På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets ställningstaganden

Självfakturering vid internationella transaktioner

Datum: 2007-06-12

Område: Mervärdesskatt

Dnr/målnr/löpnr:
131 381208-07/111


Detta ställningstagande ersattes 2013-09-24 av Upphävande av ställningstagandet Självfakturering vid internationella transaktioner dnr 131 578678-13/111, 2013-09-24 pga lagstiftning gällande från 1 januari 2013.

1 Sammanfattning

 
Bestämmelserna i mervärdesskattelagen (1994:200), ML utgör inte hinder för att företag i Sverige använder förfarandet med självfakturering vid omsättningar utom landet.
 
I 11 kap. 4 § ML finns närmare angivet de villkor avseende avtal, godkännande och uppgift om självfakturering som ska vara uppfyllda när självfakturering används. Villkoren i ML är inte tillämpliga vid omsättningar utom landet. Reglerna i det land omsättningen sker kan dock ställa upp särskilda krav.
 
Denna skrivelse ersätter skrivelse från 2004-06-02 med dnr 130 394746-04/113.

 

2 Bakgrund och frågeställning

 
De förutsättningar som gäller för självfakturering enligt 11 kap. 4 § ML gäller enbart vid omsättningar inom landet. Utgör bestämmelserna om självfaktura i ML hinder mot att svenska företag använder förandet med självfakturering i samband med omsättningar utom landet?

 

3 Gällande rätt m.m.

 
Skyldigheten för en skattskyldig säljare att fakturera framgår av 11 kap. 1 § ML. Där anges i första stycket att varje näringsidkare ska säkerställa att faktura utfärdas av honom själv eller i hans namn och för hans räkning av köparen eller en tredje person, för omsättning som görs till en annan näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare.
 
Av 11 kap. 4 § ML framgår att faktura får utfärdas av köparen för omsättningar inom landet om det

1. finns ett i förväg träffat avtal om detta mellan säljaren och köparen,
2. finns ett förfarande för säljarens godkännande av varje faktura,
3. framgår av uppgift på fakturan att det är köparen som utfärdat den.
 
I prop. 2003/04:26 s.58 anges följande.
 
"De obligatoriska reglerna för självfakturering i artikel 22.3 a åttonde stycket i faktureringsdirektivet innebär att medlemsstaterna måste godta självfakturering under förutsättning att det sker på det sätt som föreskrivs i direktivet. Det måste dock påpekas att de villkor som medlemsstaterna har rätt att ställa i enlighet med bestämmelsen gäller endast de leveranser av varor och tillhandhållanden av tjänster som utförs på medlemsstatens territorium. Det innebär att vid självfakturering vid gemenskapsinterna varuförsäljningar måste förvärvaren känna till omsättningslandets regler för självfakturering för omsättning som sker på denna stats territorium."
 
Av artikel 220 i mervärdesskattedirektivet 2006/112/EG framgår att varje beskattningsbar person ska se till att faktura utfärdas av honom själv, av förvärvaren eller, i hans namn och för hans räkning, av en tredje person för bl.a. leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som han gjort till en annan beskattningsbar person. 
 
Bestämmelsen i artikel 224 i mervärdesskattedirektivet som tidigare återfanns i artikel 22.3 a åttonde och nionde styckena i sjätte direktivet 77/388/EEG har följande lydelse:
 
1. Fakturor skall få utfärdas av förvärvaren för leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som en beskattningsbar person har utfört åt honom, under förutsättning att det finns ett i
förväg träffat avtal mellan parterna och på villkor att varje faktura blir föremål för ett förfarande för godkännande av den beskattningsbara person som utför leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster.
 
2. De medlemsstater på vars territorium leveransen av varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna utförs skall bestämma villkor och närmare regler för ett sådant i förväg träffat avtal och för godkännandeförfarandet mellan den beskattningsbara personen och förvärvaren.
 
3. Medlemsstaterna får införa ytterligare krav för beskattningsbara personer som på deras territorium utför sådana leveranser av varor eller  tillhandahållanden av tjänster för vilka förvärvaren utfärdar fakturan. De får bland annat kräva att sådana fakturor skall utfärdas i den beskattningsbara personens namn och för hans räkning.
 
De krav som avses i första stycket skall under alla förhållanden vara desamma oavsett var förvärvaren är etablerad.
 
Bestämmelser om omsättningsland återfinns i 5 kap. ML.

 

4 Skatteverkets bedömning

 
Av 11 kap. 1 § ML framgår att köparen kan utfärda faktura för säljarens räkning. Bestämmelsen får anses innebära att det finns en generell möjlighet för säljaren att låta köparen utfärda fakturan i de fall det föreligger en faktureringsskyldighet enligt ML. I 11 kap. 4 § ML finns närmare angivet de villkor avseende avtal, godkännande och uppgift om självfakturering som ska vara uppfyllda när självfakturering används. De villkor som anges i bestämmelsen avser omsättningar inom landet. Vid omsättningar utom landet bestäms de närmare villkoren av det land inom EG där omsättningen äger rum i enlighet med punkterna 2 och 3 i första stycket av artikel 224 i mervärdesskattedirektivet. På liknande sätt skulle särskilda bestämmelser för att tillämpa självfakturering kunna gälla för omsättning i länder utanför EG.
 
Bestämmelserna i ML kan enligt Skatteverkets uppfattning inte anses utgöra hinder för att företag i Sverige använder förfarandet med självfakturering vid omsättningar utom landet. Observera dock att reglerna i det land omsättningen sker kan ställa upp särskilda krav.