstankar om överträdelse av näringsförbud till åklag­are. I 10 kap. 28 § första stycket lagen om offent­lig­het och sekretess föreskrivs att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet om upp­gifts­skyldighet följer av lag eller förordning. Denna bestämm­else är således mycket enkel att tillämpa. I klargör­ande syfte bör därför skyldig­­heten komma till uttryck i förordningen på samma sätt som för KFM.

Det bör i 26 § för­slaget till förordning om närings­förbud anges att Skatteverket särskilt bör uppmärksamma när det kan finnas skäl att meddela näringsförbud enligt 5 § lagen om näringsförbud. Visserligen har konkursförvaltaren en skyldighet att anmäla sådana missförhållanden och det är i regel denne som enklast upptäcker ”konkursfallen”. Men även i Skatteverkets borgenärsarbete som bl.a. innebär att bevaka statens rätt vid konkurser finns goda möjligheter att se om det förekommer otillbörligheter i samband med dessa.

Den subsidiära talerätten om näringsförbud bör överflyttas till Skatteverket

Sedan den 1 juli 1999 har KFM möjlighet att i två situationer ansöka om näringsförbud istället för att åklagaren gör det. Det ska antingen vara fråga om att en näringsidkare försummat att betala skatt m.m. i mycket stor omfattning eller att personen i samband med konkursförfarande har agerat grovt olämp­ligt mot borge­när­erna. Åklagaren för alltid talan om näringsförbud när det handlar om att personen även ska dömas för brott i näringsverksamheten. I övriga fall kan åklag­aren avstå från sin tale­rätt om han eller hon anser att det är lämpligare att KFM företräder staten.

Att KFM skulle kunna anförtros denna uppgift motiver­ades bl.a. med att det inom varje region fanns en processfunktion under uppbyggnad som skulle kunna utnyttjas för utredningar och för att föra talan om näringsförbud samt att KFM besatt mer sakkunskap än åklagaren i de två typfallen. Förhoppningen var att detta skulle leda till att talan skulle väckas i fler fall än tidigare, se prop. 1998/99:44 sid 18 och 27.

När den nya arbetsuppgiften skulle utföras hos KFM var Riksskatteverkets uppfattning att ”talan om närings­förbud liksom kontrollen av efterlevnaden bör ses som en borgenärs­funktion” och att KFM bör ”i sin borgenärs­funktion noga följa upp om förvaltarens underrättelse till åklagaren föranlett denne att väcka talan om näringsförbud”, RSV:s promemoria den 9 maj 2000 (dnr 6426-99/1112).

Skatteverket övertog de s.k. offensiva borgenärs­upp­gift­erna från KFM den 1 januari 2008. Uppgifterna innebär bl.a. att Skatteverket för statens räkning uppträder som part i allmän domstol samt bevak­ar stat­ens rätt som borgenär vid konkurs­förfar­anden m.m. Vid överflyttningen av borgenärsrollen behandlades kort­fattat KFM:s uppgift att föra talan om närings­förbud. KFM skulle ha kvar både tillsynen och tale­rätten beträffande näringsförbud. Avgörande blev att KFM, i sin egenskap av TSM, även i fortsättningen skulle ha viktiga uppgifter i samband med konkurser och behöva upprätthålla en hög kompetens på det konkurs­rättsliga området. Vidare angavs att möjligheten att föra talan om närings­förbud omfattade även fall där det inte finns fordringar på skatt m.m. Lagstiftaren avsåg här det s.k. ”konkursfallet”, prop. 2006/07:99 sid 38. I KFM:s handbok för Specialindrivning hänvisas fort­far­ande till RSV:s promemoria när det gäller hur arbetet med talan om näringsförbud ska bedrivas trots att borgenärs­upp­gift­erna numera överförts till Skatte­verket.

En överföring av den subsidiära talerätten till Skatte­verket skulle sannolikt inne­bära att statens samlade resurser kan användas på ett ännu effektivare sätt i kampen mot den organiserade ekono­miska brottsligheten. Skatteverket uppträder regel­bund­et som part i allmän domstol och har en väl utbyggd processverksamhet inom borgenärsområdet. I det dagliga arbetet görs borgenärs­utredningar genom vilka handlägg­aren får en heltäckande bild av gälde­närens hela ekono­miska situation. Under­laget ligger sedan till grund för eventuella offensiva borgenärs­åtgärder. Enligt Skatte­verkets borgenärsrikt­linjer är ett uttalat syfte med en konkursansökan att förhindra ekonomisk brottslighet och Skatte­verket ska omsorgs­fullt bevaka konkurser i vilka det finns an­led­ning att misstänka att ekonomisk brotts­lighet kan ha förekommit. Att i framtiden handläggaren även utred­er frågor om eventu­ellt näringsförbud är natur­ligt. Det krävs en förhållandevis noggrann utred­ning innan man kan anmäla till åklagare att närings­förbud är påkallat och att myndigheten är villig att föra statens talan om åklag­aren anser detta vara lämp­ligt. Den omfattande utred­ning som RSV:s promemoria om näringsförbuden förordar görs idag i Skatteverk­ets borge­närs­utred­ningar. Det är angeläget för Skatte­verket att i dessa bevaka om någon agerat grovt otill­börligt mot borge­närerna. Skatte­­verket kan enkelt konstatera om någon i avsevärd omfattning har under­låtit att betala skatt och därigenom grovt har åsido­satt sina skyldig­heter i närings­verks­am­heten. 

Skatteverket har sedan flera år dessutom särskilt avsatt kontroll­­resurser för arbetet mot den ekonomiska brotts­ligheten där samverkan sker med andra myndigheter såsom åklagare, polisen, KFM m.fl. I både kontroll­arbetet och i de borgenärsutredningar som utförs inom borgenärs­verksamheten finns det numera goda möjligheter att identifiera personer där en ansökan om näringsförbud vore en lämplig åtgärd.

Konsekvensanalys

Betänkandets förslag framstår som kostnadsneutralt för Skatteverket. Även vid en eventuell överflyttning av den subsidiära talerätten till Skatteverket kan arbets­uppgiften utföras inom den befintliga resurs som finns avsatt för borgenärsverksamheten.