Skatteverkets yttranden
Delbetänkandet (SOU 2009:1) En mer rättssäker inhämtning av elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen
Datum: 2009-05-18
Sammanfattning
Skatteverket tillstyrker i huvudsak förslagen.
Betänkandet saknar en beskrivning av underrättelseverksamheten vid Skatteverkets skattebrottsenheter, dess reglering samt hur samverkan med andra brottsbekämpande myndigheter sker. Skatteverket föreslår att kompletteringar i dessa avseende görs i den fortsatta beredningen.
Skatteverket föreslår att 3 § i den föreslagna lagen om viss elektronisk kommunikation kompletteras med en punkt som avser grovt skattebrott.
1.2 Förslag till lag (0000:00) om tillgång till uppgifter om viss elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet
Skatteverket föreslår att 3 § kompletteras med en ny, sjunde punkt, med följande lydelse.
7. grovt skattebrott enligt 4 § skattebrottslagen (1971:69) om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i två år.
3.2 Underrättelseverksamhet
I avsnittet lämnas närmare redogörelser för den underrättelseverksamhet som bedrivs vid några brottsbekämpande myndigheter och de rättsliga förutsättningarna för deras verksamhet. Skatteverket saknar motsvarande redogörelser för den underrättelseverksamhet som bedrivs vid verkets skattebrottsenheter. Enligt Skatteverkets mening finns det gemensamma behov inom hela det, mellan olika myndigheter, uppdelade verksamhetsområdet. Det gäller inte minst mot bakgrund av att samarbete mellan myndigheterna alltmer har blivit en förutsättning för en framgångsrik brottsbekämpning. De brott som skattebrottsenheterna har att agera mot är en central del i bekämpandet av grov organiserad brottslighet.
Mot denna bakgrund och med anledning av att Skatteverket föreslår att tillämpningsområdet för den nya lagen kompletteras med grovt skattebrott, anser verket att den underrättelseverksamhet som bedrivs vid SBE och dess regelverk bör bli föremål för närmare redogörelser i den fortsatta beredningen. Skatteverket föreslår följande två beskrivningar.
Skattebrottsenheternas underrättelseverksamhet
Skatteverkets brottsbekämpande verksamhetsgren är organiserad i sju skattebrottsenheter och är nationellt täckande. Skattebrottsenheterna bedriver utredningsverksamhet i form av åklagarledda förundersökningar och s.k. förutredningar. Enheterna bedriver även underrättelseverksamhet såväl på lokal, regional som på nationell nivå. Skattbrottsenheterna har egna spaningsresurser som bedriver inhämtning till stöd för både utrednings- och underrättelseverksamheten.
Skattebrottsenheternas deltar i sin underrättelseverksamhet i de tre regionala underrättelsecentra som redan finns och kommer även att vara med och bemanna samtliga av de fem ytterligare regionala underrättelsecentra som ska etableras. Enheterna har även samverkanspersonal stationerad vid Rikskriminalpolisens underrättelsesektion.
Underrättelseverksamheten vid skattebrottsenheterna är inriktad mot att förhindra, upptäcka och avbryta grov och organiserad ekonomisk brottslighet inom främst skatteområdet vilken ofta har samband med annan organiserad och allvarlig brottslighet. Arbetet i underrättelseverksamheten bedrivs, i likhet med de övriga brottsbekämpande myndigheterna, i underrättelseprocessen där information "förädlas" till underrättelser. Den insamlade informationen värderas för att eventuellt registreras i ett underrättelseregister. Efter beslut kan informationen registreras även i register för s.k. särskilda undersökningar. Genom analyser länkas uppgifter samman, varefter sammanhang, nätverk och skeenden värderas. Underrättelseverksamheten syftar också till att på ett tidigt stadium identifiera förändringar i brottsligheten och nya brottsliga företeelser. Verksamheten ska dels utgöra ett direkt stöd för operativ verksamhet, dels ge underlag till beslut om resurskraftsamling och långsiktig inriktning av den övriga brottsbekämpande verksamheten.
Regelverk för skattebrottsenheternas underrättelseverksamhet
De rättsliga förutsättningarna för den brottsbekämpande verksamheten återfinns i lagen (1997:1024) om Skatteverkets medverkan i brottsutredningar. I 1 § första stycket anges de brott som skattebrottsenheterna primärt har att agera mot, nämligen brott enligt skattebrottslagen (1971:69), 30 kap. 1 § första stycket 4 aktiebolagslagen (2005:551), 11 § tredje stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., folkbokföringslagen (1991:481), 11 kap. 5 § brottsbalken (bokföringsbrott), samt lagen (1986:436) om näringsförbud. Skatteverket får medverka vid undersökning också i fråga om annat brott om åklagaren finner att det finns särskilda skäl för detta.
Den grundläggande regleringen för underrättelseverksamheten finns i 6 § lagen om Skatteverkets medverkan i brottsutredningar. Här anges att Skatteverket, i fråga om nyssnämnda brott, får bedriva spaning och verksamhet som består i att samla, bearbeta och analysera information för att klarlägga om brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och som inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken. Skatteverket ska även verka för att förebygga brottslighet som avses 1 § första stycket i den föreslagna lagen.
Förutsättningarna för att skattebrottsenheterna ska få behandla personuppgifter har utformats med polisdatalagen och polisdataförordningen som förebild och anges i lagen (1990:90) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar samt i förordningen (1999:105)om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar.
Förutsättningarna för behandling av personuppgifter i underrättelseverksamhet är noga reglerade. Det får endast ske i underrättelseregister eller inom ramen för en särskild undersökning.
Underrättelseregister får föras endast för att ge underlag för beslut om särskilda undersökningar avseende allvarlig brottslig verksamhet eller för att underlätta tillgången till allmänna uppgifter med anknytning till underrättelseverksamhet.
En särskild undersökning är en undersökning inom underrättelseverksamheten som innebär insamling, bearbetning och analys av uppgifter i syfte att ge underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda åtgärder för att förebygga, förhindra eller upptäcka brott.
Behandlingen av personuppgifter i underrättelseregister och särskilda undersökningar får, i likhet med polisdatalagen och övriga brottsbekämpande myndigheternas reglering, endast avse allvarlig brottslig verksamhet, vilket definieras som verksamhet som omfattar brott för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller därutöver.
I nämnda lag och förordning anges även under vilka förutsättningar uppgifter i underrättelseverksamheten får utlämnas till Polisen, Tullen och Ekobrottsmyndigheten.
3.3 Kraftsamling mot grov organiserad brottslighet
Skatteverket anser, se avsnitt 1.2, att grovt skattebrott ska föras in i den föreslagna lagen.
Grov organiserad brottsligheten är till sin karaktär näst intill uteslutande vinningsinriktad. Det har visat sig att ett av de bästa sätten att bekämpa multikriminell verksamhet är att ingripa mot den ofta omfattande ekonomiska brottslighet som ingår i den. Grov skattebrottslighet är ofta en del av denna ekonomiska brottslighet. Skattebrottsenheternas medverkan i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelsearbete riktat mot grov organiserad brottslighet är därför ofta av stor betydelse.
I sammanhanget bör nämnas att Skatteverket är delaktigt i den nationella mobilisering som genomförs mot den grova organiserad brottsligheten. Som tidigare nämnts är Skatteverket representerat vid samtliga regionala underrättelsecentra samt i det nationella underrättelsecentrum som håller på att etableras vid Rikskriminalpolisen.
6.4.2 Den befarade brottslighetens svårighetsgrad.
Skatteverket delar utredningens inställning om vikten av att beakta integritetsskyddet i underrättelseverksamheten. Det kommer bl.a. till uttryck i huvudregeln i 3 § 1 i den föreslagna lagen, enligt vilken uppgifter endast får inhämtas om misstankarna rör brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än två år.
Bland de brott som SÄPO har att ingripa mot, rikets inre och yttre säkerhet och terroristbrott, finns dock flera som inte har minst två års fängelse i straffskalan. I 3 § i den förslagna lagen har därför kompletterande bestämmelser införts för att tillgodose SÄPO:s behov av uppgifter i sin underrättelseverksamhet.
För grovt skattebrott föreskrivs lägst sex månader och högst sex års fängelse. Brottet når således inte upp till det straffvärde som föreslås gälla i huvudfallet.
Enligt Skatteverkets mening har skattebrotten ofta kopplingar till grov organiserad brottslighet. Många gånger är det just skattebrottsreglerna som i praktiken blir samhällets redskap mot denna grova organiserade brottslighet. Det är vidare fråga om mycket stora skattebelopp som undandras staten. Skatteverket anser därför att det finns ett särskilt intresse att bekämpa grovt skattebrott och som därmed motiverar att det bör omfattas av den föreslagna lagen.
Utformningen av kompletterande bestämmelser om skattebrott måste, enligt Skatteverkets mening, förenas med krav på integritetsskydd. Skatteverket anser därför att reglering endast ska omfatta grovt skattebrott om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i två år. Det innebär samtidigt ett närmande till huvudregeln om minimistraff på två år.
I sammanhanget kan nämnas att Skatteverkets skattebrottsenheter får behandla personuppgifter i sin underrättelseverksamhet avseende brott för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller däröver, se 2, 9 och 11 §§ lagen (1999:90) om behandling av uppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar. För grovt skattebrott föreskrivs fängelse i lägst sex månader och högst sex år.
Detta yttrande har beslutats av undertecknad t.f. överdirektör. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt deltagit skattedirektören Ögren, sektionschefen Grönkvist samt rättslige experten Bålman, föredragande.
