Datum: 2017-04-18
131 130791-17/112
Skatteverket anser att förslaget är så otydligt utformat att det inte kan läggas till grund för lagstiftning. Vidare anser Skatteverket att förslaget går utöver vad som är tillåtet enligt EU-rätten. Skatteverket avstyrker därför att förslaget genomförs.
För det fall förslaget genomförs begär Skatteverket kompensation för de kostnader som uppkommer för verket.
Enligt förslaget till lagtext ska den reducerade skattesatsen avse förevisning av naturområden, medan det i författningskommentaren anges att ändringen innebär att naturguidning ska beskattas med 6 procent. I löptexten används omväxlande begreppen naturturism, naturguidning och förevisning av naturområden. Redan detta att olika begrepp används för att beskriva det lågbeskattade området ger upphov till osäkerhet om vad som avses med förslaget.
Enligt promemorian avses med naturområde i detta sammanhang ”de delar av natur- och kulturlandskapet som nyttjas för turism och friluftsliv”. Dessutom ska leder, stigar och andra färdvägar, liksom vissa platsbundna aktiviteter, räknas som naturområde.
Naturlandskapet omfattar enligt allmänt språkbruk sådana delar av naturen som i liten utsträckning har påverkats av människan. Kulturlandskapet omfattar enligt allmänt språkbruk ett landskap som mer eller mindre starkt har omvandlats av människans aktivitet. Beroende på typ av markanvändning kan man tala om odlingslandskap (agrart landskap), urbant landskap eller industrilandskap [1]. Promemorians definition av naturområde kan därmed i princip sägas omfatta varje plats där någon form av turism eller friluftsliv förekommer, inklusive ren stadsbebyggelse. Förutom att definitionen överensstämmer dåligt med vad som i allmänhet betraktas som ”natur” är den så vid att den närmast blir betydelselös.
Också promemorians definition av ”förevisning” uppfattas av Skatteverket som påfallande vid. Den gängse innebörden av begreppet torde vara att visa upp någonting. En rundvandring i ett naturområde med en person som förmedlar kunskap om området längs rundvandringen skulle därför kunna vara en förevisning. Det är däremot tveksamt om det att leda personer längs en säker väg kan vara en förevisning. Det att någon deltar i cykling, skidåkning, paddling eller fisketurer kan enligt Skatteverkets bedömning inte betraktas som en förevisning.
Om avsikten är att den reducerade skattesatsen ska gälla för något utöver det som enligt normalt språkbruk kan anses omfattas av förevisning (av naturområden) måste detta framgå redan av lagtexten. Det är lagtexten som både Skatteverket och förvaltningsdomstolarna har att utgå från vid sin tillämpning av den nu föreslagna reducerade skattesatsen [2].
Sammantaget anser Skatteverket att förslaget är så otydligt utformat att det inte kan läggas till grund för lagstiftning.
Möjligheten för medlemsstaterna att tillämpa reducerade skattesatser regleras i artikel 98 i rådets direktiv 2006/112/EG, mervärdesskattedirektivet, och i bilaga III till samma direktiv. Av punkten 7 i bilaga III till mervärdesskattedirektivet följer att medlemsländerna får tillämpa en reducerad skattesats på ”tillträde till föreställningar, teatrar, cirkusar, marknader, nöjesparker, konserter, museer, djurparker, biografer, utställningar och liknande kulturella evenemang och anläggningar”.
Enligt artikel 98 i mervärdesskattedirektivet är det inte obligatoriskt att tillämpa reducerade skattesatser. Det är en möjlighet som ges medlemsstaterna och ett undantag från principen enligt vilken normalskattesatsen ska tillämpas. Det framgår av EU-domstolens fasta rättspraxis att bestämmelser som utgör undantag från en princip ska tolkas restriktivt (C-573/15, Oxycure Belgium, punkten 25).
Det framgår också av EU-domstolens fasta rättspraxis att principen om skatteneutralitet inte gör det möjligt att utvidga tillämpningsområdet för en reducerad mervärdesskattesats i avsaknad av en otvetydig bestämmelse (C-573/15, Oxycure Belgium, punkten 31).
Punkten 7 i bilaga III till mervärdesskattedirektivet innebär att medlemsstaterna får tillämpa en reducerad skattesats på tillträde till ett antal uppräknade evenemang och anläggningar. Dessutom får medlemsstaterna tillämpa en reducerad skattesats på tillträde till ”liknande kulturella evenemang och anläggningar”. Det ska då handla om evenemang och anläggningar som liknar dem som räknas upp och som dessutom är kulturella. De exempel på förevisningar av naturområden som ges sist i avsnitt 2.2 i promemorian (vandring, cykling, ridning, skridsko- och skidåkning, fisketurer, paddling och fågelskådning) liknar enligt Skatteverkets bedömning inte de evenemang och anläggningar som räknas upp i punkten 7 i bilaga III. De kan inte heller anses vara av kulturell karaktär. Skatteverket anser därför att förslaget går utöver vad som är tillåtet enligt artikel 98 i mervärdesskattedirektivet.
Förslaget skulle medföra initiala merkostnader för Skatteverket på 300 000 kr avseende information. Förslaget skulle också medföra löpande kostnader för Skatteverket för kontroll, utredningar och efterföljande processer. Dessa kostnader beräknas till 3,5 Mkr per år.
Beräkningen av Skatteverkets kostnader har gjorts utifrån antagandet i promemorian att 2 700 företag kommer att påverkas av förändringen.
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.