På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Jag förstår
Meny
Logotyp, till startsidan

RSV SV 1996:1

Riksskatteverkets rekommendationer m.m. om dröjsmålsavgift på fordonsskatt, överlastavgift och saluvagnsskatt.

Riksskatteverket (RSV) meddelar med stöd av 2 kap 2 § förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen, efter samråd med Vägverket, följande rekommendationer m.m.

1 Inledning

Dröjsmålsavgiften tas ut med en viss procentsats på det belopp som har betalats för sent. Dröjsmålsavgiften ökar under hela betalningsdröjsmålet till dess betalning sker. Förfallodagen är utgångspunkt för att bestämma vilken procentsats som skall gälla vid beräkning av dröjsmålsavgift.

Reglerna om dröjsmålsavgift finns bl.a. i 58 § uppbördslagen (1953:272), UBL, 61-63 §§ fordonsskattelagen (1988:327), FSL, 9 § lagen (1972:435) om överlastavgift och 6 § lagen (1976:339) om saluvagnsskatt.

Förarbeten till lagstiftningen finns i propositionen (1991/92:93) om ett nytt avgiftssystem vid försenade skattebetalningar m.m. och i Skatteutskottets betänkande (SkU 1991/92:19).

RSV är enligt 4 § FSL och 4 § förordningen (1976:767) om uppbörd av saluvagnsskatt, m.m. central förvaltningsmyndighet för fordonsskatt och saluvagnsskatt. RSV är vidare enligt särskilt beslut av Finansdepartementet den 26 januari 1973 central förvaltningsmyndighet för överlastavgift.

Ändringar i 3 § FSL (1988:327), 9 § lagen (1972:435) om överlastavgift samt 1 och 6 §§ lagen (1976:339) om saluvagnsskatt trädde i kraft den 1 januari 1996.

Fr.o.m. den 1 januari 1996 är Skattemyndigheten i Örebro län beskattningsmyndighet i fråga om fordonsskatt och saluvagnsskatt (3 § första stycket FSL och 1 § andra stycket lagen om saluvagnsskatt). Överlastavgift påförs som tidigare av länsstyrelsen (9 § lagen om överlastavgift).

1) Ersätter RSV:s rekommendationer m.m. RSV Sv 1994:4. Ändrade partier är markerade med kantstreck.

Bestämmelser om betalning av fordonsskatt finns i 51, 54, 55 och 58 §§ FSL. RSV har utfärdat rekommendationer om återbetalning och avräkning av fordonsskatt (RSV Sv 1996:2).

Dessa rekommendationer avser dröjsmålsavgift på fordonsskatt, skattetillägg och ränta. Vad som nedan sägs om befrielse från dröjsmålsavgift gäller även överlastavgift och saluvagnsskatt.

RSV har meddelat särskilda rekommendationer om befrielse från dröjsmålsavgift bl.a. enligt UBL och lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter m.fl.

1.1 Gällande bestämmelser om dröjsmålsavgift

Bestämmelser om dröjsmålsavgift på fordonsskatt finns i 61-63 §§ FSL. Av 2 § FSL framgår att bestämmelserna om dröjsmålsavgift också tillämpas på skattetillägg och ränta.
Enligt 61 § FSL skall dröjsmålsavgift tas ut om skatten inte betalas inom den tid och i den ordning som har bestämts enligt FSL. Om anstånd med betalning av skatten har medgetts enligt 59 eller 60 § FSL, tas dröjsmålsavgift ut endast på det skattebelopp som betalas efter anståndstidens utgång.

Enligt 62 § FSL tas dröjsmålsavgift ut enligt reglerna i 58 § 2- 5 mom. UBL.

Dröjsmålsavgift skall också tas ut på överlastavgift och saluvagnsskatt. Detta framgår av 9 § lagen om överlastavgift och 6 § lagen om saluvagnsskatt, vilka hänvisar till bl.a. 61-63 §§ FSL.

Regler om befrielse, helt eller delvis, från dröjsmålsavgift finns i 63 § FSL. Genom hänvisningarna i lagen om överlastavgift och lagen om saluvagnsskatt är dessa regler tillämpliga även på överlastavgift och saluvagnsskatt.

Av 63 § FSL framgår att FSL:s bestämmelser om skattebeslut även gäller för beslut om befrielse från dröjsmålsavgift.

Upplysningsvis kan nämnas att genom hänvisningar i bilregisterkungörelsen (1972:599), BRK, till FSL och UBL gäller bestämmelser om dröjsmålsavgift på vissa avgifter som påförs enligt BRK och som ofta debiteras tillsammans med fordonsskatt. Det gäller skyltavgift (63 § tredje stycket BRK), registerhållningsavgift (65 § tredje stycket och 67 § andra stycket BRK), avställningsavgift (65 a § tredje stycket BRK) och avgift för bevis om avställnings upphörande (69 § första stycket BRK).

1.2 När fordonsskatt anses betald

Skatten betalas genom insättning på särskilt konto. Inbetalning av fordonsskatt anses ha skett den dag inbetalningskort eller gireringshandlingar har kommit in till Posten Aktiebolag. Om staten har ingått avtal med en bank om förmedling av skatteinbetalningen, anses inbetalningen ha skett den dag inbetalningskort eller gireringshandlingar har kommit in till banken (58 § FSL). Om betalningen har kommit in i rätt tid till bank som omfattas av avtalet, anses betalningen ha kommit in i rätt tid även om den kommer in för sent till Vägverket.
Vägverket för i bilregistret in det datum då en inbetalning har blivit bokförd på verkets postgirokonto. Inbetalningen till Vägverket anses gjord arbetsdagen före bokföringsdagen, oberoende av om betalningen gjorts genom post- eller bankgiro, med check eller på något annat sätt. Att en betalning till bank eller bankgiro har kommit in i rätt tid måste därför kunna styrkas med kassakvitto eller utdrag som visar när inbetalningen bokfördes på bankgirot.

Vid inbetalning till kronofogdemyndigheten via postgirokonto registreras postgirots bokföringsdag samt inbetalningsdag i redovisningssystemet för exekutionsväsendet. Inbetalningen till kronofogdemyndigheten anses gjord arbetsdagen före postgirots bokföringsdag. Om betalningen har gjorts genom att kronofogdemyndigheten avräknat det belopp som överlämnats för indrivning mot överskjutande skatt, anses betalningen gjord den dag avräkningen skedde. Vid utmätning anses betalningen gjord då beloppet har bokförts på kronofogdemyndighetens postgirokonto eller betalats kontant till kronofogdemyndigheten.

1.3 Dröjsmålsavgiftens storlek

Dröjsmålsavgiften beräknas enligt reglerna i 58 § 2-5 mom. UBL.
- Avgiften är 2 % på belopp som betalas för sent, men före utgången av den månad då beloppet förfaller till betalning (förfallomånaden). I fråga om fordonsskatt tillämpas denna regel då skatten påförs för del av skatteår eller skatteperiod eller då skatten höjs.

- Även om skatten betalas efter förfallomånaden är dröjsmålsavgiften 2 % om betalningen görs inom tio dagar efter förfallodagen. Denna regel blir tillämplig om förfallodagen infaller mot slutet av förfallomånaden. I fråga om fordonsskatt blir det vanligast att denna regel tillämpas då skatt påförs för skatteår eller skatteperiod.

- Avgiften är 4 % på belopp som betalas under första månaden efter förfallomånaden.

- Avgiften är 6 % på belopp som betalas under andra månaden efter förfallomånaden.

- Avgiften stiger därefter med en procentenhet för varje påbörjad ytterligare månad på belopp som betalas efter andra månaden efter förfallomånaden.

Avgiften är minst 100 kronor. Om det ursprungligen obetalda beloppet (dvs. det belopp som var obetalt vid förfallodagens utgång) är mindre än 100 kr, får dröjsmålsavgift dock endast tas ut med motsvarande belopp.

Har den betalningsskyldige skriftligen påmints om sin betalningsskyldighet och har betalning skett senast den i påminnelsen angivna dagen, skall dröjsmålsavgiften beräknas som om betalning skett den dag påminnelsen sändes.

Dröjsmålsavgift avrundas till närmast lägre hela krontal (57 § FSL).

1.4 Minsta belopp i förarbetena

Departementschefen anförde i propositionen 1991/92:93 s. 79 bl.a. följande beträffande frågan om dröjsmålsavgiftens storlek.
Med hänsyn bl.a. till att även små obetalda skatte- och avgiftsbelopp förorsakar kostnader på uppbördsstadiet bör även dröjsmålsavgiften ha ett lägsta belopp som kan tas ut även om den procentuella avgiftsberäkningen utvisar ett lägre belopp.

I betänkandet SOU 1988:60 s. 80 anges i denna fråga bl.a. följande.

Varje betalningsdröjsmål orsakar extra kostnader i den administrativa hanteringsprocessen. Utredningen uppskattade redan 1981 att det allmännas kostnader motiverade en minsta avgift om minst 100 kr.

1.5 Förfallomånad

I fråga om vilken dag en betalning senast skall vara gjord gäller bestämmelserna i lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid. Den månad under vilken denna dag infaller är att anse som förfallomånad.

2 Beräkning av dröjsmålsavgift i vissa fall

2.1 Dröjsmålsavgift vid fastställande av fordonsskatt

Rekommendationer

Om påförd fordonsskatt inte har betalats i rätt tid och skatten har fastställts enligt 37 eller 38 § FSL till det belopp som tidigare har påförts eller till ett högre belopp - utan att skattskyldigheten ändras - bör dröjsmålsavgift ändå beräknas på det tidigare påförda beloppet från den ursprungliga förfallodagen.

Om fordonsskatt fastställs enligt 37 eller 38 § FSL till ett högre belopp än som tidigare har påförts, bör dröjsmålsavgiften på höjningen tas ut bara om beloppet betalas efter den sista betalningsdag som beskattningsmyndigheten har bestämt. Detsamma gäller vid efterbeskattning enligt 42 § FSL.

2.2 Dröjsmålsavgift vid nedsättning av fordonsskatt

Rekommendationer

Om fordonsskatt - utan att skattskyldigheten ändras - fastställs enligt 37 eller 38 § FSL till ett lägre belopp än som tidigare har påförts, bör dröjsmålsavgift beräknas bara på det belopp som återstår att betala efter nedsättningen.

Vid nedsättning av obetald fordonsskatt enligt 66 § FSL beräknas dröjsmålsavgift bara på det belopp som återstår att betala efter nedsättningen.

2.3 Dröjsmålsavgift vid delbetalningar

Om bara en del av ett skattebelopp betalas, behandlas detta som ett utredningsfall (odefinierad inbetalning). På delbelopp som betalas för sent påför Vägverket dröjsmålsavgift på det delbelopp som har betalats efter den procentsats som gällde när beloppet betalades. Vägverket beräknar också dröjsmålsavgiften på det belopp som återstår att betala. Beräkningen görs efter den procentsats som gäller om betalning görs inom viss tid. Vägverket skickar ut inbetalningskort med uppgift om vilket belopp som skall betalas och anger att beloppet gäller om betalning görs inom angiven tid. Först när ett skattebelopp är betalt kan dröjsmålsavgiften slutligt bestämmas.

3 Befrielse från dröjsmålsavgift

3.1 Allmänt

Om det finns särskilda skäl, får beskattningsmyndigheten (i fråga om överlastavgift länsstyrelsen) enligt 63 § FSL (i fråga om saluvagnsskatt 58 § mom. UBL) medge befrielse, helt eller delvis, från skyldigheten att betala dröjsmålsavgiften. Med befrielse från dröjsmålsavgift avses här att hela dröjsmålsavgiften faller bort. Begreppet nedsättning används då befrielse medges för viss del av dröjsmålsavgiften (se avsnitt 4).

Rekommendationer

Som allmän princip bör gälla att befrielse eller nedsättning av dröjsmålsavgift normalt inte bör komma i fråga, så länge någon del av det avgiftsgrundande beloppet kvarstår obetalt.

Vid återbetalning av fordonsskatt enligt 17 § FSL bör inte befrielse från dröjsmålsavgift medges.

Departementschefen uttalade i propositionen 1991/92:93 s. 81 bl.a. följande om skälen för befrielse.

För att en omständighet skall få medföra befrielse från dröjsmålsavgift, helt eller delvis, bör den till sin karaktär i första hand vara sådan att den betalningsskyldige inte kunnat förutse eller råda över den.

Däremot bör särskilda skäl inte anses föreligga om betalningsförsummelsen beror på betalningsoförmåga. Inte heller bör endast den omständigheten att det rör sig om en engångsförsummelse grunda betalningsbefrielse.

Är skälet till betalningsförseningen att söka hos beskattningsmyndigheten bör myndigheten naturligtvis självmant besluta om befrielse.

Graden av godtagbar betalningsförsummelse bör normalt avta med tiden eftersom den betalningsskyldige efter hand bör få allt större möjligheter att undanröja föreliggande betalningshinder. Därför bör det knappast bli aktuellt med avgiftsbefrielse sedan så lång tid förflutit att ärendet har överlämnats för indrivning.

3.2 Annan skattskyldig

Rekommendationer

Fastställer beskattningsmyndigheten enligt 39 § FSL att någon annan är skattskyldig än den som tidigare har påförts fordonsskatten och dröjsmålsavgiften, bör befrielse från avgiften medges utan ansökan.

3.3 Betalning i rätt tid men på ett felaktigt sätt

Rekommendationer

Befrielse från dröjsmålsavgift bör medges även om betalning har gjorts på ett felaktigt sätt, t.ex. till ett felaktigt konto, kontant eller med check, men betalningen har kommit in till Vägverket i rätt tid.

Om den betalningsskyldige trots skriftligt påpekande har gjort sig skyldig till upprepad försummelse, bör befrielse inte komma ifråga.

3.4 Oförvållade omständigheter

3.4.1 Sjukdom eller olyckshändelse

Departementschefen uttalade i propositionen 1991/92:93 s. 81 bl.a. följande.
Särskilda skäl bör således normalt föreligga vid sjukdom eller olyckshändelse av sådant slag att betalningen på förfallodagen därigenom avsevärt försvårats.

Rekommendationer

Om det funnits någon annan, som utan olägenhet kunnat fullgöra skyldigheten, bör befrielse inte medges.

Sjukdom eller olyckshändelse som drabbat någon annan än den betalningsskyldige kan utgöra skäl för befrielse t.ex. då en anställd eller en medhjälpare, som normalt svarar för betalningen, drabbas av sjukdom eller olyckshändelse vid en sådan tidpunkt att betalningen försenas.

Någon mera ingående prövning av sjukdomens art och omfattning behöver normalt inte göras. Läkarintyg eller annat intyg bör infordras bara om det anses nödvändigt för bedömningen.

3.4.2 För sent erhållet inbetalningskort

Enligt 7 § fordonsskatteförordningen (1993:1028) skall en fordonsägare, som inte fått inbetalningskort avseende skatt, anmäla detta till Vägverket senast en vecka innan skatten skall vara betald. Vägverket sänder då ett nytt inbetalningskort till fordonsägaren eller anvisar denne att betala in skatten på särskilt postgirokonto.

Rekommendationer

Det förhållandet att den skattskyldige inte har fått något inbetalningskort är i regel inte skäl för befrielse från dröjsmålsavgift.

Om någon inte har fått inbetalningskort på grund av att fel adress är införd i bilregistret bör inte heller detta vara skäl för befrielse från dröjsmålsavgift.

Har det visats att den skattskyldige inom föreskriven tid anmält till Vägverket att han inte har fått något inbetalningskort bör dock befrielse från dröjsmålsavgiften medges.

3.4.3 Övriga fall

Rekommendationer

Som särskilda skäl för befrielse från dröjsmålsavgift bör anses också annan oförvållad omständighet som den betalningsskyldige inte har kunnat råda över och som för denne utgjort hinder som är jämförbart med vad som nämnts i avsnitt 3.5.1 och 3.5.2.

Om den betalningsskyldige tidigare har misskött sina åligganden bör detta vägas in i bedömningen.

Om den betalningsskyldige har överlåtit åt någon annan att betala in skatt, men detta inte har gjorts, bör underlåtenheten inte utgöra skäl för befrielse.

Det förhållandet att den betalningsskyldige har varit bortrest bör inte vara skäl för befrielse från dröjsmålsavgiften.

En försenad betalning på grund av ett tekniskt missöde, t.ex. i samband med bearbetning i dator, bör under vissa speciella förutsättningar kunna vara skäl för befrielse. Det tekniska missödet bör kunna styrkas. En förutsättning är också att inbetalningen inte hade kunnat göras på annat sätt. Förseningen bör vidare vara kortvarig. Omständigheterna i övrigt får inte heller tala mot en befrielse.

4 Nedsättning av dröjsmålsavgift

4.1 Allmänt

Begreppet nedsättning används här för delvis befrielse från dröjsmålsavgift. Även för nedsättning gäller att särskilda skäl skall föreligga, jämför avsnitt 3.1.

4.2 Kortare dröjsmål

Departementschefen uttalade i propositionen 1991/92:93 s. 81 bl.a. följande.
Dröjsmålsavgiften har i mitt förslag särskilt avpassats för att inte framstå som oacceptabelt hög vid korta dröjsmål. Utrymmet för reduktion av avgiften endast på grund av att betalningsförseningen har varit kortvarig blir därför begränsat. Har dröjsmålet endast varat någon dag kan det dock finnas skäl för i vart fall nedsättning av dröjsmålsavgiften, särskilt om den betalningsskyldige haft anledning att räkna med att betalningen skulle ske i rätt tid.

Rekommendationer

Om skäl föreligger bör dröjsmålsavgiften kunna sättas ned till 0,25 % av det för sent inbetalda beloppet, dock lägst till 100 kr.

4.3 Nedsättning i andra fall

Rekommendationer

Nedsättning kan komma i fråga då sådana omständigheter som kan utgöra skäl för befrielse föreligger men de inte kan anses tillräckligt starka för att motivera hel befrielse.

Nedsättning bör normalt ske på sådant sätt att dröjsmålsavgiften minskas till hälften, dock lägst till 1 500 kr.

Omständigheterna kan i vissa fall vara sådana att dröjsmålsavgiften bör kunna sättas ned till belopp som svarar mot skälig dröjsmålsränta. Med skälig dröjsmålsränta bör förstås 75 % av den statslåneränta som gällde vid utgången av november månad året närmast före det år som räntan avser. Räntesatsen bör bestämmas till procenttal med högst en decimal.

Dröjsmålsavgiften bör dock inte bestämmas till lägre belopp än 0,25 % av det för sent inbetalda beloppet, dock lägst 100 kr.

4.4 Lägsta belopp för nedsättning

Rekommendationer

Om dröjsmålsavgiften är under 100 kr bör nedsättning inte komma ifråga.

5 Övrigt

Rekommendationer

Av praktiska och administrativa skäl kan myndigheten underlåta att kräva betalning av dröjsmålsavgift som är under 100 kr om det endast är dröjsmålsavgiften som återstår att betala.

Dessa rekommendationer tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1996 och ersätter Riksskatteverkets rekommendationer m.m. (RSV Sv 1994:4) om dröjsmålsavgift på fordonsskatt, överlastavgift och saluvagnsskatt.

Skatteverket

Till toppen