Skatteverkets yttranden
Yttrande över Remiss av Europeiska kommissionens förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, när det gäller regler om fakturering
Datum: 2009-04-20
Dnr/målnr/löpnr:
131 303485-09/112
(Finansdepartementets dnr Fi2009/2716)
Skatteverket välkomnar Europeiska kommissionens förslag om förenklingar av faktureringsreglerna och begränsning av möjligheterna för medlemsstaterna att avvika från dessa regler. Genomförandet av de föreslagna reglerna kommer att minska företagens administrativa bördor.
Verket har dock följande detaljsynpunkter på förslaget:
- Skatteverket, som är positivt till att det införs regler om kontantmetod, ifrågasätter nödvändigheten av en så hög övre beloppsgräns.
- Skatteverket förutsätter att förslaget om likabehandling av pappers- och e-fakturor inte påverkar möjligheten att i annan lagstiftning uppställa krav avseende utfärdande och lagring av fakturor.
- Skatteverket ifrågasätter om inte den föreslagna tidpunkten för utfärdande av faktura ger en alltför kort tid för företagen att fullgöra sin faktureringsskyldighet, när det gäller inhemska transaktioner. Verket föreslår därför att tidpunkten senareläggs i dessa fall så att faktura ska vara utfärdad senast vid utgången av kalendermånaden efter den månad då skatten blev utkrävbar.
När det gäller gemenskapsinterna transaktioner har Skatteverket dock inga invändningar mot de föreslagna reglerna.
- Skatteverket anser att det bör finnas en överenskommelse mellan säljaren och köparen innan utfärdande av självfakturor. En sådan överenskommelse behöver dock inte vara formaliserad.
- Skatteverket ifrågasätter om den föreslagna ändringen avseende kravet på att faktura ska innehålla uppgift om datum för leverans/tillhandahållande kommer att innebära någon förenkling för företagen. Den nuvarande regeln synes vara enklare att tillämpa.
- Skatteverket förordar att den idag gällande möjligheten att tillåta s.k. modifierad faktura ska behållas.
- Skatteverket anser att den föreslagna regeln avseende innehåll i faktura vid omvänd skattskyldighet bör förtydligas så att det klart framgår att det är ett beloppsmässigt värde som ska anges för varje typ av vara som levererats eller tjänst som tillhandahållits.
- Skatteverket föreslår att den föreslagna regeln om omräkningsvaluta kompletteras med en regel om att den kurs som Europeiska centralbanken offentliggör för den dag fakturan utfärdas kan användas i det fall fakturan utfärdas innan skatten är utkrävbar.
- Verket anser att det är viktigt att den föreslagna lagringsregeln är utformad som en minimiregel, eftersom det i annan lagstiftning finns bestämmelser om lagringstid för fakturor som går utöver vad som föreslås gälla.
- När det gäller den närmare utformningen av lagringsregeln anser Skatteverket att den med fördel kan förtydligas så att det klart framgår utifrån vilken tidpunkt den föreslagna lagringstiden ska beräknas.
- När det gäller förslaget om tillträde online ifrågasätter Skatteverket om det överhuvudtaget är godtagbart att en myndighet i annat land ska kunna, mot säljarens vilja, få tillträde till uppgifter online. Frågan är också vilka regeländringar som krävs i svensk rätt.
Skatteverket välkomnar förslaget om förenklingar av faktureringsreglerna och begränsning av möjligheterna för medlemsstaterna att avvika från dessa regler. Om förslaget genomförs kommer harmoniseringen av regelverket för mervärdesskattefakturor att öka inom EG-området.
Av förslaget framgår bl.a. att skattemyndigheterna i medlemsländerna ska godta elektroniska fakturor på samma villkor som gäller för pappersfakturor. Detta är en ordning som redan gäller i Sverige. Om denna ordning införs inom hela EU bör detta leda till en ökad användning av elektroniska fakturor mellan företag i olika medlemsländer. Detta bör i sin tur leda till minskade administrativa bördor för företagen i alla medlemsländer. En ökad användning av elektroniska fakturor bedöms också vara positiv från skattekontrollsynpunkt, eftersom förutsättningar skapas för en effektivare skattekontroll genom användning av moderna kontrollverktyg.
Europeiska kommissionen föreslår att en möjlighet att tillämpa kontantmetoden ska införas för företag med en årsomsättning om högst 2 000 000 euro.
Skatteverket är positivt till att det i direktivet införs regler om kontantmetod. Verket förutsätter dock att reglerna lämnar utrymme för den i Sverige tillämpade bokslutsmetoden, vilken innebär att redovisning av mervärdesskatt ska ske för samtliga fordringar och skulder som är obetalda vid beskattningsårets utgång.
Bokslutsmetoden får tillämpas bl.a. om årsomsättningen uppgår till högst 3 000 000 SEK. Den av kommissionen föreslagna beloppsgränsen om 2 000 000 euro (ca 20 000 000 SEK) innebär en möjlighet till avsevärd höjning av gränsvärdet och torde i så fall innebära att merparten av de svenska företagen kan komma att omfattas av reglerna. Skatteverket ifrågasätter nödvändigheten av en så hög övre beloppsgräns. Den i Sverige tillämpade beloppsgränsen har nyligen införts, varför det enligt Skatteverkets mening inte finns behov av att här införa en högre beloppsgräns.
Av direktivförslaget framgår att medlemsstaterna inte får ålägga beskattningsbara personer några skyldigheter eller formaliteter när det gäller utfärdande och lagring av fakturor utöver de krav som uppställs i mervärdesskattedirektivet.
Skatteverket är positivt till att pappers- och e-fakturor ska behandlas lika. Regler om utfärdande och lagring av fakturor förekommer dock inte endast i mervärdesskattelagen (1994:200) utan även i annan nationell lagstiftning, såsom bokföringslagen (1999:1078) och aktiebolagslagen (2005:551). Skatteverket förutsätter att den föreslagna direktivregeln inte påverkar möjligheten att i annan lagstiftning, såsom bokföringslagen, uppställa krav avseende utfärdande och lagring av fakturor.
Av direktivförslaget framgår att kraven på avtal och godkännande för att få tillämpa självfakturering ska slopas.
I praktiken torde självfakturering huvudsakligen förekomma dels på grund av branschsedvänja och dels när det i ett affärsförhållande är köparen som har den faktiska insynen av när varorna eller tjänsterna tillhandahållits. Exempel på fall då köparen har den faktiska insynen är s.k. call-off stock eller olika förmedlingsersättningar.
Skatteverket har inga invändningar mot att kraven på uttryckligt avtal och godkännande vid självfakturering slopas. Det kan dock noteras att det är säljaren som är skyldig att se till att faktura utfärdas. Säljaren är också ansvarig för innehållet i fakturan samt skyldig att till staten redovisa och betala även sådana belopp som i faktura felaktigt benämnts vara mervärdesskatt. Med hänsyn till de skyldigheter som således åvilar säljaren anser Skatteverket att det bör finnas en överenskommelse mellan säljaren och köparen innan utfärdande av självfakturor. En sådan överenskommelse behöver dock inte vara formaliserad. Genom en sådan bestämmelse minimeras risken för att det utfärdas två fakturor — en av säljaren och en av köparen — avseende en och samma affärshändelse.
Kommissionen föreslår att kravet på att en faktura ska innehålla uppgift om datum för leverans/tillhandahållande ska ersättas med uppgift om datum för skattens utkrävbarhet.
Mervärdesskatt blir utkrävbar vid olika tidpunkter. Enligt huvudregeln i artikel 63 blir skatten utkrävbar vid tidpunkten för leverans/tillhandahållande. I det fall betalning sker i förskott blir skatten i stället utkrävbar vid betalningstidpunkten enligt artikel 65. Mervärdesskattedirektivet innehåller dessutom ytterligare regler om tidpunkt för skattens utkrävbarhet. Förslaget innebär således att företagen, för att kunna ange rätt datum vid faktureringstillfället, måste kontrollera vilken regel om skattens utkrävbarhet som är tillämplig.
Förslaget syftar till att underlätta för köparen när denne ska avgöra för vilken period avdragsrätten får utövas. Uppgift om vid vilken tidpunkt skatten blir utkrävbar är inte det enda kriteriet för att avgöra vid vilken tidpunkt köparen kan utnyttja sin avdragsrätt. Denna tidpunkt avgörs främst utifrån den redovisningsmetod som köparen tillämpar. I det fall köparen tillämpar kontantmetoden/bokslutsmetoden inträder dennes avdragsrätt först vid den tidpunkt då betalning sker, vilket kan vara en annan tidpunkt än den som säljaren angivit för skattens utkrävbarhet. I sådant fall riskerar uppgiften snarare att vilseleda än att underlätta för köparen.
Skatteverket ifrågasätter om den föreslagna ändringen kommer att innebära någon förenkling för företagen. Den nuvarande regeln synes vara enklare att tillämpa.
Av direktivförslaget framgår att det fortsättningsvis ska finnas endast två former av fakturor, en fullständig faktura och en förenklad faktura. När det gäller den fullständiga fakturan behålls i stort de nuvarande kraven. På den förenklade fakturan behöver bara vissa uppgifter anges, vilka överensstämmer med de uppgifter som idag ska framgå av en sådan faktura.
Kommissionens förslag innebär att det inte, såsom idag är fallet, lämnas något utrymme för en modifierad faktura. Med modifierad faktura avses en faktura där krav på viss uppgift som ska anges i en fullständig faktura efterges. Skatteverket har i SKVFS 2007:13 föreskrivit att uppgift om löpnummer i vissa fall kan utelämnas. Denna föreskrift synes inte rymmas inom de föreslagna direktivreglerna, eftersom den avser ett mellanting mellan en fullständig och en förenklad faktura. Jämfört med den i dag gällande tillämpningen innebär direktivförslaget en avsevärd försämring. Denna försämring kan inte anses fullt ut uppvägas av de fördelar som det innebär för företagen att medlemsstaterna inte längre kan tillämpa olika former av modifierad faktura.
Skatteverket förordar att den idag gällande möjligheten att tillåta s.k. modifierad faktura ska behållas. Medlemsstaterna bör således även fortsättningsvis kunna besluta att vissa av de uppgifter som en fullständig faktura ska innehålla inte behöver anges.
Kommissionen föreslår bl.a. att säljaren vid omvänd skattskyldighet inte behöver ange uppgift om skattesats och det skattebelopp som ska betalas. I stället föreslås det att varornas eller tjänsternas värde ska anges på fakturan genom hänvisning till mängd, omfattning eller art.
Såsom direktivförslaget närmare kommit att utformas synes säljaren inte behöva ange något beloppsmässigt värde på varorna eller tjänsterna. För att köparen ska kunna beräkna beskattningsunderlaget och den mervärdesskatt som ska redovisas är det nödvändigt att varorna och tjänsternas beloppsmässiga värde framgår. Det kan hävdas att det alltid av fakturor framgår vilket belopp som köparen ska betala och att köparen kan använda detta belopp för beräkning av mervärdesskatten. I det fall olika skattesats ska tillämpas avseende varorna eller tjänsterna kan emellertid det angivna beloppet att betala inte användas för att med säkerhet beräkna mervärdesskatten, särskilt inte med beaktande av att respektive vara eller tjänst kan ha olika pris per enhet.
Skatteverket anser därför att regeln bör förtydligas så att det klart framgår att det är ett beloppsmässigt värde som ska anges för varje typ av vara som levererats eller tjänst som tillhandahållits.
Kommissionens förslag innebär att den beskattningsbara personen ska se till att fakturor lagras i sex år.
Skatteverket noterar att bestämmelsen är utformad som en minimiregel, vilket innebär att en medlemsstat kan ha andra regler som innebär en längre lagringstid. Verket anser att det är viktigt att lagringsregeln är utformad som en minimiregel, eftersom det i annan lagstiftning, främst bokföringslagen, finns bestämmelser om lagringstid för fakturor som går utöver vad som föreslås gälla enligt artikel 247. Nämnas kan att bokföringslagen idag ställer krav på bevarande av räkenskapsinformation fram till och med det tionde året efter utgången av det kalenderår som räkenskapsåret avslutades. I SOU 2008:67 föreslås dock att bevarandetiden förkortas från tio år till sju år.
När det gäller den närmare utformningen av lagringsregeln anser Skatteverket att den med fördel kan förtydligas så att det klart framgår utifrån vilken tidpunkt den föreslagna lagringstiden ska beräknas. Av den föreslagna lydelsen framgår således inte om tidsramen sex år ska beräknas utifrån tidpunkten för utfärdandet av fakturan eller någon annan tidpunkt, t.ex. innevarande år och därutöver sex kalenderår.
Det kan noteras att mervärdesskattedirektivet medger att korrigeringstiden, dvs. den tid inom vilket jämkning av ingående skatt kan bli aktuell, får uppgå till 20 år avseende fast egendom. Motsvarande tidsperiod är 10 år enligt mervärdesskattelagen. Skattebetalningslagen (1997:483) föreskriver därför att underlag för eventuell jämkningsskyldighet ska bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår då korrigeringstiden löpte ut. Detta innebär således att underlaget ska bevaras i 17 år. För att skyldigheten att jämka ska kunna fullgöras och kontrolleras anser Skatteverket att det utöver den sexåriga lagringstiden bör finnas möjlighet till längre lagringstid när det gäller underlag för jämkning.
Skatteverket vill dessutom framhålla, när det gäller lagring av fakturor i elektronisk form, att tekniken för lagring i elektronisk form är en beprövad säker teknik och dessutom en mycket billig lagringsform. När väl lagring skett i elektronisk form kan ett företag utan några direkta merkostnader lagra stora mängder information under långa tider. De kostnadsaspekter som gör sig gällande för att begränsa lagringstiden för pappersdokument gör sig helt enkelt inte gällande när det gäller lagring i elektronisk form.
Enligt direktivförslaget ska, om beskattningsbara personer lagrar fakturor online, myndigheterna i beskattningslandet ha rätt att för kontrolländamål få tillträde till, ladda ner och använda dessa fakturor.
Förslaget är väsentligt på grund av den accelererande tekniska utvecklingen. Data lagras i ökande omfattning i ett "moln" ("cloud") hos en tredje part någonstans i världen. Lagring tillhandahålls som tjänster på Internet, dvs. ingen lagring sker på företagets egen hårddisk. Företaget känner inte heller till var lagring sker. Var lagring sker saknar betydelse för företagen, eftersom de ändå har rätt att få ta del av sin information när de så önskar.
Bestämmelsen om lagring i elektronisk form finns i skattebetalningslagen och bokföringslagen. Om Skatteverket utför granskning av ADB-upptagning finns säkerhetsföreskrifter för att inte innehållet i upptagningen förändras, se revisionsföreskrifterna (RSFS 2002:33). Frågan är vilka regeländringar som krävs i svensk rätt.
Skatteverket ifrågasätter om det överhuvudtaget är godtagbart att en myndighet i annat land (vid omvänd beskattning köparens land) ska kunna, mot säljarens vilja, få tillträde till uppgifter online. Problem uppstår också när det finns en oberoende part som utför lagringen av data och som har sin server och sin etablering i ett land utanför EU. Samtidigt medför den tekniska utvecklingen med "molnet" att myndigheterna i olika länder måste samordna sina regelverk och insatser.
1 Sammanfattning
Skatteverket välkomnar Europeiska kommissionens förslag om förenklingar av faktureringsreglerna och begränsning av möjligheterna för medlemsstaterna att avvika från dessa regler. Genomförandet av de föreslagna reglerna kommer att minska företagens administrativa bördor.
Verket har dock följande detaljsynpunkter på förslaget:
- Skatteverket, som är positivt till att det införs regler om kontantmetod, ifrågasätter nödvändigheten av en så hög övre beloppsgräns.
- Skatteverket förutsätter att förslaget om likabehandling av pappers- och e-fakturor inte påverkar möjligheten att i annan lagstiftning uppställa krav avseende utfärdande och lagring av fakturor.
- Skatteverket ifrågasätter om inte den föreslagna tidpunkten för utfärdande av faktura ger en alltför kort tid för företagen att fullgöra sin faktureringsskyldighet, när det gäller inhemska transaktioner. Verket föreslår därför att tidpunkten senareläggs i dessa fall så att faktura ska vara utfärdad senast vid utgången av kalendermånaden efter den månad då skatten blev utkrävbar.
När det gäller gemenskapsinterna transaktioner har Skatteverket dock inga invändningar mot de föreslagna reglerna.
- Skatteverket anser att det bör finnas en överenskommelse mellan säljaren och köparen innan utfärdande av självfakturor. En sådan överenskommelse behöver dock inte vara formaliserad.
- Skatteverket ifrågasätter om den föreslagna ändringen avseende kravet på att faktura ska innehålla uppgift om datum för leverans/tillhandahållande kommer att innebära någon förenkling för företagen. Den nuvarande regeln synes vara enklare att tillämpa.
- Skatteverket förordar att den idag gällande möjligheten att tillåta s.k. modifierad faktura ska behållas.
- Skatteverket anser att den föreslagna regeln avseende innehåll i faktura vid omvänd skattskyldighet bör förtydligas så att det klart framgår att det är ett beloppsmässigt värde som ska anges för varje typ av vara som levererats eller tjänst som tillhandahållits.
- Skatteverket föreslår att den föreslagna regeln om omräkningsvaluta kompletteras med en regel om att den kurs som Europeiska centralbanken offentliggör för den dag fakturan utfärdas kan användas i det fall fakturan utfärdas innan skatten är utkrävbar.
- Verket anser att det är viktigt att den föreslagna lagringsregeln är utformad som en minimiregel, eftersom det i annan lagstiftning finns bestämmelser om lagringstid för fakturor som går utöver vad som föreslås gälla.
- När det gäller den närmare utformningen av lagringsregeln anser Skatteverket att den med fördel kan förtydligas så att det klart framgår utifrån vilken tidpunkt den föreslagna lagringstiden ska beräknas.
- När det gäller förslaget om tillträde online ifrågasätter Skatteverket om det överhuvudtaget är godtagbart att en myndighet i annat land ska kunna, mot säljarens vilja, få tillträde till uppgifter online. Frågan är också vilka regeländringar som krävs i svensk rätt.
2 Allmänt om förslaget
Skatteverket välkomnar förslaget om förenklingar av faktureringsreglerna och begränsning av möjligheterna för medlemsstaterna att avvika från dessa regler. Om förslaget genomförs kommer harmoniseringen av regelverket för mervärdesskattefakturor att öka inom EG-området.
Av förslaget framgår bl.a. att skattemyndigheterna i medlemsländerna ska godta elektroniska fakturor på samma villkor som gäller för pappersfakturor. Detta är en ordning som redan gäller i Sverige. Om denna ordning införs inom hela EU bör detta leda till en ökad användning av elektroniska fakturor mellan företag i olika medlemsländer. Detta bör i sin tur leda till minskade administrativa bördor för företagen i alla medlemsländer. En ökad användning av elektroniska fakturor bedöms också vara positiv från skattekontrollsynpunkt, eftersom förutsättningar skapas för en effektivare skattekontroll genom användning av moderna kontrollverktyg.
3 Artikel 167a.2 — Avdragsrättens inträde vid kontantmetoden
Europeiska kommissionen föreslår att en möjlighet att tillämpa kontantmetoden ska införas för företag med en årsomsättning om högst 2 000 000 euro.
Skatteverket är positivt till att det i direktivet införs regler om kontantmetod. Verket förutsätter dock att reglerna lämnar utrymme för den i Sverige tillämpade bokslutsmetoden, vilken innebär att redovisning av mervärdesskatt ska ske för samtliga fordringar och skulder som är obetalda vid beskattningsårets utgång.
Bokslutsmetoden får tillämpas bl.a. om årsomsättningen uppgår till högst 3 000 000 SEK. Den av kommissionen föreslagna beloppsgränsen om 2 000 000 euro (ca 20 000 000 SEK) innebär en möjlighet till avsevärd höjning av gränsvärdet och torde i så fall innebära att merparten av de svenska företagen kan komma att omfattas av reglerna. Skatteverket ifrågasätter nödvändigheten av en så hög övre beloppsgräns. Den i Sverige tillämpade beloppsgränsen har nyligen införts, varför det enligt Skatteverkets mening inte finns behov av att här införa en högre beloppsgräns.
4 Artikel 218a — Likabehandling av pappers- och e-fakturor
Av direktivförslaget framgår att medlemsstaterna inte får ålägga beskattningsbara personer några skyldigheter eller formaliteter när det gäller utfärdande och lagring av fakturor utöver de krav som uppställs i mervärdesskattedirektivet.
Skatteverket är positivt till att pappers- och e-fakturor ska behandlas lika. Regler om utfärdande och lagring av fakturor förekommer dock inte endast i mervärdesskattelagen (1994:200) utan även i annan nationell lagstiftning, såsom bokföringslagen (1999:1078) och aktiebolagslagen (2005:551). Skatteverket förutsätter att den föreslagna direktivregeln inte påverkar möjligheten att i annan lagstiftning, såsom bokföringslagen, uppställa krav avseende utfärdande och lagring av fakturor.
5 Artiklarna 222 och 66 c — Tidpunkt för fakturering och skattens utkrävbarhet
Av kommissionens förslag framgår att en faktura ska utfärdas senast den femtonde dagen i månaden efter den månad då den beskattningsgrundande händelsen inträffade. Motsvarande tidsregel föreslås också gälla för skattens utkrävbarhet i de fall faktura inte har utfärdats.
Mervärdesskattelagen innehåller för närvarande inte några uttalade regler om när en faktura senast ska utfärdas. Det är i stället god affärssed inom den aktuella branschen som styr när faktura senast ska utfärdas. Även om företagen oftast fakturerar i nära anslutning till leveransen/tillhandahållandet innebär förslaget att tidsfristen för att utfärda faktura blir kort vid leveranser/tillhandahållanden som sker i slutet av en månad — tidsfristen blir i sådant fall ca 14 dagar. Enligt Skatteverkets erfarenheter är det inte ovanligt att företag fakturerar senare än den i förslaget angivna tidpunkten även om leveransen/tillhandahållandet har skett i början av en månad. Direktivförslaget kan därför antas medföra en skärpning för många företag i olika branscher.
Gemenskapsintern varuhandel har hittills haft särregler när det gäller skattens utkrävbarhet. Direktivförslaget innebär att enhetliga regler ska gälla för såväl gemenskapsinterna som inhemska transaktioner. Ett bibehållande av särregler för gemenskapsinterna transaktioner anses vara administrativt betungande för företagen. Skatteverket anser dock att det kan ifrågasättas om inte denna administrativa börda är mindre än företagens börda för att fakturera inom den i förslaget angivna tiden.
Skatteverket är positivt till enhetliga regler, eftersom dessa i regel minskar risken för fel. Verket ifrågasätter dock om inte den föreslagna tidpunkten för utfärdande av faktura ger en alltför kort tid för företagen att fullgöra sin faktureringsskyldighet när det gäller inhemska transaktioner. Skatteverket föreslår därför att tidpunkten senareläggs i dessa fall så att faktura ska vara utfärdad senast vid utgången av kalendermånaden efter den månad då skatten blev utkrävbar.
När det gäller gemenskapsinterna transaktioner är det av vikt att fastställa en gemensam tidpunkt då skatten blir utkrävbar och att faktura utfärdas i god tid så att köparen hinner få belägg för sin redovisning. Härigenom har också både säljaren och köparen möjlighet att redovisa leveransen/tillhandahållandet under samma redovisningsperiod. Skatteverket har därför inga invändningar mot de föreslagna reglerna för gemenskapsinterna transaktioner.
6 Artiklarna 224 och 225 — Självfakturering
Av direktivförslaget framgår att kraven på avtal och godkännande för att få tillämpa självfakturering ska slopas.
I praktiken torde självfakturering huvudsakligen förekomma dels på grund av branschsedvänja och dels när det i ett affärsförhållande är köparen som har den faktiska insynen av när varorna eller tjänsterna tillhandahållits. Exempel på fall då köparen har den faktiska insynen är s.k. call-off stock eller olika förmedlingsersättningar.
Skatteverket har inga invändningar mot att kraven på uttryckligt avtal och godkännande vid självfakturering slopas. Det kan dock noteras att det är säljaren som är skyldig att se till att faktura utfärdas. Säljaren är också ansvarig för innehållet i fakturan samt skyldig att till staten redovisa och betala även sådana belopp som i faktura felaktigt benämnts vara mervärdesskatt. Med hänsyn till de skyldigheter som således åvilar säljaren anser Skatteverket att det bör finnas en överenskommelse mellan säljaren och köparen innan utfärdande av självfakturor. En sådan överenskommelse behöver dock inte vara formaliserad. Genom en sådan bestämmelse minimeras risken för att det utfärdas två fakturor — en av säljaren och en av köparen — avseende en och samma affärshändelse.
7 Artikel 226 — Innehåll i faktura
Kommissionen föreslår att kravet på att en faktura ska innehålla uppgift om datum för leverans/tillhandahållande ska ersättas med uppgift om datum för skattens utkrävbarhet.
Mervärdesskatt blir utkrävbar vid olika tidpunkter. Enligt huvudregeln i artikel 63 blir skatten utkrävbar vid tidpunkten för leverans/tillhandahållande. I det fall betalning sker i förskott blir skatten i stället utkrävbar vid betalningstidpunkten enligt artikel 65. Mervärdesskattedirektivet innehåller dessutom ytterligare regler om tidpunkt för skattens utkrävbarhet. Förslaget innebär således att företagen, för att kunna ange rätt datum vid faktureringstillfället, måste kontrollera vilken regel om skattens utkrävbarhet som är tillämplig.
Förslaget syftar till att underlätta för köparen när denne ska avgöra för vilken period avdragsrätten får utövas. Uppgift om vid vilken tidpunkt skatten blir utkrävbar är inte det enda kriteriet för att avgöra vid vilken tidpunkt köparen kan utnyttja sin avdragsrätt. Denna tidpunkt avgörs främst utifrån den redovisningsmetod som köparen tillämpar. I det fall köparen tillämpar kontantmetoden/bokslutsmetoden inträder dennes avdragsrätt först vid den tidpunkt då betalning sker, vilket kan vara en annan tidpunkt än den som säljaren angivit för skattens utkrävbarhet. I sådant fall riskerar uppgiften snarare att vilseleda än att underlätta för köparen.
Skatteverket ifrågasätter om den föreslagna ändringen kommer att innebära någon förenkling för företagen. Den nuvarande regeln synes vara enklare att tillämpa.
8 Artiklarna 226 och 226 b — Innehåll i fullständig och förenklad faktura
Av direktivförslaget framgår att det fortsättningsvis ska finnas endast två former av fakturor, en fullständig faktura och en förenklad faktura. När det gäller den fullständiga fakturan behålls i stort de nuvarande kraven. På den förenklade fakturan behöver bara vissa uppgifter anges, vilka överensstämmer med de uppgifter som idag ska framgå av en sådan faktura.
Kommissionens förslag innebär att det inte, såsom idag är fallet, lämnas något utrymme för en modifierad faktura. Med modifierad faktura avses en faktura där krav på viss uppgift som ska anges i en fullständig faktura efterges. Skatteverket har i SKVFS 2007:13 föreskrivit att uppgift om löpnummer i vissa fall kan utelämnas. Denna föreskrift synes inte rymmas inom de föreslagna direktivreglerna, eftersom den avser ett mellanting mellan en fullständig och en förenklad faktura. Jämfört med den i dag gällande tillämpningen innebär direktivförslaget en avsevärd försämring. Denna försämring kan inte anses fullt ut uppvägas av de fördelar som det innebär för företagen att medlemsstaterna inte längre kan tillämpa olika former av modifierad faktura.
Skatteverket förordar att den idag gällande möjligheten att tillåta s.k. modifierad faktura ska behållas. Medlemsstaterna bör således även fortsättningsvis kunna besluta att vissa av de uppgifter som en fullständig faktura ska innehålla inte behöver anges.
9 Artikel 226a — Innehåll i faktura vid omvänd skattskyldighet
Kommissionen föreslår bl.a. att säljaren vid omvänd skattskyldighet inte behöver ange uppgift om skattesats och det skattebelopp som ska betalas. I stället föreslås det att varornas eller tjänsternas värde ska anges på fakturan genom hänvisning till mängd, omfattning eller art.
Såsom direktivförslaget närmare kommit att utformas synes säljaren inte behöva ange något beloppsmässigt värde på varorna eller tjänsterna. För att köparen ska kunna beräkna beskattningsunderlaget och den mervärdesskatt som ska redovisas är det nödvändigt att varorna och tjänsternas beloppsmässiga värde framgår. Det kan hävdas att det alltid av fakturor framgår vilket belopp som köparen ska betala och att köparen kan använda detta belopp för beräkning av mervärdesskatten. I det fall olika skattesats ska tillämpas avseende varorna eller tjänsterna kan emellertid det angivna beloppet att betala inte användas för att med säkerhet beräkna mervärdesskatten, särskilt inte med beaktande av att respektive vara eller tjänst kan ha olika pris per enhet.
Skatteverket anser därför att regeln bör förtydligas så att det klart framgår att det är ett beloppsmässigt värde som ska anges för varje typ av vara som levererats eller tjänst som tillhandahållits.
10 Artikel 230 — Omräkning av valuta
Enligt direktivförslaget ska den växelkurs som offentliggörs av Europeiska centralbanken (ECB)för den dag skatten blir utkrävbar användas i det fall fakturering sker i annan valuta än den som gäller i den medlemsstat där leverans/tillhandahållande sker.
Skatteverket är positivt till den föreslagna direktivregeln. Det kan dock förekomma situationer då faktura utfärdas innan skatten är utkrävbar, så är fallet då förskotts- eller a conto-faktura utfärdas samt då säljaren tillämpar kontantmetoden. Skatteverket föreslår därför att den föreslagna direktivregeln kompletteras med en regel om att den kurs som ECB offentliggör för den dag fakturan utfärdas kan användas i det fall fakturan utfärdas innan skatten är utkrävbar.
11 Artikel 247 — Lagring av fakturor
Kommissionens förslag innebär att den beskattningsbara personen ska se till att fakturor lagras i sex år.
Skatteverket noterar att bestämmelsen är utformad som en minimiregel, vilket innebär att en medlemsstat kan ha andra regler som innebär en längre lagringstid. Verket anser att det är viktigt att lagringsregeln är utformad som en minimiregel, eftersom det i annan lagstiftning, främst bokföringslagen, finns bestämmelser om lagringstid för fakturor som går utöver vad som föreslås gälla enligt artikel 247. Nämnas kan att bokföringslagen idag ställer krav på bevarande av räkenskapsinformation fram till och med det tionde året efter utgången av det kalenderår som räkenskapsåret avslutades. I SOU 2008:67 föreslås dock att bevarandetiden förkortas från tio år till sju år.
När det gäller den närmare utformningen av lagringsregeln anser Skatteverket att den med fördel kan förtydligas så att det klart framgår utifrån vilken tidpunkt den föreslagna lagringstiden ska beräknas. Av den föreslagna lydelsen framgår således inte om tidsramen sex år ska beräknas utifrån tidpunkten för utfärdandet av fakturan eller någon annan tidpunkt, t.ex. innevarande år och därutöver sex kalenderår.
Det kan noteras att mervärdesskattedirektivet medger att korrigeringstiden, dvs. den tid inom vilket jämkning av ingående skatt kan bli aktuell, får uppgå till 20 år avseende fast egendom. Motsvarande tidsperiod är 10 år enligt mervärdesskattelagen. Skattebetalningslagen (1997:483) föreskriver därför att underlag för eventuell jämkningsskyldighet ska bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår då korrigeringstiden löpte ut. Detta innebär således att underlaget ska bevaras i 17 år. För att skyldigheten att jämka ska kunna fullgöras och kontrolleras anser Skatteverket att det utöver den sexåriga lagringstiden bör finnas möjlighet till längre lagringstid när det gäller underlag för jämkning.
Skatteverket vill dessutom framhålla, när det gäller lagring av fakturor i elektronisk form, att tekniken för lagring i elektronisk form är en beprövad säker teknik och dessutom en mycket billig lagringsform. När väl lagring skett i elektronisk form kan ett företag utan några direkta merkostnader lagra stora mängder information under långa tider. De kostnadsaspekter som gör sig gällande för att begränsa lagringstiden för pappersdokument gör sig helt enkelt inte gällande när det gäller lagring i elektronisk form.
12 Artikel 249 — Tillträde online till fakturauppgifter
Enligt direktivförslaget ska, om beskattningsbara personer lagrar fakturor online, myndigheterna i beskattningslandet ha rätt att för kontrolländamål få tillträde till, ladda ner och använda dessa fakturor.
Förslaget är väsentligt på grund av den accelererande tekniska utvecklingen. Data lagras i ökande omfattning i ett "moln" ("cloud") hos en tredje part någonstans i världen. Lagring tillhandahålls som tjänster på Internet, dvs. ingen lagring sker på företagets egen hårddisk. Företaget känner inte heller till var lagring sker. Var lagring sker saknar betydelse för företagen, eftersom de ändå har rätt att få ta del av sin information när de så önskar.
Bestämmelsen om lagring i elektronisk form finns i skattebetalningslagen och bokföringslagen. Om Skatteverket utför granskning av ADB-upptagning finns säkerhetsföreskrifter för att inte innehållet i upptagningen förändras, se revisionsföreskrifterna (RSFS 2002:33). Frågan är vilka regeländringar som krävs i svensk rätt.
Skatteverket ifrågasätter om det överhuvudtaget är godtagbart att en myndighet i annat land (vid omvänd beskattning köparens land) ska kunna, mot säljarens vilja, få tillträde till uppgifter online. Problem uppstår också när det finns en oberoende part som utför lagringen av data och som har sin server och sin etablering i ett land utanför EU. Samtidigt medför den tekniska utvecklingen med "molnet" att myndigheterna i olika länder måste samordna sina regelverk och insatser.
Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad generaldirektör. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt närvarat rättschefen Andersson, skattedirektören Hedwall, sektionschefen Mårtensson samt rättslige experten Persson, föredragande.
