Skatteverkets yttranden

Remiss 2008-12-08; Er beteckning dnr Fi2008/7481

Sammanfattning

Skatteverket tillstyrker förslaget. I vissa avseenden bör förtydliganden göras och terminologin anpassas till den i direktiv 2005/60/EG — det tredje penningtvättsdirektivet. Det är viktigt att implementeringen sker genom detaljerade lagändringar utifrån svenska förhållanden och inte bara genom en allmän hänvisning till direktivets bestämmelser.     

Kommissionens förslag innebär i huvudsak att direktivets tillämpningsområde utvidgas genom att definitionen av inkomster från sparande ges en vidare
innebörd. Vidare föreslås att också betalningar till vissa subjekt och juridiska konstruktioner hemmahörande i angivna stater och där betalningarna i slutändan kan förmodas komma fysiska personer tillgodo också omfattas. Skatteverket lämnar följande kommentar.

Allmänt

Förslaget till ändringar är väldigt komplext och svårt att överblicka. Bara de tekniska förberedelserna kommer att ta lång tid. Åtminstone ett par år  enligt verkets bedömning. Den administrativa bördan kommer också att öka väsentligt.

Det är angeläget att den kommande implementeringen sker genom detaljregleringar i intern rätt. Merparten av ändringarna kan antas komma att ske i lagen (2001:1227) om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK. Såväl ändringar i befintliga bestämmelser som nya regleringar kommer att bli nödvändiga. En skrivning liknande den i 12 kap.3 a§ LSK där det bara anges att artiklarna 2-15 i rådets direktiv 2003/48/EG ska gälla som svensk lag är inte acceptabel. Med hänsyn till den förhållandevis långa tid som står till buds tills det att ändringarna kan komma att träda i kraft framstår detta också som rimligt.   

Förslaget bör vidare sättas i ett större perspektiv. Betydande resurser har lagts ned på ett komplicerat och svårtillgängligt regelverk som berör en förhållandevis begränsad del av kapitalbeskattningens område. Samtidigt har andra delar helt lämnas utanför. Det kapital som genererar räntebetalningar finansierar också andra kapitaltransaktioner, t.ex. handel med värdepapper. Vilken inverkan direktivet kommer att ha på övrigt informationsutbyte staterna emellan återstår att se.

Föreslagna ändringar av artikel 3

Den terminologi som används bör allmänt sett nära anknyta till kraven på kundkontroll i det tredje penningtvättsdirektivet.

Ett förtydligande bör göras att den kommitté som enligt artikel 18b föreslås kunna uttala bl.a. hur betalningsmottagaren ska identifieras är normgivande och inte bara rådgivande.

Kravet i artikel 3.2 b) om att lämna information om skattenummer för transaktioner som utförts den 1 januari 2004 eller senare är väl i överensstämmelse med 12 kap. 2 § LSK.

Föreslagna ändringar av artikel 4

Bestämmelsen är utformad utifrån utgångspunkten att betalningsombudet känner sin kund och kan lämna uppgift om denne. Detta synsätt går stick i stäv med   det som kommit till uttryck i EU:s Clearing and
Settlement Fiscal Compliance Experts´ Working Group ("FISCO") andra rapport 2007 "Solutions to fiscal compliance barriers related to posttrading within the EU". Utgångspunkten för rapporten är att den förvaltare som är närmast den verkliga betalningsmottagaren ska kunna lämna uppgift om denne direkt till skattemyndigheten i källstaten. Informationen behöver alltså inte gå igenom led av mellanliggande förvaltare. Förfarandet har alltså, till skillnad från det i förslaget till ändringar i sparandedirektivet, som utgångspunkt att förvaltare i allmänhet inte känner sin kund. Den grundläggande synen på vilken information betalningsombud/förvaltare kan antas ha tillgång till bör vara densamma för såväl räntebetalningar som utdelningsinkomster. Betalningsombud/förvaltare måste rimligen anses ha tillgång till samma information om sin kund oavsett om det är fråga en räntebetalning eller en utdelning.    

Skatteverket välkomnar att även betalningar till vissa juridiska personer och subjekt hemmahörande i länder eller jurisdiktioner uppräknade i bilaga 1 omfattas av direktivet och att verklig förmånstagare av betalningen ska anges av betalningsombudet (p. 1).    

I förslaget till ny artikel 4.1 anges att "medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att det inte finns överlappningar i betalningsombudens ansvar beträffande en och samma räntebetalning". Hur en sådan fungerande ordning skulle kunna se ut är mycket svårt att överblicka.       

 
I bilaga III till artikel 4.2 anges de kategorier av subjekt och juridiska konstruktioner som, beroende på den medlemsstat där de har sin faktiska företagsledning, ska anses vara betalningsombud och lämna uppgift om verklig förmånstagare. Vid Sverige anges i förteckningen bl.a. handelsbolag och kommanditbolag. Även det betalningsombud som förmedlar en
betalning till ett sådant subjekt ska meddela etableringslandet vem som är faktisk mottagare. Den finansiella sektorn har idag normalt inte tillgång till några uppgifter om vem som är delägare i handelsbolag/kommanditbolag. Uppgiftsskyldigheten måste därför utvidgas.

Hur omfattande ett kontrolluppgiftslämnande för angivna juridiska personer och subjekt kommer att bli är mycket svårt att överblicka. Farhågan att det kommer att påverka hela kontrolluppgiftshanteringen ska inte underskattas. Redan idag har Skatteverket en mycket tidspressad hantering av cirka 80 miljoner kontrolluppgifter under 6-8 veckor. Förtrycket av
inkomstdeklarationer får inte riskeras.  

Även i artikel 4 bör i möjligaste mån samma begreppsterminologi, uppgiftsskyldighet m.m. användas som den i penningtvättsdirektivet.

Föreslagna ändringar av artikel 6

Direktivet i dess nuvarande lydelse har ännu inte till fullo implementerats i Sverige. På grund av skillnader i definitionen av t.ex. räntefonder i
intern rätt och direktivet uppfylls inte kravet på att lämna information om räntebetalningar. De uppgifter som idag lämnas enligt LSK är utformade efter svensk lagstiftning. Den svenska definitionen av "räntefond" bör ges samma innebörd som den i direktivet.   

I artikel 6.1 aa) ii) anges "minst 95 procent av det investerade kapitalet vid löptidens slut". Det bör klarläggas att vad som åsyftas är nominellt belopp och inte investerat kapital. Skulle avsikten vara att det är 95 procent av investerat kapital som avses så kommer många av de strukturerade produkter som är vanliga idag att falla utanför direktivet i och med att de ofta ges ut till överkurs.   

Ett fungerande system torde förutsätta klassificering och registerföring av värdepapper ländervis. Ytterst är detta en konsumentfråga. Redan vid utgivandet bör emittenter åläggas att meddela VPC vilken klassificeringen är. Skatteverket är inte lämpligt som registermyndighet.

I artikel 6.1 e) behandlas livförsäkringsavtal. Definitionen av ränta föreslås utvidgas till att också omfatta förmåner av vissa livförsäkringsavtal. Skillnaden mellan gjorda inbetalningar till försäkringsgivaren och utbetalningar från denne utgör räntebetalning. Kontrolluppgiftslämnandet är beroende av riskinnehåll i försäkringsprodukterna och vilken typ av investeringsobjekt räntan eller inkomsten härrör ifrån. Uppgiftslämnandet kan komma att vålla problem. Det är svårt att överblicka vilka livförsäkringsavtal som omfattas. När det gäller kravet på vilken typ av investeringsobjekt som inkomsten eller räntan ska anses ha sitt ursprung i bör det anges vilken tidpunkt som avses. Hur gör man t.ex. när investeringarna under vissa år av försäkringstiden motsvarar "godkända" investeringsobjekt men inte andra år? När det gäller investeringsobjekten så kan  såväl livförsäkringsavtal som investeringsfonder byta innehåll t.o.m. flera gånger per år.

Är innebörden att det måste undersökas om livförsäkringsavtalet uppfyller villkoren i 6.1 e) vid en tidpunkt då ett belopp betalas eller om det är fråga om avyttring när denna sker osv. Det kan då innebära att livförsäkringsavtalet för vissa delar av ett år uppfyller villkoren och betalningar då ska redovisas som räntebetalning medan betalningar under andra delar av året inte ska redovisas. Det framgår inte heller på vilket sätt risken i en försäkring sak bestämmas. De uppgifter som idag lämnas enligt LSK är utformade enligt svensk lagstiftning.           

När det gäller 40 procentgränsen i artikel 6.3 bör anges vid vilken tidpunkt en beräkning ska göras. P.g.a. rådande konjunkturläge övergår allt fler investeringsfonder till att bli räntefonder. 

Föreslagna ändringar av artikel 8

Sverige bifogar i dagsläget inte någon uppgift om kontonummer när kontrolluppgift lämnas (6.1 c). Skälet är att uppgiftslämnarna idag lämnar en, total, kontrolluppgift för samtliga konton, vilket också hänger samman med skattepliktsgränsen på 100 kronor.

Vad gäller delade konton (6.3) bör för enkelhetens skull endast en metod användas.

Ett gränsbelopp för att minska den administrativa bördan bör också övervägas.

Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad generaldirektör i närvaro av rättschefen Andersson, skattedirektören Strömberg, sektionschefen Strid och rättslige experten Wallén, föredragande.