På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets ställningstaganden

Bonusförskott/förskottsrabatt

Datum: 2006-03-21

Område: Mervärdesskatt

Dnr/målnr/löpnr:
131 522-06/111

1 Sammanfattning

En engångsutbetalning i form av ett s.k. bonusförskott/ förskottsrabatt som kunden erhåller av en leverantör av varor (säljaren) är inte ersättning för någon tjänst som kunden tillhandahåller säljaren.
 
När säljaren utbetalar intjänad bonus ska säljarens beskattningsunderlag reduceras med bonusbeloppet varvid säljarens utgående skatt minskar. Köparen ska på motsvarande sätt reducera sitt avdrag för ingående skatt. Nämnda korrigering av mervärdesskatten behöver inte görs om parterna avtalat om att prisnedsättningen ska ingå i beskattningsunderlaget.

 

2 Bakgrund och frågeställning


 
Ett bolag tecknar avtal med sina kunder om att de i sin verksamhet under en viss angiven tid ska sälja en viss volym av bolagets produkter. I samband med kundernas uppstart av verksamheten får kunderna en engångsutbetalning, ett s.k. bonusförskott/förskottsrabatt för att täcka sina kostnader för profilering av lokalen och andra marknadsföringsåtgärder av produkterna. Förskottet räknas sedan av mot bonus/rabatter som kunderna intjänar när de köper produkter av bolaget. Bonus utgår för varje tolvmånadersperiod. Om kunderna har erhållit bonusförskott ska intjänad bonus avräknas mot det lämnade förskottet tills detta är återbetalt.

Frågor har uppkommit om hantering av bonusförskotten/förskottsrabatterna i mervärdesskattehänseende.

Utöver ovan nämnda engångsutbetalning kan bolaget också utbetala en särskild ersättning benämnd marknadsföringsbidrag till kunderna för att täcka deras kostnader för profilering och andra marknadsföringsåtgärder. Frågeställningen rör inte hanteringen av marknadsföringsbidraget.

 

3 Gällande rätt m.m.


 
Av 1 kap. 1 § första stycket 1 mervärdesskattelagen (1994:200), ML, framgår att mervärdesskatt ska betalas till staten vid sådan omsättning inom landet av varor och tjänster som är skattepliktig och görs i en yrkesmässig verksamhet.

I 2 kap. 1 § ML regleras när en omsättning föreligger. Enligt första stycket 1 förstås med omsättning av vara att en vara överlåts mot ersättning. Enligt tredje stycket 1 förstås med omsättning av tjänst att en tjänst mot ersättning utförs, överlåts eller på annat sätt tillhandahålls någon.

Av 1 kap. 3 § första stycket ML framgår att skyldigheten att betala skatt vid omsättning inträder när varan levererats eller tjänsten tillhandhållits eller när varan eller tjänsten tagits i anspråk genom uttag. Om dessförinnan den som omsätter varan eller tjänsten får ersättning helt eller delvis för en beställd vara eller tjänst, inträder skattskyldigheten i stället när ersättningen inflyter kontant eller på annat sätt kommer den som omsätter varan eller tjänsten tillgodo.

I beskattningsunderlaget ska inte ingå belopp som svarar mot prisnedsättningar och rabatter till kunden vilka medges vid tidpunkten för tillhandahållandet, eller som svarar mot prisnedsättning som ges efter det att tillhandahållandet ägt rum. I beskattningsunderlaget kan dock ingå belopp som svarar mot prisnedsättning som ges efter tillhandahållandet om den skattskyldige och hans kund avtalat om detta. Detta framgår av 7 kap. 6 § första stycket 2 och 3 samt andra stycket ML.

Bestämmelser motsvarande ovan uppräknade finns i artiklarna 2.1, 5.1, 6.1, 10.2,11 A3 b och11 C1 i rådets sjätte direktiv (77/388/EEG).

I förarbetena till bestämmelserna om omsättning i 2 kap. 1 § ML framhålls att en nödvändig förutsättning för att en omsättning ska anses föreligga är att ett avtal om köp eller byte har ingåtts. I förarbetena uttalas vidare att omsättningskravet medför att från beskattning utesluts sådana intäkter som visserligen har ett samband med den skattepliktiga verksamheten men som inte kan sägas erhållna till följd av en försäljning av varorna eller tjänsterna (prop. 1993/94:99 s.134 f .).

Av EG-domstolens praxis framgår att ett tillhandahållande av tjänster mot vederlag ska grunda sig på en avtalssituation mellan den som tillhandahåller tjänsten och köparen (C-16/93, Tolsma, punkt 13-14). Det ska föreligga en direkt koppling mellan vederlaget och den tillhandahållna tjänsten.

 

4 Skatteverkets bedömning

Frågeställningen rör ett avtal som innebär att säljaren under en viss tid ska vara ensamleverantör av vissa varor samt att kunden åtar sig att köpa viss volym av dessa varor för vidareförsäljning till konsumenter. Bonusförskottet ska täcka kundens kostnader för profilering av lokal samt övriga marknadsföringsåtgärder. Kunden erhåller viss bonus/rabatt vid inköp av varor från säljaren. Intjänad bonus avräknas mot lämnat bonusförskott tills detta är återbetalt.
 
Kunden har inte rätt att behålla bonusförskottet. Beloppet ska i sin helhet återbetalas genom avräkning mot den bonus som kunden är berättigad till vid framtida inköp av varor från säljaren. Enligt Skatteverkets uppfattning kan bonusförskottet/förskottsrabatten därför inte utgöra ersättning för någon tjänst som kunden ska tillhandhålla säljaren. Bonusförskottet utgör istället ett lån som säljaren beviljar kunden. Ett sådant lån utgör ingen omsättning av tjänst enligt 2 kap. 1 § tredje stycket så länge som lånet lämnas utan vederlag, dvs. utan att det löper med ränta.
 
När säljaren utbetalar intjänad bonus ska säljarens beskattningsunderlag reduceras med bonusbeloppet varvid säljarens utgående skatt minskar. Köparen ska på motsvarande sätt reducera sitt avdrag för ingående skatt. Nämnda korrigering av mervärdesskatten behöver inte göras om parterna avtalat om att prisnedsättningen ska ingå i beskattningsunderlaget.