Sammanfattning

Skatteverket anser att man bör behålla namnet värdepappersfonder för UCITS-fonder och samlingsbeteckningen investeringsfonder för hela gruppen värdepappersfonder och specialfonder.

För att det ska vara möjligt att uppnå en likformig beskattning av andelsägare och utländska fonder krävs att gränsdragningen mellan vilka företag som kan jämställas med en svensk specialfond och andra utländska företag preciseras.
 
Skatteverket anser även att det bör utredas hur sådana utländska alternativa investeringsfonder som inte är jämförbara med svenska specialfonder lämpligen ska beskattas.
 
Skatteverket anser det särskilt angeläget att det föreskrivs att då en utländsk fond marknadsförs till icke professionella investerare i Sverige ska faktabladet innehålla uppgift om fonden är jämförbar med en svensk investeringsfond eller inte och om fondens associationsrättsliga konstruktion. Vidare bör det framgå även övriga uppgifter som behövs för att investeraren ska kunna bedöma skattekonsekvenserna av sin investering.

Allmänt

3.2 Terminologi

Skatteverket avstyrker därför att den nuvarande terminologin, med beteckningarna värdepappersfonder respektive specialfonder som tillsammans har samlingsnamnet investeringsfonder, ändras. Dessa namn bör behållas.

15 Förslagens inverkan på skattekontrollen

Inkomstskatt och kupongskatt

Vid beskattningen av inkomst är reglerna för beskattning av andelar i investeringsfonder inte desamma som reglerna för beskattning av andelar i andra företag som t.ex. aktiebolag eller kommanditbolag. Vid uttag av kupongskatt på utdelning är vissa utländska fondföretag jämförbara med svenska värdepappers- och specialfonder undantagna från beskattning.

Det råder stor osäkerhet och förvirring bland fonder och banker om vilka fonder som kan omfattas av skattefrihet till kupongskatt respektive vilka som ska redovisas på kontrolluppgifterna som investeringsfond och vilka som inte hör till denna grupp. Skatteverket har redan fått in ett mycket stort antal förfrågningar om hur olika utländska företag ska klassificeras. Det innebär att systemen med kontrolluppgifter för kapitalinkomster och definitivt källskatteavdrag på utdelningar till utlandet inte fungerar som de ska.     
 
Eftersom försäljningen av andelar i utländska företag sannolikt kommer att öka framöver kommer även problemen med klassificeringen att öka i antal.
 
Problemen beror främst på den vaga definitionen av vad som ska anses som en investeringsfond i nuvarande LIF samt i den föreslagna lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
 
Detta problem är svårlöst därför att Skatteverket inte är den myndighet som avgör om utländska subjekt är jämförbara med svenska specialfonder utan det är Finansinspektionen. Var gränsen går för vad som kan jämställas med en svensk specialfond bedöms från fall till fall av denna myndighet och bedömningsgrunderna är inte offentliggjorda. Skatteverket kan därför inte utfärda riktlinjer för hur bedömningen ska göras. Finansinspektionen måste således anses vara den mest lämpade myndigheten att ta ställning till vilken riskspridning som ska krävas och vilka avvikelser från vad som gäller för värdepappersfonder som kan tillåtas.
 
Vilka krav som ska ställas på riskspridning i fonderna blir än mera svårbedömt om man ska göra olika bedömningar för olika kategorier av företag. Visserligen överförs begreppet specialfond i stort sett intakt till lagen om AIF-förvaltare. I betänkandet görs emellertid det påpekandet i specialmotiveringen s. 674 att kraven på riskspridning kan ställas lägre om fonden är öppen enbart för professionella investerare. Det ges ingen ledning i författningskommentaren vilka undantag och avvikelser som kan vara acceptabla. Detta gör gränsdragningen än mer svårtillämpad. I avsnitt 7.6 anges fler avvikelser som ska vara tillåtna om specialfonden enbart riktar sig till professionella investerare, vilket ytterligare ökar på gränsdragningsproblemen.
 
Skatteverket gör därför bedömningen att det är omöjligt att åstadkomma den eftersträvade likformigheten i beskattningen med så oklara rekvisit för skatteuttaget. Dessa behöver preciseras av lagstiftaren eller av Finansinspektionen. Eftersom Finansinspektionen är den myndighet som har att bedöma detta är det önskvärt att denna myndighet utfärdar riktlinjer för vad som krävs för att en fond ska anses jämförbar med en svensk specialfond.
 
Skatteverket avstyrker också att det ska vara olika bedömningar avseende riskspridningen för specialfonder som vänder sig enbart till professionella investerare jämfört med andra specialfonder.

15.1 Inkomstskattelagen

Ett annat problem är att andelsägare i sådana AIF-fonder som saknar svenska motsvarigheter eventuellt kan åberopa EU-fördragets regler om fria kapitalrörelser och hävda att verksamheten ska vara skattefri. Det är inte självklart att EU-domstolen i ett sådant läge skulle anse att Sverige kan beskatta verksamheten när det finns en EU-definition av AIF-fonder.
 
Skatteverket anser därför att det bör utredas hur man ska få till stånd en genomförbar beskattning av andra AIF-fonder än sådana som är jämförbara med svenska specialfonder.

Ett alternativ till lösning på problemet med delägarbeskattade fonder är att föreskriva att andelarna ska beskattas som om fonden var en juridisk person. Det kan emellertid uppkomma problem med att beskattningen i fondens hemland inte går att förena med den svenska beskattningen, alternativt att det uppkommer oönskade skattefriheter vid flytt över gränser. Detta bör utredas.
 
En långsiktig lösning är att i största möjliga utsträckning ha samma skatteregler för alla slag av subjekt.

15.4 Skatteförfarandet och skattekontrollen

Icke professionella investerare

Implementeringen av AIFM-direktivet kommer enligt Skatteverkets bedömning att leda till att antalet utländska AIF-fonder som marknadsförs i Sverige kommer att öka. En del kommer att vara jämförbara med svenska specialfonder och andelarna ska därför beskattas som fondandelar. Andra är inte jämförbara med svenska specialfonder och ska därför beskattas enligt andra regler. Om det är oklart om dessa fonder är jämförbara med svenska specialfonder eller inte uppkommer ett sådant utredningsläge som inte kan hanteras inom det automatiserade kontrolluppgiftssystemet. Banker och andra kontrolluppgiftslämnare sätts i en omöjlig situation.
 
Det är också ett rimligt krav från en konsument/investerare att det framgår av informationen om produkten hur den ska deklareras och beskattas om den medvetet marknadsförs här i Sverige.
 
Skatteverket anser därför att det är mycket viktigt att då utländska fonder marknadsförs till icke professionella investerare i Sverige ska det framgå av faktabladet om den är jämförbar med en svensk investeringsfond eller inte. Om fonden inte är jämförbar med en sådan fond bör det framgå av faktabladet vilken associationsform fonden har. Skatteverket anser också att det ska framgå av faktabladet om fonden är börshandlad eller inte. Det bör även framgå om andelarna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller handlas på en handelsplattform eller är föremål för kontinuerlig allmänt tillgänglig notering på grundval av marknadsmässig omsättning.
 
På så sätt kan kontrolluppgiftslämnare se hur andelarna i företaget ska klassificeras skattemässigt och utan större utredning lämna korrekta kontrolluppgifter. Investerare får också tillräckliga upplysningar för att kunna ta reda på hur hans fondandelar ska beskattas så att han kan bedöma skattekonsekvenserna av en investering i dem samt deklarera kapitalvinsten/kapitalförlusten korrekt.
___
 
Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Ingemar Hansson. Vid den slutliga handläggningen har följande personer deltagit: överdirektören Lars-Åke Leijkvist, rättschefen Inga-Lill Askersjö, enhetschefen Tomas Algotson, sektionschefen Lena Abrahamsson och rättsliga experterna Joakim Hansson och Carin Lanke, föredragande.