Skatteverkets meddelanden

1  Allmänt om lagstiftningen m.m.

2  Allmänna principer
2.1  Övergripande bestämmelser
2.2  När föreligger bilförmån?
2.3  Definitioner m.m.

3  Schablonmässig värdering
3.1  Nybilspris m.m.
3.2  Extrautrustning
3.3  Beräkning av förmånsvärdet
3.3.1  Huvudregel
3.3.2  Årsmodell sex år eller äldre
3.3.3  Omfattande tjänstekörning
3.4  Nedsättning av förmånsvärdet
3.4.1  Betalning för förmånen
3.4.2  Del av år
3.5  Byte av bil
3.6  Förmån av fritt drivmedel

4  Justering
4.1  Bilen har karaktär av arbetsredskap
4.1.1  Lätta lastbilar
4.1.2  Personbilar
4.2  Bilar som används i taxinäring
4.3  Bilar som används huvudsakligen i tjänsten
4.4  Miljöbilar
4.5  Bilar som deltar i test
4.6  Delad dispositionsrätt
4.7  Hinder att använda bilen
4.8  Semester m.m.
4.9  Avräkningsordning

5  Uppgiftsskyldighet
5.1  Kontrolluppgiften
5.2  Kod för bilmodell

6  Avdrag för resor med förmånsbil

1  Allmänt om lagstiftningen m.m.

Enligt 11 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, ska förmån som erhålls på grund av tjänst tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst. Vid inkomsttaxeringen ska värdet av bilförmån bestämmas enligt 61 kap. 5-11 och 18-19 b §§ IL. Dessa värderingsregler gäller även vid uttagsbeskattning för bil som ingår i egen näringsverksamhet och som har använts för privat bruk i mer än ringa omfattning (22 kap. 7 § IL).

Om i bilförmånen ingår förmån av fritt drivmedel ska denna förmån värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 (61 kap. 10 § IL). Drivmedelsförmån ska enligt 10 kap. 10 § IL räknas till månaden efter den då förmånen kommit den skattskyldige till del.

Enligt 8 kap. 14 § skattebetalningslagen (1997:483), SBL, ska skatteavdraget beräknas efter inkomstförmånernas sammanlagda värde. Har den skattskyldige lämnat ersättning för en förmån ska förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp. Värdet av bilförmånen ska beräknas enligt 61 kap. 5-9 §§ IL.

Socialavgifter tas ut i form av arbetsgivaravgifter och egenavgifter, se socialavgiftslagen (2000:890), SAL. Den som ger ut en bilförmån i och för tjänsten är normalt skyldig att betala arbetsgivaravgifter på värdet av förmånen. För bilförmån, som redovisas som uttag i näringsverksamhet, är näringsidkaren i motsvarande fall skyldig att betala egenavgifter på förmånsvärde (som ingår i överskott av näringsverksamheten). Förmån av fritt drivmedel ska när det gäller skyldigheten att betala egenavgifter värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2.

I vissa fall ska särskild löneskatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster betalas i stället för arbetsgivaravgifter resp. egenavgifter.

Vid beräkning av arbetsgivaravgifter ska enligt 9 kap. 2 § SBL skattepliktiga förmåner tas upp till ett värde som i fråga om bilförmån bestäms i enlighet med 8 kap. 14 och 17 §§ SBL. Förmån av fritt drivmedel ska dock värderas till marknadsvärdet, inte till 1,2 gånger detta värde, vid beräkning av arbetsgivaravgifter.

Av 9 kap. 2 § SBL framgår vidare att Skatteverket, på begäran av arbetsgivaren, får bestämma värdet av bilförmånen om det finns grund för justering av förmånsvärdet enligt 61 kap. 18-19 b §§ IL. Värdet av bilförmån justeras uppåt eller nedåt om det finns synnerliga skäl. Justering kan som exempel aktualiseras för lätta lastbilar, taxibilar och andra fall där den privata nyttjandemöjligheten är begränsad samt för miljöbilar.

Med stöd av bl.a. förordningen (2000:866) med bemyndigande för Skatteverket att meddela vissa föreskrifter till IL har verket meddelat föreskrifter om värdering av bilförmån, nedan benämnda "billistorna". I RSFS 2001:23 redovisas nybilspriser för bilar fr.o.m. årsmodell 1992 t.o.m. de bilar som kom ut på marknaden år 2001. I RSFS 2002:29 redovisas bilar med tillverkningsår 2002, i RSFS 2003:31 redovisas bilar med tillverkningsår 2003, i SKVFS 2004:37 redovisas bilar med tillverkningsår 2004, i SKVFS 2005:16 redovisas bilar med tillverkningsår 2005 och i SKVFS 2005:28 redovisas bilar med tillverkningsår 2006.

Skatteverket har vidare utfärdat allmänna råd om värdering av bilförmån för beskattningsår 2006 (SKV A 2005:38).

2  Allmänna principer

2.1  Övergripande bestämmelser

Den nuvarande metoden för värdering av bilförmån har gällt sedan 1997. Av förarbetena (prop. 1996/97:19) framgår bl.a. att metoden innebär att värdet bestäms efter en schablon exklusive drivmedel. Schablonen, som ska motsvara samtliga kostnader utom drivmedlet, bygger på en uppskattad genomsnittlig privat körsträcka om 1 600 mil per år. Inriktningen är alltså att tjänstebilsinnehavaren själv betalar allt drivmedel och därmed får ett incitament att köra mindre privat.

Huvudregeln innebär att värdet av bilförmån exklusive drivmedel för helt kalenderår ska bestämmas till 0,3 prisbasbelopp med tillägg av ett ränterelaterat och ett prisrelaterat belopp. Det ränterelaterade beloppet ska beräknas till 75 % av statslåneräntan vid utgången av november månad andra året före taxeringsåret multiplicerat med nybilspriset för bilmodellen. Det prisrelaterade beloppet ska för en bil med ett nybilspris för bilmodellen som uppgår till högst 7,5 prisbasbelopp beräknas till 9 % av nybilspriset. Överstiger nybilspriset 7,5 prisbasbelopp ska det prisrelaterade beloppet bestämmas till 9 % av 7,5 prisbasbelopp med tillägg av ett belopp motsvarande 20 % av den del av nybilspriset som överstiger 7,5 prisbasbelopp. Till nybilspriset för bilmodellen ska i förekommande fall - med ett undantag - läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning (se avsnitt 3.2 resp. 3.3.2). Undantaget gäller bilar som är sex år eller äldre, där nybilspriset i vissa fall ska beräknas på ett särskilt sätt (se avsnitt 3.3.2). För den som har kört minst 3 000 mil i tjänsten med förmånsbilen under ett kalenderår ska förmånsvärdet bestämmas till 75 % av det värde som skulle följa av reglerna ovan (se avsnitt 3.3.3).

Huvudregeln gäller vid inkomsttaxeringen samt vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter.

Nedsättning av förmånsvärdet ska ske i följande fall
- den anställde lämnar ersättning till arbetsgivaren eller betalar själv utöver drivmedel vissa kostnader för bilen (se avsnitt 3.4.1)
- den anställde har haft förmånen endast en del av året (se avsnitt 3.4.2).

Bestämmelserna om nedsättning ska beaktas såväl vid inkomsttaxeringen som vid beräkningen av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter.

Om den anställde haft bilförmån bara i ringa omfattning ska enligt 61 kap. 11 § andra stycket förmånen värderas till noll (se avsnitt 2.2).

Justering av förmånsvärdet får ske om det finns synnerliga skäl. Justering på denna grund kan ske både uppåt och nedåt (se avsnitt 4). Bestämmelserna om justering beaktas vid inkomsttaxeringen och efter beslut av Skatteverket redan vid beräkning av underlag för skatteavdrag och arbetsgivaravgifter. En arbetsgivare som vill beräkna underlaget för arbetsgivaravgifter på ett justerat förmånsvärde ska ansöka om detta hos Skatteverket (9 kap. 2 § SBL). Ansökan görs hos det skattekontor där arbetsgivaren är registrerad. Som framgår av 8 kap. 16 § SBL ska ett av Skatteverket justerat förmånsvärdet användas även vid beräkning av skatteavdrag.

Den anställde kan inte ansöka om justering av förmånsvärdet för beräkning av skatteavdrag. Däremot kan han i inkomstdeklarationen yrka att värdet vid taxeringen ska ändras.

Förmån av fritt drivmedel för förmånsbilen ska vid inkomsttaxeringen och vid beräkning av skatteavdrag värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 (se avsnitt 3.6).

I fråga om skyldighet att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter avses med arbetsgivare den som betalar ut ersättning för arbete eller pension till fysisk person som har A-skatt. Med anställd avses den som är skyldig att betala A-skatt. Vidare avses med begreppet arbetsgivare även uppdragsgivare eller annan utgivare av bilförmån och med begreppet anställd även uppdragstagare eller annan mottagare av bilförmån. I tillämpliga delar gäller begreppen också i fråga om egenföretagare som redovisar uttag av bilförmån i näringsverksamhet.

 
I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2005:38) anges följande.

"Dessa allmänna råd bör tillämpas även vid värdering av förmån av att för privat bruk använda bil som ingår i näringsverksamhet."

 
2.2  När föreligger bilförmån?

Bilförmån uppkommer när en skattskyldig för privat bruk i mer än ringa omfattning använder bil som tillkommer honom pga. anställning, uppdragsförhållande eller annan liknande grund. Av förarbetena (prop. 1986/87:46 och 1977/78:40) till nuvarande och tidigare lagstiftning framgår att bilförmån föreligger även i de fall arbetsgivaren tillhandahåller s.k. leasingbil eller då skattskyldig på grund av anställning, uppdragsförhållande, medlemskap i förening eller liknande kunnat erhålla förmånligt hyresavtal.

 
I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2005:38) anges följande.

"Bilförmån bör anses föreligga även om ett förmånligt avtal ingåtts med annan än arbetsgivaren, t.ex. utomstående uthyrnings- eller leasingföretag, eller annat bolag inom koncernen om det föreligger ett samband mellan det förmånliga hyres- eller leasingavtalet och anställningen eller uppdragsförhållandet.

Som bilförmån bör räknas även sådana fall där förmånligt hyres- eller leasingavtal erhållits beroende på att bilen även skall utnyttjas i betydande omfattning för reklamändamål.

Även i fall då den anställde formellt själv äger bilen kan en med bilförmån jämställd förmån föreligga. Exempel på fall då en sådan förmån kan tänkas föreligga är när
- bilen pga. anställning eller uppdrag har förvärvats på mycket förmånliga villkor, t.ex. genom ett fördelaktigt återköpsavtal som reellt innebär att bilen kunnat användas på ett med bilförmån jämförligt sätt,
- den anställde förvärvat bilen av sin arbetsgivare utan att behöva erlägga någon kontant likvid och med skyldighet att amortera endast obetydliga belopp.

Bilförmån bör anses föreligga i de fall den anställde använder bil för privat bruk i mer än ringa omfattning även om brukandet har begränsats t.ex. till att avse i huvudsak körning mellan bostad och arbetsplats.

Bilförmån föreligger även om den anställde hyr bilen av arbetsgivaren eller i övrigt lämnar ersättning för det privata användandet. Hyresersättningen får då dras av från förmånsvärdet.

Med bil avses både personbilar och andra bilar (lätta lastbilar och liknande) som utnyttjas eller kunnat utnyttjas för personbefordran. Hit räknas även husbilar, som registrerats som lätta lastbilar.

Förmånsvärde beräknat enligt reglerna för värdering av bilförmån gäller inte för tung lastbil eller buss. Reglerna gäller inte heller för motorcykel. I sådana fall bör värdet av privat användande beräknas enligt allmänna värderingsregler i varje enskilt fall. Med tung lastbil avses lastbil eller husbil med totalvikt över3 500 kg . Som buss betecknas ett fordon som är inrättat för befordran av fler än åtta personer utöver föraren (tio sittplatser) även om fordonet dessutom är inrättat för annat ändamål."

 
Skatteplikt för bilförmån uppkommer inte för den som använt förmånsbil i endast ringa omfattning (61 kap. 11 § IL). Med ringa omfattning avses ett fåtal tillfällen per år och en sammanlagd körsträcka på högst 100 mil (prop. 1993/94:90 s. 94). Det bör observeras att det för skattefrihet krävs att båda förutsättningarna är uppfyllda.

I fråga om husbil som är lätt lastbil räknas, utöver körning med bilen, enligt Skatteverkets uppfattning även varje påbörjat dygns privatanvändning för boende och övernattning etc. som ett "tillfälle" (Skatteverkets skrivelse 2005-07-04, dnr 130 386586-05/111).

 
I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2005:38) anges följande.
"Med ett fåtal tillfällen bör avses högst tio."

 
2.3  Definitioner m.m.

Med bilmodell avses enligt 61 kap. 6 § IL bilar av samma märke, variant och tillverkningsår. Bestämmelsen gäller fr.o.m. år 2002. För tidigare år används uttrycket "årsmodell".

 
I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2005:38) anges följande.

"En bilmodell som är ny endast på grund av nytt tillverkningsår bör anses introducerad på den svenska marknaden vid detta tillverkningsårs ingång.
Med nybilspris, anskaffningspris och marknadspris avses pris inklusive mervärdesskatt. - - -

Beräknat förmånsvärde exklusive drivmedelsförmån bör avrundas nedåt till närmast helt hundratal kronor."

3  Schablonmässig värdering

3.1  Nybilspris m.m.

Underlag för beräkning av värdet av bilförmån är dels det för beskattningsåret fastställda prisbasbeloppet, dels statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret, dels nybilspriset för bilmodellen och dels anskaffningskostnaden för all extrautrustning.

Prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring har för år 2006 fastställts till 39 700 kr. Statslåneräntan vid utgången av november 2005 uppgick till 3,26 %.

Nybilspriset definieras i 61 kap. 6 § IL. Där anges att nybilspriset för bilmodellen avser det pris som bilen hade när den som ny introducerades på den svenska marknaden.

Om ett sådant introduktionspris ändras efter kort tid ska som nybilspris för bilmodellen avses det nya priset. Begreppet kort tid bör inte kunna inrymma en tidsperiod som är längre än sex månader. Vad som är kort tid bör också avgöras i förhållande till om det fanns en rimlig möjlighet att utnyttja ett priserbjudande och om det faktiskt såldes några bilar till det första introduktionspriset. Har t.ex. ett kampanjpris satts under så kort tid att endast ett fåtal köpare har kommit att kunna utnyttja det och priset därefter höjts, bör det senare priset föranleda ändring av nybilspriset. Om det visar sig att ett introduktionspris måste sänkas för att försäljningen ska komma i gång, och det dessförinnan endast sålts ett fåtal bilar, bör också nybilspriset ändras trots att priset gällt under kanske flera månader (prop. 1996/97:173 s. 62).

I Skatteverkets föreskrifter om värdering av bilförmån, se avsnitt 1, anges det nybilspris som ska tillämpas vid förmånsberäkningen. Nybilspriset enligt billistorna ska användas oavsett om bilen köpts ny eller begagnad, och oavsett vilket pris som betalats för bilen.

Av 61 kap. 6 § IL framgår också att som nybilspris för bilmodellen, när introduktionspris saknas, ska anses det pris som det kan antas att bilen skulle ha haft om den introducerats på den svenska marknaden. Så kan t.ex. vara fallet vid privatimport. I en sådan situation ska som nybilspris för bilmodellen anses ett belopp som motsvarar det pris det kan antas att den skulle ha haft om den hade introducerats i Sverige när bilen var ny (nämnd prop. s. 62).

 
I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2005:38) anges följande.
"För en ny bilmodell, som introducerats på marknaden, men där nybilspriset ännu inte fastställts i Skatteverkets föreskrifter ... bör det marknadspris som generalagent eller motsvarande har rekommenderat användas vid beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter."

 
Nybilspriset representerar priset för bilmodellen med den utrustning som den saluförs med. Om en bilmodell saluförs till ett pris som avviker från det i Skatteverkets billistor angivna nybilspriset får skillnaden i pris anses vara att hänföra till extrautrustning såvida det inte är helt klarlagt att en prishöjning skett för bilmodellen sedan dess nybilspris fastställts. Skillnadsbelopp som avser extrautrustning ska tillsammans med priset för eventuellt ytterligare tillval av extrautrustning läggas till det i billistan fastställda nybilspriset för bilmodellen. Angående extrautrustning och beräkning av förmånsvärde när rabatt lämnas, se vidare avsnitt 3.2.

Det lägsta värde som får användas som nybilspris vid värdering av bilförmån för bilar som är sex år gamla eller äldre (årsmodell 2000 och äldre) är fyra prisbasbelopp, vilket för inkomståret 2006 innebär 158 800 kr. Nybilspriset och anskaffningsvärde för extrautrustning ska sammanlagt anses motsvara fyra prisbasbelopp om inte det verkliga nybilspriset med tillägg av anskaffningskostnad för extrautrustning är högre. Ett nybilspris beräknat till fyra prisbasbelopp bör tillämpas även i det fall det för bilar av årsmodell 2000 och äldre kan föreligga svårigheter att fastställa det verkliga nybilspriset. Jämför dock vad ovan sägs om nybilspris för bilmodell när introduktionspris saknas.

Arbetsgivares kostnad för trängselskatt som föranleds av en anställds körning med förmånsbil - privat eller i tjänsten - medför ingen skattepliktig förmån för den anställde (Skatteverkets skrivelse 2005-04-12, dnr 130 182119-05/111). Inte heller utgör förmån av fri parkering vid arbetsplatsen skattepliktig förmån för anställd med förmånsbil.  

 
3.2  Extrautrustning

Vid beräkning av förmånsvärdet ska enligt 61 kap. 8 § IL läggas anskaffningskostnaden för all extrautrustning, dvs. anskaffningskostnaden för utrustning som inte ingår i det nybilspris som fastställts av Skatteverket i billistorna.

Som extrautrustning räknas alla tillval av utrustning som har samband med bilens funktion eller den åkandes komfort och förströelse (prop. 1986/87:46 s. 16). Detta gäller även utrustning som tillkommit på arbetsgivarens initiativ eller som motiveras av tjänstebehovet.

Biltelefon, mobiltelefon och kommunikationsradio anses dock inte utgöra sådan utrustning som ska ligga till grund för bilförmånsberäkningen (bet. 1986/87:SkU9 s. 12). Detta gäller också en s.k. handsfree-sats. Elektronisk körjournal anses inte heller utgöra sådan utrustning som höjer förmånsvärdet. Enligt nämnd prop. s. 17 ska anordning som betingas av sjukdom eller handikapp hos förmånstagaren inte heller anses som sådan extrautrustning som ska påverka förmånsvärdet.

Extrautrustning ska beaktas även vid beräkning av förmånsvärde för s.k. sexårsbilar, se avsnitt 3.3.2.

 
I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2005:38) anges följande.

"Extrautrustning kan antingen vara fast monterad på bilen eller monterad på så sätt att den lätt går att avlägsna, men är avsedd att användas på fordonet.

Det får anses sakna betydelse för förmånsvärderingen om utrustningen anskaffas i samband med att bilen levereras eller vid ett senare tillfälle likaväl som om utrustningen redan finns i förmånsgivarens ägo innan bilen anskaffas. Det bör även anses sakna betydelse för vilket ändamål utrustningen anskaffats, t.ex. för bilens körsäkerhet, eller för förarens och passagerares bekvämlighet.

Följande utrustning är exempel på extrautrustning om den inte redan ingår i nybilspriset för bilmodellen: automatisk växellåda, antisladd- och antispinnsystem, nivåreglering, farthållare, xenonljus, extraljus, luftkonditionering, klimatanläggning, sollucka, eljusterbara säten, elektriska fönsterhissar, eluppvärmd vindruta, elmanövrerade backspeglar, airbag, sidokrockskydd, dragkrok, vinterdäck, motorvärmare, kupévärmare, centrallås, alkolås, larmanordning, takräcke, lastbox, barnbilstol, metalliclack, tonade rutor, läderklädsel, personlig bilskylt, radio, bandspelare, CD/DVD-spelare, bränsledator, färddator, väg- och trafikinformationssystem (RTI) och GPS-navigator.

Om förmånsbilen är en lätt lastbil och har utrustats med vinschar, kranar o.d. som anskaffats enbart för tjänstebruk bör denna extrautrustning inte beaktas vid förmånsvärderingen.

Med anskaffningskostnad för extrautrustning bör förstås priset för materialkostnad, arbetskostnad m.m. inklusive mervärdesskatt vid anskaffningstillfället. Lämnade sedvanliga rabatter på extrautrustning bör beaktas vid beräkning av anskaffningskostnaden om rabatten ligger på en rimlig nivå.

Med rabatt som ligger på rimlig nivå bör avses den rabatt som lämnas till allmänheten (ej företag). Rabatten bör, oavsett om den gäller nedsättning av totala anskaffningskostnaden i kronor eller utgörs av att viss utrustning lämnas utan kostnad e.d., proportioneras på bilen respektive utrustningen. Rabatt som lämnas på anskaffningskostnaden för bilen bör inte beaktas. Om exempelvis rabatten på totala anskaffningskostnaden för bilen inkl. utrustning är 5 % och värdet av utrustningen uppgår till 10 000 kr, bör anskaffningskostnaden för utrustningen anses vara 9 500 kr, vilket är det belopp som bör läggas till det av Skatteverket fastställda nybilspriset för bilen.

Om extrautrustningen hyrts eller om arbetsgivaren inte haft någon kostnad för densamma eller kostnaden väsentligt understiger sedvanlig anskaffningskostnad bör det marknadspris som återförsäljare rekommenderat anses utgöra anskaffningskostnad.

Om bilen köpts eller hyrts begagnad och priset för extrautrustningen inte specificerats, kan extrautrustningen anses anskaffad samma år som bilen tillverkades såvida det inte är uppenbart att utrustningen anskaffats vid ett senare tillfälle. I sådant fall bör anskaffningspriset för extrautrustningen beräknas från verkligt anskaffningsår.

Är bilen tio år eller äldre (1996 års modell eller äldre) bör bortses från extrautrustning som anskaffades då bilen var ny."

 
3.3  Beräkning av förmånsvärdet

3.3.1  Huvudregel

Värdet av bilförmån exklusive drivmedel ska för kalenderår enligt 61 kap. 5 § IL bestämmas till 0,3 prisbasbelopp med tillägg av ett ränterelaterat och ett prisrelaterat belopp. Det ränterelaterade beloppet ska beräknas till 75 % av statslåneräntan vid utgången av november månad andra året före taxeringsåret multiplicerat med nybilspriset för bilmodellen. För beskattningsåret 2006 är räntesatsen 2,445 % (75 % av statslåneräntan 3,26 %). Det prisrelaterade beloppet ska för en bil med ett nybilspris för bilmodellen som uppgår till högst 7,5 prisbasbelopp beräknas till 9 % av nybilspriset. Överstiger nybilspriset 7,5 prisbasbelopp ska det prisrelaterade beloppet bestämmas till 9 % av 7,5 prisbasbelopp med tillägg av ett belopp motsvarande 20 % av den del av nybilspriset som överstiger 7,5 prisbasbelopp. Vid beräkning av förmånsvärdet ska till det angivna nybilspriset läggas anskaffningskostnaden för all extrautrustning. Se exempel på beräkning av förmånsvärde under avsnitt 3.4.1.

Värdet enligt ovan gäller även vid beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter.

 
3.3.2  Årsmodell sex år eller äldre

Är förmånsbilens årsmodell sex år eller äldre (årsmodell 2000 och äldre) ska nybilspriset anses motsvara fyra prisbasbelopp (158 800 kr), om inte det verkliga nybilspriset med tillägg av anskaffningskostnad för extrautrustning är högre (61 kap. 7 § IL). Anskaffningskostnad för extrautrustning ska läggas till det verkliga nybilspriset. Något tillägg ska däremot inte göras i de fall nybilspriset ska bestämmas till belopp som motsvarar fyra prisbasbelopp. Vid bedömningen om verkligt nybilspris eller nybilspris motsvarande fyra prisbasbelopp ska användas, ska till det verkliga nybilspriset läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning innan jämförelsen med ett nybilspris som motsvarar fyra prisbasbelopp görs. Är då det verkliga nybilspriset med tillägg av anskaffningskostnad för extrautrustning störst, ska detta användas.

Fr.o.m. beskattningsåret 2005 har ändrad begreppsbestämning skett av s.k. sexårsbilar, vilket föranletts bl.a. av tidigare ändring vid bilregistreringen (begreppet tillverkningsår).

 
3.3.3  Omfattande tjänstekörning

För den som har kört minst 3 000 mil i tjänsten med förmånsbilen under ett kalenderår ska förmånsvärdet bestämmas till 75 % av det värde som skulle följa av avsnitt 3.3.1 eller 3.3.2 ovan (61 kap. 9 § IL). Reduceringen på grund av omfattande tjänstekörning är en del av värderingsreglerna och görs av arbetsgivaren eller - om denne inte har gjort någon reducering men den anställde uppfyller villkoren - av den anställde i inkomstdeklarationen.

3.4.1  Betalning för förmånen

Om den anställde av sin nettolön utger ersättning för annat än drivmedel för bilförmånen ska förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp (61 kap. 11 § IL).

 
I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2005:38) anges följande.

"Förmånsvärdet bör minskas med belopp motsvarande eventuell fast avgift och utgift för fordonsskatt, försäkring, besiktning, reparation eller extrautrustning som den anställde av sin nettolön löpande under året (månatligt belopp e.d.) eller som engångsbelopp betalar till arbetsgivaren. Har beloppet betalats till annan än arbetsgivaren bör kvitto eller bestyrkt kopia av kvitto lämnas till arbetsgivaren för att förmånsvärdet skall reduceras med erlagt belopp.

Från förmånsvärdet bör inte avräknas:
- mindre utgifter för underhåll, t.ex. för biltvätt,
- oförutsebara utgifter, t.ex. självrisk till försäkringsbolag eller annan kostnad till följd av trafikolycka eller annan skada,
- utgifter för garage, parkering och liknande, eller
- utgift avseende trängselskatt som den anställde betalat till arbetsgivaren eller till Skatteverket.

Eftersom något negativt förmånsvärde aldrig kan uppkomma bör nedsättningen av värdet för beskattningsåret motsvara högst det beräknade värdet. Belopp som ett år inte har kunnat avräknas får inte heller utnyttjas ett senare år."

 
Exempel:
En förmånsbil med ett nybilspris av 150 000 kr har extrautrustning värderad till 72 000 kr. Den anställde betalar 2 000 kr per månad av sin nettolön till arbetsgivaren.
Till förmånsbilens nybilspris läggs anskaffningskostnaden för extrautrustning (150 000 kr + 72 000 kr = 222 000 kr). Beträffande extrautrustning, se avsnitt 3.2.

 
Förmånsvärdet beräknas på följande sätt:

Om den anställde i stället för de månatliga beloppen betalat 72 000 kr som engångsbelopp blir förmånsvärdet efter avräkning 0 kr. Det belopp som inte har kunnat avräknas, 34 683 kr (37 317 - 72 000) kan inte utnyttjas senare år.

3.4.2  Del av år

Om den anställde har bilförmån under endast en del av året ska enligt 61 kap. 9 § IL förmånsvärdet sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte haft förmånen. Om han haft förmånen endast under semester eller motsvarande ledighet bör dock förmånsvärdet justeras uppåt enligt reglerna i avsnitt 4.7.

Om förmånsbilen varit avställd i enlighet med lagen (2001:558) om vägtrafikregister bör förmånsvärdet sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad avställningen varat. Nedsättningen grundar sig på att ett avställt fordon inte får köras annat än till besiktning. 

 
3.5  Byte av bil

I Skatteverkets allmänna råd (SKV 2005:38) anges följande.

"Om den anställde under en månad använder bilar med olika förmånsvärden bör förmånens värde beräknas efter den bil som den anställde disponerar längst tid under månaden.

Om den anställde under en månad använder bilar med olika förmånsvärden lika länge, bör förmånens värde beräknas som ett genomsnitt av förmånsvärdena för dessa bilar.

Ett genomsnittsvärde kan också användas - dock endast vid inkomsttaxeringen - om den anställde under året vid ett stort antal tillfällen bytt förmånsbil, något som kan vara fallet för anställda vid bilhandelsföretag. Med ett stort antal tillfällen bör anses minst tio gånger per år någorlunda jämnt fördelade under året."

 
Vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter används i normalfallet det värde som anges under avsnitt 3.3 alternativt avsnitt 3.5 första och andra styckena.

 
I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2005:38) anges följande.

"För att ett genomsnittsvärde skall kunna användas även vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter bör - utöver vad ovan anges om antalet bilbyten m.m. - krävas följande. Underlaget för beräkning av ett genomsnittsvärde för bilar som ingår i en bilpool bör
- avse varje arbetsplats inom företaget (koncerngemensam bilpool bör inte godtas),
- utvisa att samtliga bilar som ingår i bilpoolen faktiskt används för privata resor av anställda på arbetsplatsen som deltar i bilpoolen, och
- justeras så snart en förändring skett beträffande de bilar som ingår i bilpoolen."

 
3.6  Förmån av fritt drivmedel

Om det i bilförmånen ingår förmån av fritt drivmedel ska denna förmån beräknas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 av den mängd drivmedel som kan antas ha förbrukats för förmånsbilens totala körsträcka under den tid den skattskyldige varit skattskyldig för bilförmånen. Om den skatteskyldige gör sannolikt att den mängd drivmedel som han har förbrukat vid privat körning är lägre, ska marknadsvärdet för drivmedlet sättas ned i motsvarande mån (61 kap. 10 § IL). Det är den skattskyldige som har bevisbördan för att värdet är något annat än marknadsvärdet motsvarande allt drivmedel som gått åt för körning med förmånsbilen. Det torde krävas att det finns någon form av underlag som ger stöd för att tjänstekörningen har gjorts i viss omfattning för att en skattskyldig ska kunna göra sannolikt att värdet är något annat (prop. 1996/97:19 s. 90).

Vid beräkning av arbetsgivaravgifter ska drivmedelsförmånen värderas till marknadsvärdet (9 kap. 2 § SBL).

Förmån av drivmedel ska enligt 10 kap. 10 § IL räknas till månaden efter den då förmånen kommit den skattskyldige till del. Det innebär att den som får bensin i januari blir skattskyldig för denna i februari. Av bestämmelserna i SBL följer att förmånen då ska redovisas i den skattedeklaration som lämnas i mars.

Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande till finansutskottet (FiU 1996/97:1 s.106 f ) att om arbetsgivaren betalar drivmedelskostnader får normalt en skattepliktig förmån anses ha uppkommit som ska värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2. I sådant fall är arbetsgivaren i förekommande fall också berättigad till avdrag för den ingående mervärdesskatten på drivmedlet.

Om arbetstagaren ersätter arbetsgivaren med visst belopp, t.ex. drivmedlets marknadsvärde, ska förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp.

Om en anställd erhållit förmån av fritt drivmedel som inte avser förmånsbil ska denna förmån värderas till marknadsvärdet, dvs. utan uppräkning med 1,2.
 

4  Justering

Förmånsvärdet får enligt 61 kap. 18 § IL justeras uppåt eller nedåt om det finns synnerliga skäl.

Som synnerliga skäl för justering nedåt av värdet av bilförmån anses enligt 61 kap. 19 § IL att bilen använts som arbetsredskap, att bilen använts i taxinäring och har körts minst 6 000 mil i verksamheten under kalenderåret och dispositionen för privat körning varit begränsad i mer än ringa utsträckning eller att det finns liknande omständigheter.

Vidare finns justeringsregler i 61 kap.19 aoch 19 b §§ IL för miljöbilar och bilar som deltar i test.

Det kan förekomma situationer där justering kan anses motiverad enligt flera justeringsgrunder. Justering enligt en grund utesluter inte justering enligt en annan. I en sådan situation bör storleken av justeringen grunda sig på en samlad bedömning av de hinder som begränsar det privata användandet av förmånsbilen.

Justeringsreglerna kan bli aktuella att tillämpa
- vid inkomsttaxeringen (61 kap. 18-19 b §§ IL) och
- när arbetsgivare hos Skatteverket ansökt om justering av underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter (9 kap. 2 § SBL) och skatteavdrag (8 kap. 16 § SBL). Däremot kan den anställde inte ansöka om sådan justering av bilförmånsvärdet under beskattningsåret.

Det är alltså arbetsgivaren som måste ansöka om att få ett särskilt beslut från Skatteverket om justering av avgiftsunderlaget. Ett sådant beslut gäller endast för ett beskattningsår. Har arbetsgivaren fått ett sådant beslut ska även skatteavdrag beräknas på det justerade värdet. Likaså ska det justerade värdet anges i kontrolluppgiften. Anser den anställde att värdet i kontrolluppgiften är felaktigt ska han upplysa om detta i sin inkomstdeklaration.

 
I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2005:38) anges följande.

"Förmånsvärdet bör i normalfallet inte beräknas lägre än vad som framkommer vid en värdering efter huvudregeln i 61 kap. 5-9 §§ IL. Justering görs t.ex. inte av den anledningen att det privata användandet i huvudsak utgjorts av resor mellan bostaden och arbetsplatsen eller om det på bilen förekommit reklamskyltar, firmanamn och liknande."

 
I nedan angivna punkter, 4.1-4.8, beskrivs situationer där justering anses motiverad. Beträffande avräkningsordning m.m. se avsnitt 4.9.

 
4.1  Bilen har karaktär av arbetsredskap

Med bil som har karaktär av arbetsredskap bör avses bil som i väsentlig mån är inredd eller avpassad för annat än persontransport, t.ex. installations- eller distributionsbilar av olika slag, vilket begränsar det privata nyttjandet av bilen (prop. 1993/94:90 s. 93).

 
4.1.1  Lätta lastbilar

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2005:38) anges följande.

"Om den anställde kan visa att han med hänsyn till tjänstebehovet varit tvungen att använda lätt lastbil som har sådan fast utrustning eller inredning att det privata användandet avsevärt begränsats bör justering ske. I dessa fall bör värdet beräknas enligt följande.

För lätta lastbilar vars totalvikt understiger3 000 kgfår förmånsvärdet beräknas med ledning av ett nybilspris som motsvarar lägst tre - för modellåret/tillverkningsåret gällande - prisbasbelopp. Till detta pris läggs i förekommande fall anskaffningskostnaden för all extrautrustning. Förmånsvärdet uppgår alltså till 0,3 prisbasbelopp med tillägg för ränterelaterat och prisrelaterat belopp baserat på det sålunda bestämda nybilspriset.

För lätta lastbilar vars totalvikt är3 000 kgeller mer, beräknas förmånsvärdet på samma sätt som anges i föregående stycke, dock efter ett nybilspris som motsvarar lägst fem - för modellåret/tillverkningsåret gällande - prisbasbelopp, vartill kommer anskaffningskostnaden för extrautrustning.

För bilmodeller som är sex år eller äldre, bör förmånsvärdet beräknas utifrån prisbasbeloppet för år 2000, dvs. 36 600 kr.

Extrautrustning som vinschar och kranar o.d. som anskaffats endast för tjänstebruk beaktas inte vid förmånsvärderingen."

4.1.2  Personbilar

Med bil som har karaktär av arbetsredskap bör avses att bilen i väsentlig mån är inredd eller avpassad för annat än persontransport, t.ex. installations- eller distributionsbilar av olika slag, vilket begränsar det privata användandet av bilen (prop. 1993/94:90 s. 93). Reglerna innebär justeringsmöjligheter så att förmånen av att kunna använda exempelvis en stor specialutrustad taxi i allmänhet kan begränsas till värdet för en normalbil.

 
I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2005:38) anges följande.

"Om bilens inredning inte är fast bör en förutsättning för justering vara att utrustningen är tung och/eller kräver stort utrymme och att det är förenat med stora svårigheter att lasta ur den. Justering bör också kunna ske beträffande en servicebil om den utrustning i form av verktyg och reservdelar etc. som normalt medförs i bilen är så omfattande och så tidsödande att lasta i och ur att det inte kan göras varje dag.

Vilket förmånsvärde som bör åsättas får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Högre förmånsvärde än 75 procent av fullt förmånsvärde bör dock inte komma ifråga."

 
4.2  Bilar som används i taxinäring

Synnerliga skäl för justering nedåt av förmånsvärdet ska anses föreligga om bilen används i taxinäring och har körts minst 6 000 mil i tjänsten under kalenderåret och dispositionen för privat körning i mer än ringa utsträckning varit begränsad (61 kap. 19 § IL). En sådan begränsning kan enligt prop. 1996/97:19 s.90 f . t.ex. föreligga när taxibilen används i sådan omfattning i taxiverksamheten att det krävs extrapersonal, utöver heltidsarbetande chaufför, för att ha den i trafik. Så kan t.ex. vara fallet med taxibil som körs av förmånshavaren på heltid måndag - fredag och på helgen av annan person.

Enligt nämnda prop. kan 3 000-milsregeln - som avser förmånshavarens egna körning i tjänsten med förmånsbilen - tillämpas parallellt också med denna justeringsregel. Hur stor justering av förmånsvärdet som bör göras får bedömas med hänsyn till omständigheterna. Se dock avsnitt 4.9 om avräkningsordning i dessa fall.

 
I Skatteverkets allmänna råd (SKV 2005:38) anges följande.
"Justering bör ske till lägst 40 procent av ett prisbasbelopp."

 För taxibilar som körts mindre än 6 000 mil i tjänsten gäller vanliga regler för nedsättning och justering av förmånsvärdet.

 
4.3  Bilar som används huvudsakligen i tjänsten

Justering bör kunna medges om bilen huvudsakligen används i tjänsten och den anställde kan visa att den privata körsträckan varit mycket begränsad i förhållande till den totala körsträckan utan att för den skull ringa användning kan anses föreligga. Vilket värde som ska åsättas förmånen får bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter (jfr prop. 1993/94:90 s. 93).

 
I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2005:38) anges följande.

"Förmånsvärdet bör justeras nedåt om bilen används i verksamheten i sådan omfattning att betydande hinder föreligger att använda bilen privat. Så kan vara fallet om bilen används av mer än en förare eller annars används i verksamhet på sådant sätt som medför betydande hinder för det privata nyttjandet t.ex. jourberedskap. För att justering skall komma ifråga bör krävas att bilen är anskaffad för verksamheten.

Justering bör ske till lägst 40 procent av ett prisbasbelopp."

 
4.4  Miljöbilar

Om en bil är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med elektricitet eller med andra mer miljöanpassade drivmedel än bensin och dieselolja, och bilens nybilspris därför är högre än nybilspriset för närmast jämförbara bil utan sådan teknik, justeras förmånsvärdet nedåt till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen (61 kap.19 a§ första stycket IL), i förekommande fall med beaktande av extrautrustning och reducering på grund av omfattande tjänstekörning och del av år etc.

Fr.o.m. beskattningsåret 2002 utvidgades justeringsmöjligheterna för vissa miljöbilar väsentligt (61 kap.19 a§ 2- 3 st . IL).

Om bilen är utrustad med teknik för drift med elektricitet ska förmånsvärdet justeras nedåt till en nivå som motsvarar 60 % av förmånsvärdet för den jämförbara bilen. Om bilen är utrustad med teknik för drift med alkohol - eller, vilket gällt t.o.m. beskattningsåret 2005, med annan gas än gasol - ska förmånsvärdet justeras nedåt till en nivå som motsvarar 80 % av förmånsvärdet för den jämförbara bilen.

Fr.o.m. beskattningsåret 2006 tillämpas reduktion till 60 % även för bilar som är utrustade med teknik för drift med annan gas än gasol (prop. 2005/06:1 s. 125). De gasdrivmedel som numera omfattas av nedsättningen till 60 % är t.ex. naturgas och biogas. Nedsättning till 80 % tillämpas fr.o.m. beskattningsåret 2006 därmed enbart för bilar som är utrustade med teknik för drift med alkohol. Till alkoholdrivmedlen hör etanol och metanol.

Reglerna om nedsättning till 60 % och 80 % är tidsbegränsade och gäller efter gjorda förlängningar t.o.m. beskattningsåret 2011 (prop. 2001/02:45, prop. 2003/04:1 och prop. 2005/06:1).

I prop. 1999/2000:6, s. 46-47 behandlas hur justering ska ske ned till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för närmast jämförbara bil utan den särskilda utrustningen eller tekniken. Jämförelse bör i första hand göras med bilar av samma märke och bilmodell. De flesta bilar som drivs med andra drivmedel än bensin och dieselolja bygger på modifikationer av redan framtagna originalmodeller. I andra hand kan jämförelsen göras med nybilspriset för närmast jämförbara konventionella bil i samma storleksklass eller med ett genomsnittligt nybilspris för storleksklassen. Vid jämförelsen ska, i de fall förmånsvärdet för miljöbilen innefattar kostnader för extrautrustning, motsvarande värde läggas till nybilspriset för den jämförbara bilen.

Vidare anges att om det saknas en konventionell motsvarighet på bilmarknaden torde förmånsvärdet för den aktuella miljöbilen kunna jämföras med förmånsvärdet för andra liknande miljöbilar som i sin tur jämförs med motsvarande konventionella bil. En elbil som inte har någon konventionell motsvarighet på marknaden skulle exempelvis kunna jämföras med andra elbilar, som i sin tur jämförs med motsvarande konventionella bil.

För de miljöbilar för vilka förmånsvärdet ska justeras till lägre belopp än det som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen sker justeringen i två steg. Först beräknas förmånsvärdet för den jämförbara bilen enligt 61 kap. 5-8 §§ IL, dvs. i förekommande fall med beaktande av extrautrustning. Det värde som då erhålls justeras sedan ytterligare enligt nedan.
 
Exempel:
En gasdriven förmånsbil med extrautrustning för 10 000 kr har körts mer än 3 000 mil i tjänsten under året (reduktion till 75 %). Förmånsvärdet beräknas med utgångspunkt i den jämförbara bilen på följande sätt.

 
Skatteverket har i allmänna råd (SKV A 2005:38) angett vilka bilar som vid justering av förmånsvärde bör anses som närmast jämförbara bil med miljöbilar tillverkade 2002 - 2006 (se nedan). Observera att arbetsgivaren inte får använda ett justerat förmånsvärde utan att ha fått beslut om detta från Skatteverket.
 

El- och elhybridbilar samt gasdrivna bilar (ej gasol)

Om bilen är utrustad med teknik för drift med elektricitet (el- och elhybridbilar) eller drift med annan gas än gasol justeras förmånsvärdet till en nivå som motsvarar 60 % av värdet för den jämförbara bilen, dock med högst 16 000 kr för helt år i förhållande till den jämförbara bilen.

Övriga miljöbilar 2002

Justering nedåt av förmånsvärdet får också ske när bilen ingår i en större grupp av bilar som deltar i ett test eller liknande för utprovning av ny eller förbättrande miljö- eller säkerhetsteknik eller dylikt och bilen i det utförandet inte finns att köpa på den allmänna marknaden inom EES-området (61 kap. 19 b § IL).

I prop. 1996/97:19 anges på s. 63 att sådana bilar många gånger har ett lika högt och ibland högre nybilspris än sina traditionella motsvarigheter på marknaden. Det är då rimligt att den som deltar i ett sådant försök eller sådan test ska kunna få värdet justerat nedåt. Försöket eller testet innebär ju att tekniken inte är fullt utprovad eller att man t.ex. inte vet hur bilen klarar ett kallt klimat. Även andra inskränkningar kan förekomma, som t.ex. fallet är för de bilar som kör på vissa alternativa bränslen för vilka det kan finnas få tankställen. På s. 91 i nämnda prop. anges att justering således bör ske till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för motsvarande bil utan den särskilda utrustning eller teknik som testas eller är under utprovning eller med beaktande av de särskilda inskränkningar som deltagandet i testet får antas medföra.
 

4.6  Delad dispositionsrätt

Sådan begränsning av möjligheten att använda en förmånsbil privat som följer av att t.ex. två anställda delar på dispositionsrätten till bilen anses som sådana synnerliga skäl som motiverar justering enligt 61 kap. 10 § IL (Skatteverkets skrivelse 2005-06-20, dnr 130 278670-05/111). Utgångspunkten i sådana fall är att en förmånsbil sammantaget endast bör medföra högst ett fullt förmånsvärde.

 
I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2005:38) anges följande.
"Förmånsvärdet bör justeras till 50 procent om den anställde delar dispositionsrätten till en förmånsbil med en annan anställd så att han endast kan utnyttja bilen under halva tiden."

 
4.7  Hinder att använda bilen

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2005:38) anges följande.

"Förmånsvärdet bör justeras nedåt om den anställde kan visa att ett absolut hinder att använda förmånsbilen har förelegat under mer betydande och sammanhängande tidsrymd och bilen under denna period inte har kunnat användas av någon närstående person till den anställde eller i övrigt för hans familjs räkning. Om tidsperioden sträcker sig över ett årsskifte bör - vid bedömning om skäl för justering föreligger - hela den tidsperiod som hindret bestått beaktas. Justering kan dock inte ske för mer än nio månader under ett och samma kalenderår.

Ett sådant absolut hinder kan föreligga exempelvis i samband med sjukhusvistelse och körkortsindragning. Förmånsvärdet för år räknat bör i dessa fall reduceras med 1/9 per hel kalendermånad som hindret har bestått utöver tre månader (maximalt nio månader under ett kalenderår).

Justeringsregeln tillämpas i de fall den anställde inte kunnat frånträda avtalet om förmånsbil."
 
Exempel:
Den anställde har pga. sjukdom varit helt förhindrad att använda förmånsbilen under perioden 15/1-28/11. Bilen har inte heller på annat sätt kunnat utnyttjas för familjens räkning. Förmånsvärdet exkl. drivmedel är 45 000 kr per år.

Justering av förmånsvärdet bör ske på följande sätt.

För januari och november, då den anställde inte varit förhindrad att använda bilen hela månaden, sker inte någon justering, liksom för december. För övrig tid (februari-oktober) bör värdet justeras för det antal månader som överstiger tre, dvs. sex månader. Förmånsvärdet reduceras med 6/9 av 45 000 kr, dvs. 30 000 kr. Förmånsvärdet efter justering uppgår till 15 000 kr (45 000 - 30 000).

 
4.8  Semester m.m.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2005:38) anges följande.

"Förmånsvärdet bör justeras uppåt i de fall den anställde haft bilförmån endast under en kortare tidsperiod, då han huvudsakligen haft semester eller motsvarande ledighet. Förmånens värde bör motsvara den inbesparing han gjort jämfört med om han hyrt motsvarande bil under denna tidsperiod."

 
4.9  Avräkningsordning

 Avräkningsordningen har ändrats jämfört med föregående år då arbetsgivare som erhållit beslut om justering i förekommande fall själv ska tillämpa reglerna om reduktion såväl vid 3 000 mil som vid del av år och lämnad ersättning. Ett undantag från detta gäller taxibilar i vissa fall, se nedan.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2005:38) anges följande. 
 
"Föreligger grund för justering både uppåt och nedåt, bör justering uppåt göras före justering nedåt. I de fall justering kan anses motiverad på flera grunder, bör storleken av justeringen grunda sig på en samlad bedömning av de hinder som begränsar det privata nyttjandet av bilen. Avräkning från förmånsvärdet bör ske i den ordning som anges nedan.

Ett undantag från avräkningsordningen bör tillämpas för taxibilar i vissa fall. Har Skatteverket fattat beslut om justering till 40 procent av ett prisbasbelopp, dvs. till den lägsta nivån, bör denna justering i förekommande fall anses omfatta även nedsättning för 3 000-milsregeln. Arbetsgivaren skall i sådant fall således inte göra någon reduktion för 3 000-milsregeln.   
                       
1.  Förmånsvärde beräknat enligt 61 kap. 5-8 §§ IL
2.  Justering på grund av synnerliga skäl, uppåt eller nedåt
     (61 kap. 18-19 b §§ IL)
3.  Reduktion vid 3 000 mil (61 kap. 9 §1 st . IL)
4.  Nedsättning vid del av år (61 kap. 9 §2 st . IL)
5.  Nedsättning för lämnad ersättning (61 kap. 11 § IL1 st .)."

5  Uppgiftsskyldighet

5.1  Kontrolluppgiften

I kontrolluppgift ska anges värdet av bilförmån till belopp som beräknats enligt avsnitt 3.3, 3.4 och 3.5. Värdet enligt avsnitt 4 ska beaktas endast om Skatteverket på ansökan av arbetsgivaren beslutat om justering av förmånsvärdet för beräkning av arbetsgivaravgifter. I sådant fall ska också anges att det är ett justerat värde som används. Vilka uppgifter som i fråga om bilförmån och drivmedelsförmån ska redovisas i en kontrolluppgift anges i 5 kap. 3 § förordningen (2001:1244) om självdeklarationer och kontrolluppgifter. En kontrolluppgift ska innehålla

1. kod för bilmodell enligt Skatteverkets billistor (se avsnitt 5.2).
2. storleken av nedsättning av bilförmånsvärdet i de fall den anställde betalat för förmånen,
3. värdet av bilförmånen efter nedsättning enligt punkt 2,
4. värdet av förmån av fritt drivmedel, och
5. antalet kilometer tjänstekörning som ersättning för kostnader för drivmedel för resa i tjänsten med förmånsbil avser.
Uppgift ska lämnas om antal månader som en anställd haft bilförmån.
Värde av bilförmån exklusive drivmedelsförmån avrundas nedåt till helt hundratal kronor, se avsnitt 2.3.
I den mån kostnadsersättning för körning med förmånsbil i tjänsten överstiger avdragsgillt schablonbelopp per kilometer ska den överskjutande delen behandlas som lön och ligga till grund för beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter (8 kap. 19 § SBL och 2 kap. 11 § p. 1 SAL) samt redovisas som lön i kontrolluppgiften.

 
5.2  Kod för bilmodell

De koder på förmånsbilar som anges i Skatteverkets föreskrifter (billistorna) har sju positioner och är utformade på följande sätt.

-    Tillverkningsår/årsmodell anges med två siffror; 99 för 1999, 00 för 2000 osv. Om året för förmånsbilen är okänt anges i stället 22.

-    Bilmärke anges med två bokstäver. Om bilmärket saknas i billistorna eller är okänt anges i stället XX.

-    Bilvariant anges med tre siffror. Om bilen saknas i billistorna eller är okänd anges i stället 222.

 
Kodsättning av bilar med unika koder för bilmodeller har skett av årsmodell 1992 och framåt.
Om endast del av koden är känd anges de kända delarna. För övriga delar anges 22, XX eller 222, t.ex. 94AR222. Koden ska alltid bestå av sju positioner.
  

6  Avdrag för resor med förmånsbil

En anställd som använder förmånsbilen för resor mellan bostaden och arbetsplatsen har rätt till avdrag för sina kostnader under samma förutsättningar som gäller resor med egen bil. Avdrag medges dock endast för kostnad för dieselolja med 60 öre per körd kilometer och för bensin och övriga drivmedel med 90 öre per körd kilometer. Detsamma gäller den som, utan att vara skattskyldig för bilförmån, företagit resorna med förmånsbil för vilken sambo eller sådan närstående som avses i 2 kap. 22 § IL är skattskyldig (12 kap. 29 § IL).

Avdrag medges vidare under vissa förutsättningar den som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än den där han eller hans familj bor för skälig kostnad för hemresor (12 kap. 24 § IL). Likaså medges avdrag för kostnader för resor i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag (12 kap. 25 § IL). Om godtagbara allmänna kommunikationer saknas får avdrag för sådana resor medges även för kostnad för resa med förmånsbil i enlighet med vad som sägs i föregående stycke om resor mellan bostad och arbetsplats.

Om en anställd som beskattas för bilförmån använt förmånsbilen vid tjänsteresa och betalat samtliga de kostnader för drivmedlet som är förenade med tjänsteresan, har han rätt till avdrag för kostnad för dieselolja med 60 öre per körd kilometer eller för bensin och övriga drivmedel med 90 öre per körd kilometer (12 kap. 5 § IL). Detsamma gäller en sådan delägare i handelsbolag som ska uttagsbeskattas för bilförmån och som har använt förmånsbilen för resor i näringsverksamheten (16 kap. 27 § IL).

Har den anställde vid resorna till och från arbetet eller vid resor i samband med till- eller frånträdande av anställning eller uppdrag haft kostnader för väg-, bro- eller färjeavgift medges avdrag för den faktiska kostnaden för sådana avgifter (12 kap. 27 § IL). Avdrag medges däremot inte för trängselskatt (9 kap. 4 § IL).