Skatteverkets yttranden
Kommissionens förslag till nytt indrivningsdirektiv, KOM (2009) 28 slutlig
Datum: 2009-04-27
103 33 Stockholm
Skatteverket lämnar härmed sitt yttrande över rubricerat förslag.
Sammanfattning
Skatteverket tillstyrker i stort förslaget till nytt indrivningsdirektiv.
Skatteverket föreslår att vissa tillägg till eller ändringar i direktivet bör göras.
Förslag lämnas således att
- skattetillägg uttryckligen ska omfattas av tillämpningsområdet (art 2)
- även ett kontaktorgan får utbyta information om skatteåterbetalningar, att hinder mot återbetalning i vissa fall ska föreligga samt att beloppsgränsen för informationsskyldigheten höjs till 20 000 euro (art 5)
- utövande av kontrollbefogenheter och vidtagande av kontrollåtgärder endast är en subsidiär rätt för en begärande medlemsstats tjänsteman (art 6)
- vad som i nationell lagstiftning avses med "indrivning" ska anmälas av respektive medlemsstat och bifogas direktivet (art 9)
- en tidsfrist anges inom vilken underrättelse om väsentliga indrivningsåtgärder som har vidtagits ska lämnas (art 12)
- sådana åtgärder som enligt nationell lagstiftning avbryter eller skjuter upp preskriptionstid ska anmälas av respektive medlemsstat och bifogas direktivet (art 18)
- reglering bör ske hur situationen ska hanteras om den anmodade staten anser att samma eller liknande sociala avgifter för vilka bistånd har begärts inte kan tas ut på dess territorium (art 22).
Skatteverket föreslår vidare förtydliganden i bilagorna I - III.
1 Inledning
Skatteverket är i grunden positivt till förslaget. Det nya direktivet tillgodoser bättre det ökade behov av utbyte av information och bistånd med indrivning som uppstår när rörligheten ytterligare ökar inom EU. Det nya direktivet innebär också en modernisering av hanteringen genom elektroniskt utbyte, användande av standardformulär samt färre restriktioner i utbytet av upplysningar som sammantaget gör att effektiv indrivning bör kunna underlättas.
Medlemsstaterna ska utse de myndigheter som ska tillämpa direktivet. Dessa kallas behöriga myndigheter. En av nyheterna i kommissionens förslag är att medlems-staterna dessutom får utse kontaktkontor respektive kontaktorgan. Ett kontaktorgan ska kunna begära eller bevilja ömsesidigt bistånd i enlighet med direktivet inom ramen för ett särskilt operativt ansvar. Sedan den 1 januari 2008 har Skatteverket för statens räkning hand om vissa uppgifter av s.k. offensiv karaktär. Genom lagen (2007:324) om Skatte-verkets hantering av vissa borgenärsuppgifter är det Skatteverket som t.ex. ansöker om att en gäldenär ska försättas i konkurs.
Skatteverket föreslår att Skatteverkets huvudkontor utses till att vara sådant kontaktorgan med ett begränsat operativt ansvar. Syftet är att Skatteverket ska kunna göra en framställning direkt till annan medlemsstat med en begäran om t.ex. konkursansökan inom ramen för ett handräckningsärende. Skatteverket och Kronofogdemyndigheten har nyligen i en gemensam hemställan till Finansdepartementet begärt ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden och andra författningar, (Skatteverkets dnr 131 760745-08/113). Skatteverket hänvisar till denna vad gäller behovet av lagändring. Såsom Skatteverket tolkar den föreslagna artikel 3 så öppnas nu en möjlighet att de s.k. offensiva borgenärsuppgifterna överhuvudtaget inte skulle behöva hanteras av KFM (genom Behörig myndighet). På detta sätt renodlas vad som är rent verkställande uppgifter och vad som är borgenärsuppgifter.
Nedan följer vad Skatteverkets anser vara förändringar som ytterligare skulle kunna medföra effektivare indrivning och informationsutbyte.
2 Skattetillägg (art 2)
Av Preambeln (5) framgår att bestämmelserna om bistånd för indrivning bör gälla för indrivning av ränta samt administrativa påföljder och böter. Ett viktigt undantag görs för alla påföljder som är av straffrättslig art.
Det får fortfarande anses oklart om påförande av skattetillägg hör till kategorin administrativ påföljd eller inte. I flertalet medlemsstater är skattetillägg verkställbara enligt nationell rätt. Mot bakgrund av detta förhållande bör man i direktivet uttryckligen medge bistånd för indrivning även av dessa.
Varje medlemsstat bör därför enligt Skatteverkets bedömning i en bilaga till direktivet ange vilka påföljder som motsvarar skattetillägg. På så sätt torde det inte bli några oklarheter eller gränsdragningsproblem gentemot andra typer av påföljder av straffrättslig art.
3 Spontant utbyte av upplysningar (art 5)
De spontana upplysningarna som ska utbytas enligt artikel 5 kommer i framtiden förmodligen att till övervägande del kunna ske automatiserat. Eftersom hanteringen inledningsvis kommer att vara manuell är beloppsgränsen för skyldigheten att lämna upplysningar alltför optimistisk. För att vara möjlig att efterleva föreslår Skatteverket att beloppsgränsen höjs till 20 000 euro.
Bestämmelsen är dessutom, enligt Skatteverkets mening, alltför vag till sin utformning. Det bör uttryckligen vara fråga om en skyldighet att omedel-bart utbyta information om kommande skatteåterbetalningar. Detta framgår inte klart av den föreslagna lydelsen. Om information lämnas alltför sent så försvåras naturligtvis en senare indrivning avsevärt.
Bestämmelsen ska möjliggöra en effektiv indrivning varför man bör överväga om det inte behöver införas en bestämmelse om hinder mot återbetalning av belopp som kan komma att behövas för betalning av skattefordringar för vilka begäran om bistånd kan komma att ske inom en omedelbart förestående framtid. Det skulle med andra ord endast vara fråga om ett hinder under en mycket kort tid. Hinder mot återbetalning i vissa andra fall finns för svensk del redan idag i 18 kap 7 § skattebetalningslagen (1997:483).
Såsom inledningsvis angivits bör Skatteverket kunna utses till kontaktorgan vad gäller de s.k. offensiva borgenärsuppgifterna. Av samma anledning bör även denna bestämmelse öppnas upp så att även ett utsett kontaktorgan ska kunna utbyta information om skatteåterbetalning. Lydelsen bör således ändras på så sätt att "Det centrala kontaktkontoret eller ett kontaktorgan ska utbyta...(Skatteverkets kursivering)". Det torde saknas anledning att dessa spontana upplysningar om skatteåterbetalningar av nödvändighet
skulle behöva hanteras av KFM (genom Behörig myndighet). En lösning med ett särskilt utsett kontaktorgan innebär således att ett mellanled kan slopas, något som alla medlemsstater torde vara betjänta av. Genom att det i Sverige kommer att finnas ett enda kontaktorgan i dessa frågor så säkerställs att det inte blir någon oenhetlig tillämpning av direktivet.
4 Utövande av kontrollbefogenheter (art 6)
Genom bestämmelsen tillskapas möjlighet för en tjänsteman vid en begärande stat att inte bara närvara utan dessutom medverka vid administrativa utredningar. Även om man kan förmoda att bestämmelsen sällan kommer att användas så finns det en mängd frågor som skapar viss oklarhet. Vad innebär "kontrollbefogenheter" och "kontrollåtgärder" egentligen? Vad gäller om de olika tjänstemännen har olika uppfattningar om det lämpliga att vidta vissa "kontrollåtgärder"? Vem har den yttersta bestämmanderätten om hur utredningen bör bedrivas i händelse av divergerande uppfattningar mellan tjänstemännen? Vem ansvarar för hur den tillreste tjänstemannen har agerat vid utredningsarbetet? En svensk tjänstemans agerande kan prövas av JO och frågor om skadestånd kan prövas av JK. Vad gäller för tjänstemannen från den begärande myndig-heten som agerar på t.ex. svenskt territorium? Dessa frågeställningar synes inte alls beaktade i direktivet.
För att undvika vissa oklarheter måste, enligt Skatteverkets mening, i vart fall regleras att det är fråga om endast en subsidiär rätt för den begärande medlemsstatens tjänsteman att företa dylika åtgärder. Först om tjänstemannen vid den anmodade myndigheten inte använt sig av dessa möjligheter bör det vara möjligt för tjänstemannen från den begärande myndigheten att agera.
5 Indrivningsåtgärder (art 9)
Det finns stora skillnader i medlemsstaternas inhemska lagstiftning vad gäller de åtgärder som anses ingå i begreppet "indrivning". Exempelvis vid ett Fiscalis seminarium år 2004 uppgav 13 stater att en begäran om handräckning även skulle kunna omfatta en begäran om konkursansökan. Hela 9 stater (däribland Belgien, Frankrike och Spanien) hade dock motsatt uppfattning. Det finns vidare ett antal länder som inte uttryckt någon tydlig uppfattning i frågan.
Varje medlemsstat bör därför i en bilaga till direktivet ange vilka verkställighets- och säkerhetsåtgärder som kommer finnas tillgängliga för indrivning av en begärande myndighets fordringar. Man kan här jämföra med förordningen (1346/2000) om insolvensförfaranden i vilken varje medlemsstat själv har anmält vilka egna insolvensförfaranden som ska omfattas av förordningen. Samtliga anmälda förfaranden återfinns i en bilaga till förordningen.
Skatteverket anser att en förteckning skulle innebära en betydande förenkling vid diskussioner medlemsstaterna emellan. Det finns behov även för andra myndigheter (t.ex. Skatteverket som har de s.k. offensiva borgenärsuppgifterna) eller tjänstemän inom en begärande medlemsstat att veta vilka åtgärder som man kan förvänta sig att den anmodade medlemsstaten kommer att företa.
6 Underrättelse om vidtagna åtgärder (art 12.2.)
Enligt bestämmelsen ska den anmodade myndigheten omedelbart underrätta den begärande myndigheten om eventuella åtgärder som vidtagits med anledning av begäran om indrivning.
Kravet på underrättelse ställs mycket högt eftersom det ska vara fråga om omedelbar underrättelse. Skatteverket föreslår i stället att en tidsfrist tydligt anges; t.ex. underrättelse inom en månad från det att åtgärden vidtogs om det inte finns särskild anledning anta att underrättelse är brådskande. I det senare fallet bör underrättelse lämnas så snart som möjligt. En begärande myndighet kan med fördel redan i ansökan ange om det av särskild anledning är brådskande att få sådan underrättelse.
Dessutom gäller underrättelseskyldigheten, enligt ordalydelsen, samtliga åtgärder som vidtagits med anledning av begäran om indrivning. Det senare torde inte vara avsikten. Det bör, enligt Skatteverkets uppfattning, vara viss urskiljning på sådana typer av åtgärder som en begärande myndighet rimligen har något intresse av att veta och andra åtgärder som endast är ett led i indrivningsförfarandet. Sådant som rör t.ex. utmätningsbeslut eller ett misslyckat försök att få kontakt med gäldenären är av största intresse. Däremot knappast att den anmodade staten har skickat ett kravbrev till gäldenären. D v s sådant som kan få återverk-ningar för hur fordran ska hanteras av den begärande myndigheten framgent bör man erhålla underrättelse om. Mindre betydelsefulla åtgärder kan den begärande staten särskilt få del av om det skulle behövas, t.ex. inför en ansökan om preskriptionsförlängning i Sverige.
7 Preskriptionsfrågor (art 18)
Enligt art 18.3. ska de behöriga myndigheterna informera varandra om eventuella åtgärder som avbryter eller skjuter upp preskriptionstiden. Utan en tydlig förteckning över åtgärder som har en sådan verkan så blir denna bestämmelse i det närmaste omöjlig att efterleva.
Varje medlemsstat bör därför enligt Skatteverkets uppfattning i en bilaga till direktivet ange vilka åtgärder som enligt den inhemska rätten medför sådana verkningar.
8 Särskilt om sociala avgifter (art 22)
Om den anmodade myndigheten anser att samma eller liknande skatter och tullar inte tas ut på dess territorium ska den utnyttja sina befogenheter enligt de lagar och andra författningar som gäller i dess medlemsstat för fordringar som avser inkomstskatt, om inte annat föreskrivs i detta direktiv, (art 22.1.).
Skatteverket anser att en motsvarande reglering behövs för hur situationen ska hanteras om den anmodade staten anser att samma eller liknande sociala avgifter för vilka bistånd har begärts inte kan tas ut på dess territorium.
9 Standardformulären, bilagorna I - III
Skatteverket önskar följande förtydliganden.
Bilaga II, avseende indrivning och avseende säkerhetsåtgärder:
A3 - vad som avses med referens för fordringen
A5 - vad som avses med datum för bedömning
- vad som avses med datum för dokument som medger verkställighet och datum för delgivning till gäldenären
- vad som menas med förfallodag. Är det ursprunglig förfallodag eller förfallodag enligt krav från Skatteverket eller från KFM?
-----------
Detta yttrande har beslutats av undertecknad generaldirektör. I den slutliga handläggningen har i övrigt deltagit rättschefen Vilhelm Andersson, skattedirektören Stina Ögren, sektionschefen Jonas Grönkvist samt den rättslige experten Micael Zingmark, föredragande.
