Det finns olika uppfattningar av hur carried interest ska beskattas vid nuvarande lag. Detta har skapat ett osäkert rättsläge som innebär nackdelar i form av osäkerhet och processkostnader samt andra administrativa kostnader. Skatteverket anser det därför angeläget att lagen justeras så att den entydigt anger hur carried interest ska beskattas från och med 2013.

Skatteverkets utredningar visar att rådgivningsföretagen oftast är ett fåmansföretag som ägs eller kontrolleras av de rådgivare som bildar fonden, s.k. nyckelpersoner. Det är fullt möjligt för dessa personer att skapa en struktur där carried interest tillfaller ett bolag där rådgivaren är verksam och då utgör skatteplitig inkomst för bolaget i inkomstslaget näringsverksamhet. Från detta bolag kan rådgivaren ta ut utdelning och kapitalvinst som fördelas mellan inkomst av kapital och inkomst av tjänst enligt gällande 3:12-regler. Det krävs således ingen lagändring för att nyckelpersonernas ersättning för arbetsprestationer i form av carried interest ska beskattas på samma sätt som delägares arbetsprestationer i fåmansföretag.  

Skatteverket anser att skattereglerna ska vara enhetliga, enkla och entydiga. Det bidrar till högre rättssäkerhet och lägre administrativa kostnader för företag och privatpersoner. De föreslagna reglerna i promemorian innebär särlagstiftning för en viss typ av inkomster. Skatteverket anser att sådan särlagstiftning bör undvikas om inte starka skäl talar för motsatsen. Den föreslagna särlagstiftningen är komplicerad och skulle endast beröra 100-200 personer, vilket förstärker skälen mot lagstiftning.

Frågan om lämplig skattenivå för olika typer av arbetsprestationer ligger emellertid utanför Skatteverkets kompetensområde eftersom den kräver avvägningar ur ekonomisk och politisk synvinkel. En ekonomiskt viktig aspekt är en internationellt särskilt rörlig skattebas, vilket kan tala för ett lägre skatteuttag. Inom flera områden som t.ex. beskattningen av sjöinkomster och expertskatten har avsteg gjorts från allmänna regler genom olika typer av särlagstiftning.

Om man från ekonomisk eller politisk synvinkel anser att nyckelpersonernas arbetsersättning bör beskattas på samma sätt som delägares arbetsprestationer i fåmansföretag så krävs, som nämnts ovan, ingen särlagstiftning. För att undanröja det osäkra rättsläget är det då lämpligt att lagen justeras så att det klart framgår att carried interest vid nuvarande konstruktioner ska beskattas på motsvarande sätt som bonus i inkomstslaget tjänst och att arbetsgivaravgifter utgår.

Om man från ekonomisk eller politisk synvinkel anser att nyckelpersonernas arbetsersättning bör beskattas lägre än delägares arbetsprestationer i fåmansföretag så kan detta ske genom särlagstiftning av det slag som föreslås i promemorian.

Om de föreslagna reglerna införs föreslår Skatteverket att kontrolluppgiftsskyldigheten utvidgas. Skatteverket lämnar även synpunkter på hur förslaget kan kompletteras och förbättras.

De föreslagna reglerna kan i vissa fall medföra kontrollproblem genom att den faktiska beskattningen kan skjutas upp samtidigt som vinster ”lagras” i länder där informationsutbytet är mindre väl fungerande.

De föreslagna reglerna medför en minskning av skatteinkomsterna jämfört med Skatteverkets tolkning av nu gällande lagstiftning. Carried interest skulle vid den förslagna beskattningen i huvudsak komma att beskattas som inkomst av kapital och endast till liten del i sammanhanget som inkomst av tjänst.  

Om det av skäl som ligger utanför Skatteverkets kompetensområde bedöms vara önskvärt att carried interst beskattas lägre än delägares arbetsprestationer i ett fåmansföretag vill Skatteverket peka på att det finns flera alternativa lösningar.

Ett alternativ är att carried interest beskattas med en reducerad skatt i första led på t.ex. 15 procent och att det därtill utgår skatt i ett andra led på resterande belopp vid uttag genom utdelning eller kapitalvinst fördelat mellan inkomst av kapital och inkomst av tjänst på det sätt som föreslås i promemorian. En inkomst på 100 miljoner kronor skulle då beskattas med ca 42 procent. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande ersättning för delägares arbetsprestationer i ett fåmansföretag beskattas med ca 50 procent emedan promemorians förslag innebär en beskattning med ca 31 procent.

Ett annat alternativ är att skatten bestäms enligt de i promemorian föreslagna reglerna med fördelning mellan inkomst av kapital och inkomst av tjänst men att skatten tas ut redan när den förfogas av rådgivaren eller rådgivarens bolag. Detta innebär en tidigareläggning av skatten jämfört med förslaget i promemorian men innebär ändå högre offentliga inkomster främst genom att det då blir betydligt svårare att helt undvika beskattning genom att inkomsterna placeras i länder utan väl fungerande informationsutbyte eller genom att rådgivaren flyttar ur Sverige före det att inkomsten tas ut.      

1 INLEDNING

Skatteverket lämnar följande yttrande över promemorian Beskattning av vissa delägare i riskkapitalfonder.

1.1 Skatteverkets synpunkter på det förslag som lämnas i promemorian

De föreslagna reglerna i promemorian innebär att en särlagstiftning införs för en viss typ av inkomster. Skatteverket anser att sådan särlagstiftning ska undvikas i största möjliga utsträckning om inte mycket starka skäl talar för motsatsen.

Den föreslagna lagstiftningen kan i vissa fall medföra betydande kontrollproblem genom att den faktiska beskattningen kan skjutas upp samtidigt som vinster ”lagras” i länder där informationsutbytet är mindre väl fungerande.

Idag finns det olika uppfattningar om av hur carried interest enligt gällande lagtstiftning ska beskattas. För att uppnå ett tydligt rättsläge är det önskvärt att lagen justeras så att den klart anger hur carried interest från och med 2013 ska beskattas. Enligt Skatteverkets mening utgör carried interest ersättning för en arbetsprestation såväl i ekonomisk mening som enligt gällande skattelag. Det är personer som aktivt bidrar till värdetillväxten som har rätt att få carried interest. Det innebär att carried interest är kopplat till prestationer som skapar värden i riskkapitalfonderna och i slutändan vinster till investerarna. Carried interest bör därför ses som ersättning för väl utfört arbete.
  
Vid nuvarande konstruktioner för betalning av carried interest är en tänkbar lösning att i lagen ange att carried interest ska beskattas som annan bonus, dvs. som inkomst av tjänst från de rådgivningsföretag i vilka rådgivarna primärt är verksamma. Skatteverket anser det önskvärt att det i lagstiftningen klargörs att fråga är om ersättning för det vinstgivande arbetet i rådgivningsföretag i vilka rådgivarna är anställda och att det ska utgå arbetsgivaravgifter på ersättningen.

Skatteverkets utredningar visar att rådgivningsföretagen oftast är ett fåmansföretag som ägs eller kontrolleras av de rådgivare som bildar fonden, s.k. nyckelpersoner. Det är fullt möjligt för dessa personer att redan idag skapa en struktur där carried interest tillfaller ett bolag där rådgivaren är verksam och då utgör skattepliktig inkomst för bolaget i inkomstslaget näringsverksamhet.

Skatteverket ifrågasätter behovet av särlagstiftning för carried interest med hänsyn till att riskkapitalrådgivarna enligt gällande regelverk har möjlighet att välja en struktur som leder till samma skatt som för arbetsprestationer i fåmansföretag, dvs. en beskattning enligt 3:12-reglerna. Arbetsprestationerna beskattas då i första ledet genom bolagsskatten på 26,3 procent medan resterande belopp vid uttag i form av utdelning eller kapitalvinst fördelas mellan inkomst av kapital och inkomst av tjänst enligt 3:12-reglerna.

Enligt Skatteverkets uppfattning krävs därför ingen särlagstiftning för att uppnå en likformig beskattning för nyckelpersonerna i denna mening.

1.2 Skatteverkets synpunkter på de beskrivningar som lämnas i promemorian

I promemorian finns en beskrivning och analys av verkliga förhållanden, men enligt Skatteverket kan beskrivningen förtydligas.

Vem kontrollerar riskkapitalstrukturerna?

På s. 37-39 i promemorian beskrivs riskkapitalstrukturerna.

Det framgår bl.a. av bilden på en typisk riskkapitalstruktur på s. 39. I vänstra delen finns en bolagsstruktur med ”Nyckelpersonernas företag” i toppen. I den högra delen finns ett helt fristående ”Rådgivningsföretag”.

Vid de utredningar av riskkapitalbolag som genomförts av Skatteverket har framkommit bl.a. följande.

• Det är ett fåtal nyckelpersoner i varje riskkapitalfond som initierar, administrerar och avslutar fonden.
• Det är dessa nyckelpersoner som äger och kontrollerar å ena sidan det som på bilden benämns som ”Nyckelpersonernas företag”, och därmed även ”Förvaltningsföretag (GP)”, och å andra sidan äger och kontrollerar det som på bilden benämns som ”Rådgivningsföretag”.

Om dessa slutsatser appliceras på bilden på s. 39 innebär det att överst bör ”Nyckel¬personerna” sättas in med pilar till två ”ben”, där det ena benet består av kedjan med ”Nyckelpersonernas företag” i toppen och det andra benet består av ”Rådgivningsföretag”.

Sammanfattningsvis är det nyckelpersonerna som kontrollerar riskkapitalstrukturerna, inklusive rådgivningsföretagen.

Vem utför det värdeskapande arbetet i riskkapitalstrukturerna – och var?

På sid. 39 i promemorian finns en beskrivning av rådgivningsföretagen.

Beskrivningen på sid. 39 i promemorian stämmer väl med de slutsatser som dragits i samband med utredningarna av riskkapitalbolag. Det är nyckelpersonerna och rådgivnings¬teamen som utför det värdeskapande arbetet och det arbetet utförs i rådgivnings¬företaget, där nyckelpersonerna och rådgivningsteamen är anställda.

Däremot utförs inget värdeskapande arbete i de andra företag som finns med i bilden på s. 39, dvs. ”Nyckelpersonernas företag (riskkapitalbolag)” och ”Förvaltningsföretag (GP)” . I dessa bolag finns det heller inga anställda.

Vad är carried interest?

I promemorian beskrivs carried interest på s. 40.

Av beskrivningen framgår att det är de personer som ”aktivt bidrar till värdetillväxten” som har rätt att få carried interest. Det innebär att carried interest inte är kopplat till en investering utan är kopplat till prestationer. Det är dessa som skapar värden i riskkapital¬fonderna och i slutändan vinster åt investerarna. Carried interest bör därför ses som en prestationsbaserad inkomst, dvs. helt enkelt som en vanlig arbetsinkomst.

Det förhållandet att carried interest utgår först vid en viss vinstnivå, dvs. när det uppstår övervinster, är inte skäl att göra en annan bedömning. Carried interest kan ses som ett extra arvode eller en bonus som utgår i en viss ekonomisk situation.

Hos vem bör carried interest beskattas?

I de utredningar som Skatteverket genomfört är det normala att det är GP-bolaget eller nyckelpersonernas företag/riskkapitalbolaget som har rätt till carried interest enligt ingångna avtal, trots att  

• det är nyckelpersonerna som kontrollerar riskkapitalstrukturerna.
• det är nyckelpersonerna och rådgivningsteamen som utför det värdeskapande arbetet och det arbetet utförs i rådgivningsföretaget, där nyckel¬personerna och rådgivningsteamen är anställda.
• det inte utförs något värdeskapande arbete i de andra företagen, GP-bolagen, ”nyckelpersonernas företag”/”riskkapitalbolagen”.

Beskattningen bör utgå från verkliga förhållanden och inte den avtalsmässiga regleringen. Det innebär att carried interest bör ses som näringsinkomst för rådgivningsföretagen och i nästa steg som lön till nyckelpersonerna och rådgivningsteamen.

1.3 Övriga synpunkter

I promemorian konstateras att diskussionen om riskkapitalfonder har gällt om inkomsterna från fonderna ska tas upp som inkomst av tjänst eller som inkomst av kapital (s. 37, se även s. 44).

När det gäller ett riskkapitalbolag som Skatteverket har utrett och beslutat om har nyckelpersonerna och rådgivarna överhuvudtaget inte redovisat carried interest till beskattning i Sverige.

Frågan om hur carried interest ska beskattas när den går till ett svenskt aktiebolag har inte behandlats i promemorian. Det kan gälla bolag som motsvarar GP-bolagen eller s.k. sponsorer. Sådana strukturer finns redan idag. Skatteverkets uppfattning är att carried interest utgör vanlig skattepliktig näringsinkomst för mottagaren oavsett om den har fått formen av utdelning och/eller kapitalvinst i de fall mottagaren bidragit till värdetillväxten i fonden genom t.ex. rådgivning eller genom andra tjänster.

Förslagen i promemorian gäller utdelningar och kapitalvinster på andelar i s.k. kapitalföretag. Det innebär att nyckelpersonerna kan välja när beskattningen ska äga rum men också välja var carried interest ska placeras i en bolagskedja, exempelvis i bolag i länder som det är svårt att få information från. Skatteverkets bedömning är att det blir svårare att genomföra skattekontrollen om förslagen blir verklighet.

Förslaget innebär att endast carried interest som uppfyller vissa krav kommer att beskattas i enlighet med förslaget. För carried interest som erhålls på annat sätt gäller inte de föreslagna reglerna. I dessa fall kvarstår osäkerheten för hur carried interest ska beskattas fram till att de pågående processerna har prövats av högsta instans. Skatteverket ser ett stort behov av att reglerna för beskattning även av dessa ersättningar tydliggörs.

1.4 Alternativa förslag

Förslaget i promemorian innebär att det inte sker någon beskattning i första led, dvs. ingen bolagsbeskattning, och att det i andra ledet sker en beskattning och fördelning av inkomsten mellan inkomst av kapital och inkomst av tjänst när beloppet tillfaller riskkapitalrådgivaren. Vid inkomster på t.ex. 100 miljoner kronor, som förekommer inom detta område, leder detta till en genomsnittsskatt på ca 31 procent. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande inkomst för en arbetsprestation i ett fåmansföretag som beskattas som näringsinkomst och därefter enligt 3:12-reglerna uppgår till ca 50 procent.

Ett annat alternativ är att carried interest beskattas med en reducerad skatt i första led på t.ex. 15 procent och att det därutöver utgår skatt i ett andra led på resterande belopp vid uttag genom utdelning eller kapitalvinst fördelat mellan inkomst av kapital och inkomst av tjänst på det sätt som föreslås i promemorian. En inkomst på 100 miljoner kronor skulle då beskattas med ca 42 procent.

Ytterligare ett alternativ är att skatten bestäms enligt de i promemorian föreslagna reglerna med fördelning mellan inkomst av kapital och inkomst av tjänst men att skatten tas ut redan när carried interest kan disponeras av rådgivaren eller rådgivarens bolag. Detta innebär en tidigareläggning av beskattningen jämfört med förslaget i promemorian. Det medför ändå högre offentliga inkomster främst genom att det då blir betydligt svårare att helt undvika beskattning genom att inkomsterna placeras i länder utan väl fungerande informationsutbyte eller genom att rådgivaren flyttar från Sverige före det att inkomsten tas ut.       

2 LAGTEKNISKA SYNPUNKTER

Definition av kapitalföretag (s. 50 – 54 i promemorian)

De föreslagna reglerna kan kringgås genom en struktur med en fysisk person som äger ett aktiebolag som i sin tur tecknar en kapitalförsäkring i vilken den placerar ett kapitalföretag. Aktiebolaget blir inte ett kapitalföretag eftersom det inte äger ett kapitalföretag. Den äger en kapitalförsäkring med kapitalföretag i.

Skatteverket föreslår att 57 a kap. 8 § IL kompletteras så att det med kapitalföretag även avses ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, direkt eller indirekt,  kontrollerar en andel i ett kapitalföretag. När aktiebolaget sedan delar ut carried interest som har erhållits indirekt via kapitalförsäkringen blir ägaren till det översta bolaget beskattad enligt 57 a kap. IL.

De föreslagna reglerna kan sannolikt kringgås genom att företag som ska behandlas som kapitalföretag enligt 57 a kap. 8 § andra stycket IL likvideras eller fusioneras med ett annat företag som inte är ett kapitalföretag. Det finns risk för att ett övertagande företag inte anses vara ett kapitalföretag. Skatteverket anser att lagtexten bör ändras så att det klart framgår att det övertagande företaget vid en fusion eller likvidation anses vara ett kapitalföretag.

Privatbostadsföretag kan inte vara kapitalföretag enligt 57 a kap. 9 § IL. Skatteverket anser att de inte ska undantas från tillämpningen eftersom reglerna enkelt kan kringgås. Närstående kan bilda en mindre bostadsrättsförening med tre lägenheter i en villa. Föreningen kan direkt och indirekt ha rätt till en särskild vinstandel. Även om det i vissa fall går att ifrågasätta om verksamheten i en förening, som erhåller rätt till vinstandel, till övervägande del består i att till sina medlemmar tillhandahålla bostäder (enligt 2 kap.13 § IL) så finns risk för att reglerna kringgås.

Skatteverket anser att det inte finns skäl att undanta privatbostadsföretag från tillämpningen.

Beskattning när andel i kapitalföretag ägs genom andel i ett handelsbolag (s. 59 – 60 i promemorian)

Lagtexten i 51 kap. 7 § IL omfattar kvalificerade andelar och andelar i kapitalföretag. Även de instrument/delägarrätter (konvertibler, vinstandelsbevis etc.) som enligt 57 kap. 2 § andra stycket och 57 a kap. 2 § andra stycket IL likställs med kvalificerade andelar eller andelar i kapitalföretag bör omfattas. Det är oklart om så blir fallet nu eftersom beskrivningen av dessa instrument enligt 57 kap. 2 § och 57 a kap. 2 § IL uttryckligen endast gäller i respektive kapitel.

Skatteverket anser att lagtexten tydligare bör klarlägga att den även gäller för de instrument som jämställs med kvalificerade andelar och andelar i kapitalföretag, se motsvarande kommentar angående 42 kap. 15 b § L, 44 kap. 22 f § IL och 11 kap. 49 § IL nedan.

Ett handelsbolag kan inte vara ett kapitalföretag enligt definitionen i 57 a kap. IL . Att handelsbolag är en juridisk person, men inte kan vara ett kapitalföretag medför att reglerna kan kringgås. Skatteverket har identifierat tre situationer som inte omfattas av föreslagen lagstiftning, men som borde omfattas.

1. En fysisk person äger ett handelsbolag som säljer en kapitalförsäkring som ”äger” andel i kapitalföretag.   
2. Fysisk person som äger ett handelsbolag som har en kapitalförsäkring. Kapitalförsäkringen erhåller utdelning från kapitalföretag eller avyttrar andelarna i kapitalföretaget.
3. Ett aktiebolag äger ett handelsbolag som i sin tur äger en kapitalförsäkring. Kapitalförsäkringen ”äger” ett kapitalföretag

Underprisöverlåtelser (s. 61 – 62 i promemorian)

Definitionen av kapitalföretag innebär att alla andelar i företaget per definition torde vara andelar i kapitalföretag. Lagtexten i 23 kap. 23 b § IL är formulerad utifrån att vissa andelar i ett företag kan vara andelar i kapitalföretag emedan andra inte är det. Lagtexten behöver omformuleras.

Utdelning och kapitalvinst på kontrollerade andelar (s. 69 – 72 i promemorian)

Rubriken och lagtexten i 42 kap. 15 b § IL omfattar utdelning och kapitalvinst på kvalificerade andelar och andelar i kapitalföretag. Även alla de instrument/delägarrätter (konvertibler, vinstandelsbevis etc.) som enligt 57 kap. 2 § andra stycket och 57 a kap. 2 § andra stycket IL ska likställas med kvalificerade andelar eller andelar i kapitalföretag ska omfattas.

Det är oklart om så blir fallet nu eftersom beskrivningen av dessa instrument enligt 57 kap. 2 § och 57 a kap 2 § IL uttryckligen endast gäller i respektive kapitel. Lagtexten bör därför tydligare klarlägga att den även gäller för de instrument som jämställs med kvalificerade andelar och andelar i kapitalföretag, se motsvarande kommentar till 11 kap. 49 § IL, 44 kap. 22 f § IL och 51 kap. 7 § IL.

En fysisk person som kontrollerar en kvalificerad andel ska enligt 42 kap.15 b § IL ta upp utdelning och kapitalvinst som om den fysiska personen istället ägt andelen direkt.

Skatteverket förslår att det genom ett tillägg förtydligas att delägarrätt i en kapitalförsäkring är kvalificerad andel om den hade ägts direkt av den fysiska personen.

På s. 70 i promemorian beskrivs att det inte kan uteslutas att det, utöver de situationer som regleras i nu föreslagen lagstiftning, kan dyka upp andra situationer där kvalificerade andelar eller andelar i kapitalföretag placeras i en kapitalförsäkring trust eller liknande och som kan föranleda en beskattning. Därefter anges att domstolarna idag är oförhindrade att gör en bedömning av skatteflyktslagens regler. Skatteverkets erfarenhet är att en beskattning enligt inkomstskattelagen (den verkliga innebörden etc.) även kan komma ifråga i den här typen av upplägg, med utländska kapitalförsäkringar, jfr RÅ 2008  ref. 41 och 54 samt not. 113. I vissa fall kan situationen dock vara så att en beskattning endast kan ske genom tillämpning av skatteflyktslagen, jfr RÅ 2010 ref. 51.

Även lagtexten i 44 kap. 22 f § IL bör förtydligas så att det klart framgår att den omfattar alla delägarrätter som avses i 57 kap. 2 § andra stycket och 57 a kap. 2 § andra stycket IL, se motsvarande kommentar till 11 kap. 49 § IL, 42 kap. 15 b § IL och 51 kap. 7 § IL.

I 44 kap. 22 f § IL anges att anskaffningsutgiften för andel ska vara noll vid uttag (återköp) av andel i försäkringen. Om det t.ex. sker ett uttag från ett underliggande bolag i kapitalförsäkringen, bör sådant uttag i normalfallet jämställa med utdelning från det överliggande bolaget som ägs direkt av försäkringen (försäkringsbolaget) och därför beskattas på sätt som anges i 42 kap. 15 b § IL.

I dessa fall bör anskaffningsutgiften för andelen motsvara det beskattade beloppet.

Avyttring av en kapitalförsäkring och uttag av andelar från en kapitalförsäkring (s. 72 – 73)

I normalfallet behandlas kapitalförluster på samma sätt som kapitalvinster, jfr. 44 kap. 2 § IL. I förslag till lagtext i 11 kap. 49 § IL regleras att en fysisk person som kontrollerar kapitalföretag genom en kapitalförsäkring ska beskattas för en kapitalvinst som uppkommer vid avyttring av kapitalförsäkringen. En kapitalförlust får dock inte dras av. Detta kommer inte till uttryck i lagtexten.

Skatteverket föreslår att det i klargörande syfte bör anges i 11 kap. 49 § IL att en motsvarande kapitalförlust inte är avdragsgill.

Vidare bör lagtexten även förtydligas så att det klart framgår att den också avser kontroll över sådana instrument som anges i 57 kap. 2 § andra stycket och 57 a kap. 2 § andra stycket IL, se motsvarande kommentar i bl.a. 51 kap. 7 § IL.  

Uppgiftslämnande (s. 74 – 75 i promemorian)

Kontrolluppgiftsskyldighet 24 kap. SFL

I promemorian föreslås en ny uppgiftsskyldighet i 24 kap.4 § SFL för delägarna i ett kapitalföretag. Skatteverket anser att den även måste omfatta personer som har vinstandelslån och övriga delägarrätter som omfattas av föreslagen reglering i 57 a kap. 2 § IL i de fall personen inte äger andelar i kapitalföretaget. Detta har betydelse för Skatteverkets kontroll och för vad som kan förtryckas i inkomstdeklarationen.

Av 57 a kap. 2 § IL framgår att även vinstandelsbevis, konvertibler mm vid tillämpning av 57 a kap. IL ska likställas med andra delägarrätter i kapitalföretaget. Det är inte reglerat att ägarna av ett vinstandelsbevis ska jämställas med ägarna i företaget. Den speciella utvidgningen av begreppet andel gäller endast uppgivet kapitel i IL. För att samma omfattning ska gälla annan lagstiftning, t.ex. SFL, måste detta regleras specifikt.

Förslaget innebär att t.ex. en anställd som får en kontrolluppgift om utbetald vinstandelsränta, kommer att få hela beloppet förtryckt i inkomstdeklarationen som inkomst av kapital. Detta sker med automatik när kontrolluppgiften lämnas. Beloppet ska enligt förslaget i 57 a kap. IL fördelas mellan tjänst och kapital och borde inte förtryckas. Detta kommer inte att kunna undvikas med föreslagen regel. En förutsättning för att beloppet inte kommer att förtryckas är att Skatteverket har en uppgift om att det avser en andel i ett kapitalföretag.

Skatteverket föreslår ett tillägg i 24 kap. 4 § SFL om att kontrolluppgift ska lämnas för den som innehar andelar enligt 57 a kap. 2 § IL.

Uppgiftsskyldighet i övrigt

Vid utbetalning från ett svenskt bolag till en fysisk person omfattas alla andelar som innefattas i 57 a kap. 2 § IL av kontrolluppgiftsskyldighet för utdelning respektive ränta. Detta regleras i 17 alternativ 19 kap. SFL beroende på vilket typ av värdepapper som innehas. Det är dock lätt att undgå uppgiftsskyldigheten genom att låta utbetalning gå till en juridisk person.

Skatteverket föreslår därför att uppgiftsskyldighet även införs för mottagare som är juridiska personer.

Ny uppgiftsskyldighet både för 57 och 57 a kap IL.

Skatteverket anser att det behövs en uppgiftsskyldighet även för försäljning av andelar i onoterade bolag. I gällande regler finns inte någon kontrolluppgiftsskyldighet för avyttringar av andelar i 57 kap. IL och det föreslås inte heller införas någon sådan för avyttringar enligt 57 a kap. IL. Det finns inte heller någon kontrolluppgiftsskyldighet för övriga bolag som är onoterade.

Det är idag svårt att kontrollera om en överlåtelse har skett i dessa bolag om inte delägaren själv redovisar detta. Detta leder till att vissa överlåtelser blir obeskattade och det finns även risk för att delägare i dessa bolag inte får de avdrag de har rätt till.

Skatteverket föreslår att det införs en kontrolluppgiftsskyldighet för avyttringar i s.k. kupongbolag, dvs. de bolag vars aktier inte är registrerade i ett avstämningsregister som en central värdepappersförvarare för. Den som bäst känner till äganderättsövergångar i ett kupongbolag är den som för aktieägarboken dvs. bolaget själv. Denne känner däremot inte alltid till avyttringspriset. Att kräva att uppgift ska lämnas om ersättningens storlek skulle innebära en omfattande uppgift för styrelsen eller den som för aktieägarboken. Skatteverket anser att uppgiftskyldighet ska införas, men att den bör begränsas till att omfatta att det skett en avyttring, vem som har avyttrat andelar och hur många andelar som överlåtits.

Principiellt omfattas den här typen av försäljningar av uppgiftsskyldighet enligt 21 kap. 1 § SFL men det finns inte någon som är uppgiftsskyldig enligt 3 § samma kapitel. Skatteverkets förslag är därför att 3 § utvidgas med en ny punkt och 5 § med ett nytt tredje stycke.

Skatteverket föreslår därför att i 21 kap. 3 § och 5 § SFL görs följande tillägg:
3 §

8. den som för aktieägarboken i ett aktiebolag som inte är ett avstämningsbolag enligt 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551)

5 §
Första stycket 1 gäller inte uppgiftsskyldig enligt 3 § 8.

Skatteavdrag för preliminärskatt

De specifika reglerna i 57 a kap. IL har inte någon motsvarighet i 17 – 20 kap. SFL och inte någon hänvisning. Det innebär att utbetalning av ränta och utdelning från ett kapitalbolag, vid tillämpning av SFL, kommer att behandlas som ränta om det avser sådan och som utdelning om det avser sådan.

Skatteavdrag på utdelning, ränta och annan avkastning är beroende av reglerna i 17 och 19 kap. SFL. På utdelning från denna typ av bolag ska det inte göras något skatteavdrag. Något undantag för skatteavdrag på ränta finns däremot inte. Om avsikten är att jämställa vinstandelsränta med övriga utdelningar måste detta regleras. Om vinstandelsränta ska undantas bör allt som behandlas som andelar i 57 a kap. IL och som räknas som utdelning även behandlas som utdelning i SFL.

Skatteverket föreslår att det införs en ny 3:e punkt i 10 kap. 18 § SFL med följande lydelse:

3. på delägarrätter som likställs med andelar enligt 57 a kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229)

3 SKATTEVERKETS SYNPUNKTER PÅ KONSEKVENSANALYSEN

I promemorian beräknas förslaget förstärka de offentliga finanserna med 100 miljoner kr årligen. Utgångspunkten för den beräkningen har varit att den skatt som delägarna betalar på carried interest idag jämförs med ett skatteuttag när samma belopp beskattas enligt de föreslagna reglerna.

Skatteverket uppfattning om rättsläget är, som tidigare beskrivits, att carried interest ska redovisas som inkomst av tjänst. Utifrån det perspektivet innebär förslaget istället en skattesänkning.

4 SKATTEVERKETS SYNPUNKTER PÅ FÖRFATTNINGSKOMMENTARNA

23 kap. 23 b § IL

I paragrafen sägs att om någon andel i det överlåtande företaget är en andel i ett kapitalföretag ska minst samma andelar i det förvärvande företaget vara andelar i ett kapitalföretag.

Det behövs en exemplifiering som visar vad som avses. Skatteverket uppfattar regelsystemet som att alla andelar i ett företag är andelar i ett kapitalföretag eller så är inga andelar i företaget andelar i ett kapitalföretag.

56 kap. 6 §

I första meningen anges att med delägare i fåmansföretag ska vid tillämpningen av 57 kap. avses även den som kontrollerar andelar. Så är emellertid inte lagtexten formulerad varför det ifrågasätts om ”ska vid tillämpningen av 57 kap” inte bör tas bort.

57  kap. 5 a §

Formuleringen indikerar att ett företag inte är ett kapitalföretag till 100 procent, vilket inte synes stämma överens med definitionen av kapitalföretag i 57 a kap.  Se även vad som sagts ovan under 23 kap. 23 b §. Även här vore det bra med en exemplifiering.

57 a kap. 8 §

Sista meningen kanske kan kompletteras med ”….inte är ett kapitalföretag enligt denna definition.” eftersom det av de nämnda paragraferna framgår att fråga är om ett kapitalföretag.

___________________________

Detta yttrande har beslutats av generaldirektör Ingemar Hansson. Vid den slutliga handläggningen har även följande deltagit: rättschefen Vilhelm Andersson, enhetschefen Tomas Algotsson, sektionschefen Mats Nilsson, rättsliga experterna Ingvar Håkansson och Merja Lohela, föredragande.