På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets ställningstaganden

Sambandet likvida medel - expansionsfonder i enskild näringsverksamhet

Datum: 2006-05-12

Område: Inkomstskatt - Näring

Dnr/målnr/löpnr:
131 247175-06/111

1 Sammanfattning


 
Sådana likvida medel som behövs när enskild näringsidkare ökat sin expansionsfond eller som behövs för att undvika tvångsmässig återföring av hela eller delar av expansionsfonden ska skattemässigt anses tillhöra verksamheten, vilket innebär att de inte heller ska förmögenhetsbeskattas.

 

2 Bakgrund och frågeställning


 
Fråga har uppkommit om likvida tillgångar som behövs i näringsverksamheten för att den skattskyldige ska kunna öka eller ha kvar sin expansionsfond kan anses ej hänförliga till näringsverksamheten utan till privatsfären. Det skulle kunna innebära att den skattskyldige inte kan inneha den önskade storleken på expansionsfonden. Vidare skulle det kunna innebära att alla eller delar av dessa likvida medel kommer att ingå i underlaget för förmögenhetsskatt.

 

3 Gällande rätt m.m.


 
I 3 § lag (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, SFL, anges att vid beräkningen av den skattepliktiga förmögenheten ska som tillgång tas upp bl.a. pengar till den del de sammanlagt överstiger 25 000 kr och kontobehållning om tillgången inte ingår i sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 och 11 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), IL.
 
Av 13 kap. 7 § IL framgår att bl.a. delägarrätter och fordringsrätter normalt inte kan ingå i en enskild näringsverksamhet. När det gäller tillgodohavanden i kreditinstitut ska dessa räknas som tillgångar i näringsverksamheten om de hör till näringsverksamheten.
 
I 34 kap. 6 och 15 §§ IL anges att om expansionsfonden överstiger 138,89 procent av kapitalunderlaget för expansionsfond ska motsvarande del av avdragen återföras.
 
Hur kapitalunderlaget ska beräknas framgår av 33 kap. 8 - 18 §§ samt 34 kap. 7 - 11 §§ IL.

 

4 Skatteverkets bedömning


 
Skattebestämmelserna begränsar möjligheterna att behandla vissa finansiella tillgångar som näringstillgångar. Ett exempel på detta är att aktier och obligationer inte kan tillhöra näringsverksamheten. Banktillgodohavanden och kontanter, nedan kallat likvida medel, måste höra till näringsverksamheten för att få bokföras i den. Det måste alltså vara sådana medel som satts in eller genererats i näringsverksamheten och som näringsidkaren avser att använda i verksamheten inom överskådlig tid. Det betyder att bara för att det finns likvida medel bokförda i näringsverksamheten ska dessa inte alltid anses tillhöra verksamheten utan kan anses tillhöra privatsfären även om man inte bokfört några uttag. Det finns inga uttalanden från Bokföringsnämnden (BFN) i denna fråga.
 
Det finns också skatteregler som, enligt Skatteverkets uppfattning, i vissa fall gör det möjligt att hävda att likvida medel skattemässigt ska anses höra till näringsverksamheten. Reglerna om expansionsfonder infördes 1994. Dessa regler utgör en speciallagstiftning som får anses ta över de allmänna reglerna. Av prop. 1993/94:50 s. 235 framgår bl.a. att syftet med reglerna om expansionsfonder är att man ska kunna finansiera en expansion av verksamheten med lågbeskattade vinstmedel och att en ökning av expansionsfonden ska medföra en beskattning som motsvarar beskattningen hos ett enmansaktiebolag när vinstmedel fonderas. Det innebär att det ska vara inkomstskattemässig neutralitet mellan att bedriva verksamhet som enskild näringsidkare jämfört med att bedriva den i ett aktiebolag. I aktiebolag finns inget krav på att medel ska delas ut och därmed bli föremål för dubbelbeskattning.
 
I och med att reglerna om expansionsfonder är att betrakta som lex specialis anser Skatteverket att den skattskyldiges likvida medel skattemässigt ska anses tillhöra näringsverksamheten i den utsträckning de behövs för att kunna öka och näringsidkaren de facto även har ökat expansionsfonden. Motsvarande gäller i det fall de likvida medlen behövs för att slippa att tvångsmässigt behöva återföra hela eller delar av expansionsfonden. I annat fall kommer den avsedda fördelslagstiftning som reglerna om expansionsfonder innebär att gå förlorad, vilket, enligt Skatteverkets uppfattning, inte kan ha varit lagstiftarens mening.
 
Det innebär att någon prövning av om det finns ett investeringsbehov för de likvida medel som behövs för att klara näringsidkarens expansionsfonder inte ska ske utifrån exempelvis ett framtida investeringsbehov. Eftersom dessa likvida medel anses tillhöra näringsverksamheten innebär det dessutom att de inte ska förmögenhetsbeskattas.