Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets yttranden

En ny lag om personnamn (SOU 2013:35)

Datum: 2013-11-22

Dnr/målnr/löpnr:

131 427994-13/112

Ju2013/4023/L2

Justitiedepartementet
103 33 STOCKHOLM

Skatteverket lämnar följande yttrande över rubricerat betänkande.

Sammanfattning

Skatteverket är i huvudsak positivt till förslaget om en ny personnamnlag. Vissa delar i förslaget, exempelvis att onödiga hinder är borttagna, ger utrymme för förenklingar inom namnverksamheten samtidigt som det ger medborgarna en större frihet att välja sitt namn. I andra delar uppfyller förslaget inte de krav som man kan ställa på en för allmänheten tydlig namnlag. Det finns farhågor att det generösa regelverket kan bli svårt att tillämpa med risk för nya missförstånd, som inte på förhand kan förutses. Reformen kommer att kräva stora informationsinsatser av Skatteverket.

Inom några områden avstyrker Skatteverket förslaget eller har förslag till ändringar eller förtydliganden i lagtexten utifrån önskemål om ytterligare förenklingar för verksamheten eller ökad tydlighet för medborgarna. Skatteverket vill dessutom framhålla vikten av att regelverket ger förutsättningar för att tillämpa e-vägen för medborgarnas kontakter i namnärenden.  

Skatteverket avstyrker kommitténs förslag om

  • att den som har ett mellannamn får fortsätta att bära namnet som ett mellannamn i stället för att det omvandlas till en del av ett dubbelt efternamn,  
  • att vigselförrättaren kan ta emot ansökan om namn även i fortsättningen, 
  • att enkla stavningsändringar ska betraktas som byte av efternamn,
  • att Skatteverket måste begära yttrande av språklig expertis, samt
  • att ändring av förnamn inte ska vara avgiftsbelagd.

Till skillnad från kommittén anser Skatteverket att mellannamn i stället automatiskt ska omvandlas till en del av ett dubbelt efternamn samt att alla ändringar av förnamn ska vara avgifts­belagda.

Skatteverket anser att tidpunkten för ikraftträdande kan vara tidigast 15 månader efter ett riksdagsbeslut.

Skatteverket har förslag till ändringar eller förtydliganden i 5, 6, 10, 11, 13, 15, 19, 25, 28, 29 och 33 §§ samt punkten 8 i övergångsbestämmelserna, exempelvis:

  • Det bör krävas samtycke av en förälder för att ta bort en del i ett dubbelnamn (6 §).
  • Bestämmelsen i 10 § är onödigt restriktiv och bör modifieras.   
  • Skatteverket bör årligen fastställa vilka namn som inte har namnskydd (13 §).
  • Ett namnbeslut bör, som huvudregel, gälla från tidpunkten för registreringen (28 §).
  • Namnbestämmelser i folkbokföringslagen bör föras över till den nya lagen.

Förslagen i betänkandet kräver utvecklingsinsatser i folkbokföringssystemet. En engångskostnad för dessa aktiviteter uppskattas till 21,7 miljoner kr.  Den löpande årliga kostnaden beräknas till 11,5 miljoner kr.

Skatteverket vill starkt framhålla att dessa kostnader inte kan tas inom befintliga resurser. De löpande kostnaderna för den nya verksamheten bör i första hand finansieras genom avgifter som fastställs så att verket får full kostnadstäckning. I andra hand ska verksamheten i dess helhet vara anslagsfinansierad.  

7 Familjerättsliga förvärv av efternamn 

Skatteverket tillstyrker förslagen beträffande familjerättsliga förvärv av efternamn med följande kommentarer.

Skatteverket har inget att invända mot förslaget om att makar, enligt huvudregeln i 9 §, behåller sina namn vid vigseln. Det är bra att en ansökan om efternamn endast behöver ske när makarna vill ha en namnändring. Skatteverket anser dessutom att det är rimligt att makar kan få namngemenskap med det efternamn som en av makarna faktiskt har, även om det är ett giftasnamn.

Verket har vidare synpunkter på formuleringarna i 5 - 6 §§ och 10 §.

5 §:  Uttrycket ”bär” bör förtydligas så att det framgår att begreppet innefattar ett namn som föräldern har även om han eller hon inte längre är i livet. Begreppet ”bär” har tolkats på olika sätt med dagens namnrätt. Det vore därför önskvärt med en klargörande formulering, exempelvis ”det efternamn som någon av föräldrarna har i folkbokföringsdatabasen”. En motsvarande justering bör göras i 1 - 10 §§.   

Regleringen i andra stycket är överflödig. Om det inte finns någon spärr så måste det vara tillåtet med upprepade namnbyten.         

6 §: Lagtexten hindrar inte att en förälder med ensam vårdnad tar bort den del i ett dubbelt efternamn, som är den andra förälderns namn, utan dennes samtycke. Det är en brist att denna situation, dvs. att ett av namnen ska strykas enligt 23 §, inte omfattas av skyddsbestämmelsen. 

10 §: I lagförslaget sägs att den som bytt efternamn enligt 9 § därefter får byta till ett tidigare efternamn. Skatteverket anser att det är en onödig begränsning att det tidigare förvärvet måste ha skett enligt 9 §. Verket föreslår i stället att ” var och en av makarna under eller efter äktenskapet får byta till ett efternamn som han eller hon tidigare har burit”.  Detta skulle ge möjlighet för en av makarna att byta namn enligt andra paragrafer i personnamnlagen, exempelvis 11 § eller 19 §, och därefter få byta tillbaka till ett tidigare namn.  En annan konsekvens av 10 § är att den av makarna som behållit sitt namn, inte efter äktenskapet kan byta till ett namn som burits i ett tidigare äktenskap. Att makarna ska behandlas olika kan knappast vara avsikten med bestämmelsen.

8 Förvärv av efternamn i annan än familjerättslig ordning

Skatteverket tillstyrker förslagen i 11 – 14 §§.  I detta sammanhang vill verket särskilt framhålla att den liberalisering i praxis som pågått under senare år har varit nödvändig och bör inte brytas eller ändras.

Det är önskvärt med en modifierad syn på stavningsändringar. Skatteverket föreslår därför att en enkel stavningsändring av en bokstav i namnet inte ska anses som byte till ett annat efternamn. Det är trots allt fortfarande fråga om samma namn. Stavningsändring enligt namnlagen är ofta den enda utvägen när det har konstaterats att namnet inte kan rättas i folkbokföringen som en felskrivning i det äldre kyrkobok­föringsmaterialet, t.ex. Vesterlund till Westerlund. När det gäller utländska efternamn kan fråga uppkomma om transkribering till latinska bokstäver. Inte heller en transkribering innebär byte av efternamn. Eventuella gränsdragningsproblem kan, enligt verkets mening, lösas genom rättstillämpningen.  

Skatteverket har följande kommentar till formuleringarna i 11 § och 13 §.

11 §: Lagtexten bör utformas utifrån att en enkel stavningsändring, som innebär att namnets uttal inte ändras, inte ska anses som ett administrativt byte till ett annat efternamn. Den nya texten bör, tillsammans med sista meningen i 11 §, formuleras i en egen paragraf. Det blir då enklare att göra hänvisning till regeln, exempelvis i avgiftssammanhang. 

13 §: I första och andra stycket finns hänvisning till ett efternamn som någon ”lagligen bär här i riket”. Det är otydligt vilka personkategorier som omfattas av bestämmelsen. Skatteverket föreslår därför att det klarläggs att bestämmelsen syftar på ” namn som är registrerat för någon som är eller har varit folkbokförd här i landet”.  

För att tydliggöra vilka namn som inte är skyddade bör det av författningen framgå att Skatteverket, efter mönster från dansk namnrätt, årligen ska fastställa vilka namn som omfattas av bestämmelsen i 13 § tredje stycket. Vilka namn som är eller inte är skyddade kan annars variera från dag till dag.

9 Förlust av efternamn

Skatteverket tillstyrker förslagen i 15 § om förlust av efternamn. Att barn inte automatiskt förlorar sitt efternamn vid hävt faderskap ligger i linje med att barnet inte förlorar sitt svenska medborgarskap vid motsvarande situation.

När det gäller formuleringen i 15 § ifrågasätter Skatteverket om uttrycket ”på oriktiga grunder” kan anses omfatta ett lagenligt förvärv av efternamn som är en följd av en korrekt registrering om faderskap som dock senare har hävts i rättslig ordning. Att även hävt faderskap och hävt föräldraskap omfattas av bestämmelsen bör i stället uttryckligen framgå av lagtexten.

10 Särskilt skydd för efternamn

Skatteverket tillstyrker förslagen om särskilt skydd för efternamn.

11 Mellannamn/Dubbelnamn

Skatteverket instämmer i kommitténs beskrivning av problemen med dagens mellannamn och har inga invändningar mot den nya ordningen med dubbla efternamn. Den tidigare synen på dubbla efternamn får anses vara försvagad i dagens mångkulturella samhälle där dubbelnamnen ökar som en följd av ökad internationalisering. Samtidigt öppnar regelverket för en valfrihet vars konsekvenser är svåra att överblicka. Genom att göra namnändring i flera olika steg har medborgaren stora möjligheter att få den namnkombination som önskas. Det gäller inte minst i situationer med utländsk anknytning. Detta kommer att kräva stora informationsinsatser av Skatteverket.     

När det gäller 19 § anser Skatteverket att det bör framgå av lagtexten att det dubbla efternamn, som personen förvärvar med stöd av bestämmelsen, ”därefter är personens efternamn”. Det kan annars bli missförstånd om vad som avses med begreppet efternamn vid tillämpning av exempelvis punkterna 1 och 2 i 1 § första stycket.

Kommitténs förslag innebär samtidigt att begreppet mellannamn kommer att finnas kvar under överskådlig tid. För närvarande har cirka 540 000 personer ett mellannamn i folkbokförings­­databasen. Det finns då anledning att fundera över om kommitténs förslag är tillräckligt tydligt och enkelt eller om det ger upphov till nya missförstånd som bör uppmärksammas.

I avsnittet som behandlar omvandling av befintliga mellannamn till efternamn så sägs att detta helt och hållet måste baseras på frivillighet. Kommittén ifrågasätter vidare om en automatisk övergång är förenlig med Europakonventionens artikel 8 om respekt för privat- och familjeliv. En ordning som förhindrar eller försvårar för mellannamnsbärarna att använda sitt namn på ett sätt som de en gång haft laglig rätt till, skulle kunna betraktas som konventionsstridig. 

För att få det genomslag som länge varit önskad samt uppfylla högt ställda krav på förenkling, så anser Skatteverket att ett mellannamn bör övergå till att bli ett första led i ett dubbelt efternamn för den som är folkbokförd vid tidpunkten för ikraftträdandet. Det finns annars skäl att anta att det blir fortsatta missförstånd och problem avseende namnets status och funktion. Omvandlingen kan genomföras med hjälp av en maskinell konvertering där personens mellan­namn blir en historisk post i databasen.

När det gäller kommitténs invändning om hinder utifrån Europakonventionen anser verket att personen, med Skatteverkets förslag, inte kommer att fråntas rätten att bära ett mellannamn eftersom han eller hon fortfarande har det kvar för att kunna visa samhörighet med familjen, men nu som en del av ett dubbelnamn. Omvandlingen ger dessutom en ökad valfrihet i namnhänseende. Det är inte rätten att bära ett mellannamn som skyddas utan de rättsverkningar som följer med namnförvärvet.

Om kommitténs förslag genomförs så anser Skatteverket att det i vart fall inte ska vara tillåtet att bära ett mellannamn tillsammans med ett dubbelt namn som bildas enligt 19 §, se punkten 8 i övergångsbestämmelserna. Skälet för detta är risken för nya missförstånd om namndelarnas betydelse och för att undvika långa och otympliga namnkedjor.

12 Förnamn och gårdsnamn

Skatteverket har inga invändningar mot kommitténs slutsatser och förslag avseende förnamn och gårdsnamn i 24 – 27 §§. 

I övrigt anser Skatteverket att det av 25 § bör framgå att även ändring av förnamns stavning och av ordningsföljden är en ändring av förnamn som kräver ansökan hos Skatteverket. Jämför 11 § tredje stycket. Skälen för denna justering är att det måste vara tydligt för allmänheten att folkbokföringsdatabasen alltid ska återspegla såväl personens samtliga förnamn som ordningen mellan förnamnen vid en viss given tidpunkt.

13 Förfarandet i mål och ärenden

Skatteverket välkomnar den nya ordningen med att alla bedömningar avseende förnamn och efternamn kommer att hanteras av Skatteverket. Detta ger bland annat utrymme för en mer enhetlig rättstillämpning.

Skatteverket avvisar förslaget om att det är ett krav för verket att begära yttrande av språklig expertis avseende ett namns lämplighet från språklig, namnskyddsrättsligt eller annan synpunkt om det inte är uppenbart obehövligt. Det är ett mycket starkt framställt krav. Även om kommittén anser att kraven bör skärpas, så blir effekten att verkets möjligheter att avstå från att inhämta yttrande är mycket begränsade. Osäkerheten vid bedömningen av om inhämtande av yttrande ska krävas kan förutsättas bli större och handläggningstiden ökar.

Skatteverket har goda möjligheter att bygga upp en egen kompetens kring språkliga bedömningar i namnfrågor, exempelvis genom att knyta språkexperter till verkets namnverksamhet. Även en jämnare rättstillämpning och enhetlig överklagandeordning kommer att ge en positiv effekt. Enligt Skatteverkets mening är det fullt tillräckligt med den möjlighet som finns med att inhämta yttrande enligt förvaltningslagen. Om bestämmelsen ändå införs är det Skatteverkets bestämda uppfattning att den måste vara fakultativ och ska tillämpas endast när det är ”behövligt”.

Skatteverket instämmer i kommitténs bedömning att det inte längre finns några skäl för att låta Försäkringskassan och dopförrättare ta emot namnanmälningar. Skatteverket ifrågasätter dock kommitténs uttalande att det av serviceskäl är naturligt att även i fortsättningen låta vigselförrättaren ta emot en ansökan om namn vid vigsel. Mot bakgrund av den nya huvudregeln i 9 § anser verket att det är en förenkling för de blivande makarna om ansökan vid vigsel endast kan göras till Skatteverket. En enda väg för ansökan skulle dessutom underlätta införandet av en e-tjänst.

Av 24 § andra stycket framgår att ett förnamn förvärvas när det blir registrerat av Skatteverket. Bestämmelsen bör, om den behövs, i stället utformas som ett nytt stycke i 28 § och omfatta alla namnförvärv efter beslut av Skatteverket förutom förvärv genom födelsen eller vid vigseln.    

Skatteverket har inget att invända mot att hanteringen av alla ärenden om ändring av efternamn i annan än familjerättslig ordning även i fortsättningen ska ske mot avgift. Däremot anser Skatteverket att alla ändringar av förnamn ska ske mot avgift, dvs. även de ärenden som i dag hanteras av Skatteverket. Det finns inga verksamhetsmässiga skäl för att göra skillnad mellan ärenden om administrativ ändring av efternamn och ändring av förnamn. Prövningen är i stort sett likartad. En avgiftsbeläggning av ärenden om förnamnsändring skulle dessutom kunna förhindra s.k. okynnesärenden.

Som en konsekvens att detta bör förvärv av dubbelt efternamn i familjerättslig ordning vara avgiftsfri. Den bestämmelse som reglerar dubbelt efternamn, 19 §, bör därför finnas med i uppräkningen i 29 §.

I 33 § andra stycket behöver det klargöras vilka beslut som får överklagas av annan än sökanden eftersom begreppet ”en invändning” är otydligt.    

Skatteverket anser att bestämmelserna om föreläggande av förnamn och vite i folkbokföringslagen bör föras över till den nya personnamnlagen. Frågeställningen finns beskriven i prop. 2012/13:120 Folkbokföringen i framtiden (sid. 115-116).  

Inom ramen för den fortsatta beredningen återstår vissa frågor som rör internationella förhållanden (39-41 §§).  Enligt Skatteverkets mening bör den fortsatta beredningen även innehålla en språklig modernisering av lagtexten.

I övrigt tillstyrker Skatteverket förslagen under detta avsnitt.

14 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

I kalendertid rör det sig om 15 månader för att genomföra en fullständig utvecklingsinsats samt anpassa verksamheten vid ett övertagande av arbetsuppgifter från Patent- och registreringsverket. Ikraftträdandet bör därför fastställas med beaktande av dessa förutsättningar, dvs. tidigast 15 månader efter ett riksdagsbeslut.

15 Konsekvenser

En viktig konsekvens av förslaget, särskilt slopandet av olika spärregler för upprepade byten av förnamn och efternamn, är den effekt de får på namnstabiliteten. Skatteverket har i tidigare sammanhang framfört att spärreglerna kan uppfattas som onödigt restriktiva och svåra att förstå. Verket räknar med att kunna hantera en ökad ärendemängd. Skatteverket instämmer därför i kommitténs bedömning att spärreglerna kan tas bort.

Skatteverket delar däremot inte kommitténs uppfattning att namnets betydelse som identifieringsmedel fått allt mindre betydelse i samhället med tanke på personnumren och olika system för elektronisk identifiering. Enligt Skatteverkets mening är namnet en del av personens identitet och tillhörigheten till en familj. Namnet är dessutom en viktig personuppgift som inte bör ändras utan att sökanden noga har tänkt igenom eventuella alternativ eller konsekvenser. Upprepade namnbyten, exempelvis när sökanden ångrar sig, kan innebära praktiska problem såväl för den enskilde som för samhället i stort. Ett exempel är svårigheten att nå en person med post om han eller hon har bytt namn flera gånger inom en kort tidsperiod. Kommittén har bedömt risken för ”missbruk” som ringa med tanke på olägenheter med att skaffa en ny id-handling. Däremot har kommittén inte beaktat att myndigheter och andra organisationer i samhällets kan drabbas av kostnader för att hantera ett ökat antal namnbyten. Sammantaget anser Skatteverket dock att värdet av självbestämmande för den enskilde får anses väga tyngre. Som framgår ovan i yttrandet bör en utvidgad avgiftsbeläggning dock ha en återhållande effekt.

Förslagen i betänkandet har påverkan på folkbokföringsdatabasen och verksamhetsstödet hos Skatteverket, inklusive uppdatering av blanketter och utbildnings- och informationsmaterial. Skatteverket avser att utveckla olika e-tjänster för att göra det enklare för allmänheten att göra ansökan. En engångskostnad för omläggningen kan uppskattas till 21,7 miljoner kr. Den löpande årliga kostnaden kan beräknas till 11,5 miljoner kr.    

Skatteverket vill starkt framhålla att kostnader för utveckling och övertagande av verksamhet inte kan tas inom befintliga resurser. Omläggningen måste därför finansieras genom ett särskilt engångsanslag på statsbudgeten. De löpande årliga kostnaderna för den nya verksamheten bör i första hand finansieras genom avgifter som fastställs så att verket får full kostnadstäckning. Om det inte är möjlig anser Skatteverket att verksamheten i dess helhet ska vara anslagsfinansierad.  

En sammanställning av Skatteverkets kostnader framgår nedan (kronor):

AktivitetEngångskostnadLöpande kostnader
För- och efternamn17 700 0010 500 000
Information o utbildning2 500 000--
Avgiftshantering 1 500 0001 000 000
Summa21 700 00011 500 000