På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

BEPS – åtgärdspunkterna

De rapporter som BEPS-projektet resulterat i ska skapa ett gemensamt internationellt synsätt och innehåller minimistandarder som medlemsländerna är överens om att införa. De innehåller även rekommendationer för hur nationell lagstiftning kan utformas för att motverka internationell skatteplanering.

Här kan du läsa en kort sammanfattning av respektive rapport och klicka dig vidare till själva rapporten som är på engelska.

Action 1 – Addressing the Tax Challenges of the Digital Economy

Rapporten är en analys av BEPS-relaterade problem och åtgärder som rör den digitala ekonomin. Rapporten slår fast att den digitala ekonomin inte kan avgränsas eftersom det är ekonomin som sådan som har digitaliserats. Den föreslår inte några särskilda åtgärder vad gäller inkomstskatt. Däremot innehåller den ny vägledning om moms på en rad tjänster. Vägledningen bygger på samma principer som EU har för digitala tjänster, d.v.s. att moms ska betalas i det land där tjänstens utnyttjas.

OECD ska fortsätta att övervaka BEPS-frågorna i den digitala ekonomin och en ny rapport ska presenteras år 2020.

EU:s momsdirektiv stämmer överens med vägledningen när det gäller digitala tjänster men inte de andra tjänsterna. Eftersom Sverige är med i EU kommer det inte ske några ändringar av svensk rätt förrän EU:s momsdirektiv ändrats.

Action 2 – Neutralising the effects of hybrid mismatch arrangements

Rapporten innehåller rekommendationer om nationell lagstiftning som skapar ett sammanhållet system för att motverka att företag kan undvika beskattning genom användning av s.k. hybridsituationer.

Sverige har inte den lagstiftning som föreslås. Finansdepartementet arbetar med frågan om det ska föreslås förändringar i svensk lag eller inte.

Action 3 – Designing Effective Controlled Foreign Company Rules

Rapporten innehåller rekommendationer på hur CFC-regler kan utformas för att effektivt motverka att vinster flyttas till lågskatteländer så att beskattningen av företagen minskar. Rekommendationerna omfattar sex olika byggstenar som rör bl.a. vad som är ett CFC-bolag, hur inkomster från dessa ska beskattas samt hur dubbelbeskattning ska undanröjas.

Rekommendationerna är förenliga med EU-rätten och är frivilliga att införa.

Sverige har redan lagstiftning inom det här området. Den skiljer sig dock något från rapportens rekommendationer. Det är i dagsläget inte klart om de svenska reglerna kommer att ändras. Frågan ligger hos Finansdepartementet.

Action 4 – Limit base erosion via interest deductions and other financial payments

Rapporten innehåller bland annat en rekommendation om nationella regler som begränsar ett företags rätt att få avdrag för ränta på lån. Sverige har regler som begränsar rätten till avdrag för ränta i vissa fall. En översyn av dessa regler pågår inom ramen för den så kallad Företagsskattekommitténs arbete. Ett förslag från Företagsskattekommittén kommer troligtvis under våren 2016.

Action 5 – Counter harmful tax practices more effectively, taking into account transparency and substance

Rapporten innehåller en minimistandard för hur länder ska tvingas att utbyta information med varandra om de har s.k. förmånliga skatteregimer eller ger svar på vissa frågor som kan påverka skatten i ett annat land. I rapporten finns en gemensam definition av vad som ska anses vara en förmånlig skatteregim och i vilka fall det ska vara tillåtet att ha sådana skatteregimer.

Länder som ger förhandsbesked, s.k. tax rulings, som omfattar förmånliga skatteregimer eller vissa typer av gränsöverskridande transaktioner, ska spontant skicka information om dessa till de andra länder som berörs av förhandsbeskedet. Frågor om fast driftställe och frågor som rör avdrag för ränta vid lån mellan företag i olika länder som ingår i samma koncern omfattas av rapportens definition av förhandsbesked.

Sverige har inte några förmånliga skatteregimer. Det förekommer dock att företag får förhandsbesked från Skatterättsnämnden som rör frågan om det finns ett fast driftställe eller om avdrag ska ges för ränta på lån inom en koncern. Även svar från Skatteverket, som rör avdrag för ränta, kan omfattas av rapportens krav på informationsutbyte. Sverige kommer därför att skicka information om sådana förhandsbesked till det andra land som berörs av beskedet under förutsättning att detta land deltagit i BEPS-arbetet. Dessutom kommer Sverige att få information om förhandsbesked, som lämnas i andra länder, där det finns en transaktion som berör någon i Sverige. Informationen kommer att omfattas av sekretess i Sverige.

Action 6 – Preventing the Granting of Treaty Benefits in Inappropriate Circumstances

Rapporten innehåller en minimistandard för att förhindra att skatteavtal används på ett sätt som inte är avsett. Rapporten betonar att syftet med skatteavtal är att förhindra att skattebetalare beskattas två gånger för samma inkomst.

Rapporten innehåller även förändringar av OECD:s modellavtal samt vissa ändringar i kommentarerna till modellavtalet. Ändringarna ska tydliggöra att syftet med skatteavtal inte är att skapa möjligheter till lägre beskattning eller ickebeskattning.

Den föreslagna minimistandarden ska bli en del av det multilaterala instrument som föreslås i Action 15.

Oavsett hur minimistandarden blir en del av de skatteavtal Sverige har med andra länder, krävs det att nya avtal eller ändringar i avtal godkänns genom ny lagstiftning för att den ska gälla i Sverige.

Action 7 – Preventing the Artificial Avoidance of Permanent Establishment Status

Rapporten innehåller ändringar i artikel 5 i OECD:s modellavtal. Artikeln definierar vad ett fast driftsställe är. Rapporten innehåller också en förändring i kommentarerna till artikel 5. OECD ska fortsätta arbeta med hur vinster ska allokeras till fasta driftsställen. Mer vägledning om detta ska komma under 2016.

Förändringen av artikel 5 i modellavtalet är tänkt att bli en del av det multilaterala instrument som föreslås i Action 15. Mer information om Action 15 kommer längre ner på denna sida.

Oavsett om förändringen sker genom ett multilateralt instrument eller genom att de skatteavtal Sverige har med andra länder förhandlas om, krävs det att förändringen godkänns genom lagändring för att den ska gälla i Sverige.

Den svenska definitionen av fast driftsställe skiljer sig från den definition som artikel 5 i OECD:s modellavtal får genom rapporten. Om förändringen av artikel 5 ska få fullt genomslag i Sverige krävs därför även en förändring av svensk lagstiftning. Frågan ligger hos Finansdepartementet.

Actions 8 – 10 – Action 8 – 10: Aligning Transfer Pricing Outcomes With Value Creation

Rapporten slår fast att armlängdsprincipen fortfarande är grundprincipen för internprissättningsregler. Armlängdsprincipen innebär att priser och andra villkor som avtalas mellan närstående företag i gränsöverskridande transaktioner ska motsvara vad oberoende företag hade avtalat i motsvarande situation. Rapporten innebär därför inte någon förändring av artikel 9 i OECD:s modellavtal. Arbetet har däremot lett fram till att de riktlinjer som finns för att tolka armlängdsprincipen har formulerats om för att förtydliga och stärka armlängdsprincipen. Syftet är att säkra att koncernintern prissättning är i linje med hur värde skapas inom koncernen.

Förtydligandena innebär framförallt att avsnitt D i kapitel I, samt kapitel VI – VIII har ersatts med det som anges i rapporten. Eftersom hela rapporten förtydligar hur armlängdsprincipen ska tolkas kan den användas för att tolka och tillämpa artikel 9 i modellavtalet.

OECD ska fortsätta BEPS-arbetet inom internprissättningsområdet. OECD ska även övervaka hur länderna tillämpar de förtydligade riktlinjerna. Ytterligare vägledning ska komma om den s.k. vinstdelningsmetoden (profit split). OECD ska också se över resterande delar av riktlinjerna som inte omfattats av Action 8 – 10. OECD ska även stödja ländernas arbete med att tillämpa de förtydligande riktlinjerna.

I Sverige har vi lagstiftning om hur prissättning ska ske mellan företag i intressegemenskap. Lagstiftningen bygger på den s.k. armlängdsprincipen. De skatteavtal Sverige har ingått innehåller också i de flesta fall en artikel som motsvarar artikel 9 i modellavtalet. Det behövs därför inte någon ändring av svensk lag för att förtydligandena ska få genomslag. Det finns inte heller i dagsläget något förslag att införa kompletterande bestämmelser till armlängdsprincipen. Skatteverket måste i varje enskilt fall bedöma de förtydligade riktlinjerna i ljuset av det skatteavtal som är tillämpligt och den praxis som finns i Sverige på området.

Action 11 – Measuring and monitoring BEPS

Rapporten slår fast att de globala skatteintäkterna minskar med mellan 4–10 procent per år på grund av urholkning av skattebaser och förflyttning av vinster till lågskatteländer. Den innehåller också information om hur länder kan mäta och bevaka området. Rapporten ska hjälpa länder i deras analysverksamhet så att bevakningen av ländernas skattebaser kan förbättras.

Rapporten kräver inte någon förändrad lagstiftning. En del av de uppgifter och ekonomiska data som rapporten nämner ingår i den rapportering som föreslås i Action 13.

Skatteverket har inte gjort några egna beräkningar. Skatteverket kommer däremot att bevaka området och följa utvecklingen för att se vilka följder BEPS-arbetet får på svensk beskattning.

Action 12 – Mandatory Disclosure Rules

Rapporten innehåller rekommendationer för nationell lagstiftning om tvingande rapportering av skatteupplägg och vissa särskilt riskfyllda transaktioner. Syftet med sådana regler är att ge skattemyndigheter tillgång till information om skatteupplägg. Skattemyndigheten kan då ge sin syn på om upplägget är förenligt med landets skattelagstiftning och, om det behövs, väcka frågan om det behövs en lagändring. En följd av att skattemyndigheten ger sin syn på ett visst upplägg är att det kan verka avskräckande på den som funderar på att använda sig av avancerad skatteplanering.

Rapporten konstaterar också att det, med stöd av befintliga avtal, konventioner och andra former för samarbete, redan finns de verktyg som behövs för internationell samverkan och utbyte av information om dessa avancerade skatteupplägg.

Sverige saknar i dag regler om tvingande rapporteringsskyldighet för företag eller rådgivare. Frågan om sådana regler ska införas ligger på Finansdepartementet.

Action 13 – Transfer Pricing Documentation and Country-by-Country Reporting

Rapporten innehåller minimistandard för hur lagstiftning om dokumentation av internprissättningstransaktioner ska se ut. Dokumentationen ska omfatta

  • en gemensam dokumentation (Master file)
  • en lokal dokumentation (Local file)
  • en land för land-rapport (Country by country reporting).

Syftet med land för land-rapportering är bl.a. att ge skattemyndigheterna information för att kunna bedöma risker för felaktig prissättning inom koncerner. Underlaget får inte användas för att fatta beslut om beskattning av ett enskilt företag.

Land för land-rapportering ska lämnas av koncerner som har en koncernomsättning på minst 750 miljoner EUR. Som huvudregel ska moderbolaget i koncernen lämna in land för land-rapporteringen. Det finns dock en möjlighet för länderna att begära in rapporteringen från ett annat företag i koncernen om moderbolaget inte omfattas av krav på sådan dokumentation.

OECD ska utvärdera resultatet av minimistandarden senast år 2020.

Sverige har regler om internprissättningsdokumentation. Det krävs dock en förändring av dessa regler för att vi ska följa minimistandarden. Skatteverket fick i november 2015 i uppdrag att ta fram förslag på förändrad lagstiftning som lever upp till minimistandarden i rapporten. Förslaget har överlämnats till Finansdepartementet. Enligt förslaget ska skyldigheten att lämna land-för-land-rapport tillämpas på räkenskapsår som har påbörjats efter den 31 december 2015. Övriga förändringar av dokumentationsskyldigheten föreslås gälla för räkenskapsår som påbörjas efter den 31 december 2016. De nuvarande bestämmelserna om dokumentation gäller tills den nya lagstiftningen är på plats.

Skatteverket beräknar att ca 75 svenska moderbolag kommer att bli att skyldiga att lämna land för land-rapportering. Eftersom lagstiftningen inte är klar kan Skatteverket inte ge några detaljer på vilken för information som ska lämnas och hur den ska lämnas. Tanken är dock att länderna ska utbyta informationen på elektronisk väg och att uppgifterna ska omfattas av sekretess.

Sverige kommer inte att få land för land-information från andra länder förrän vi har motvarande information att lämna ut, d.v.s. först när ny lagstiftning är på plats i Sverige. Skatteverket kommer inte att använda land för land-rapportering för att fatta beslut om beskattning i ett enskilt fall.

Action 14 – Making Dispute Resolution Mechanisms More Effective

Rapporten slår fast en minimistandard för att lösa dubbelbeskattning genom ömsesidig överenskommelse (s.k. mutual agreement proceedure). Enligt standarden ska länderna se till följande:

  • Det finns en möjlighet till ömsesidig överenskommelse i skatteavtalen.
  • Den behöriga myndigheten har de befogenheter som krävs för ömsesidig överenskommelse i skatteavtalen.
  • Det finns en möjlighet att faktiskt komma överens om dubbelbeskattningen.

Dessutom har 20 stater, däribland Sverige, kommit överens om att de ska införa regler i sina skatteavtal som innebär att om de inte kommer överens i sina förhandlingar inom en viss tid ska frågan avgöras i ett bindande skiljeförfarande. Skiljeförfarande innebär normalt att om länderna inte kommer överens får en grupp av personer som länderna utser gemensamt bestämma hur dubbelbeskattningen ska undanröjas. Om skiljeförfarandet är bindande förbinder sig länderna att följa det beslut som gruppen fattar.

Överenskommelsen om bindande skiljeförfarande måste bli en del av de skatteavtal som finns mellan dessa länder. Det kan komma att ske genom något av följande:

  • Alla aktuella skatteavtal förhandlas om.
  • Överenskommelsen blir en del av det multilaterala instrument som föreslås i Action 15.

Sverige uppfyller redan minimistandarden genom den artikel om ömsesidig överenskommelse som finns i alla våra skatteavtal och vår lagstiftning. Oavsett hur ett bindande skiljeförfarande blir en del av de skatteavtal Sverige har med andra länder, krävs det att nya avtal eller ändringar i avtal godkänns genom ny lagstiftning för att det ska gälla i Sverige.

Action 15 – Developing a Multilateral Instrument to Modify Bilateral Tax Treaties

Rapporten föreslår hur länderna ska genomföra alla de förändringar i skatteavtal som behövs till följd av rekommendationerna i rapporterna. Förslaget innebär att länderna ska förhandla fram ett multilateralt instrument som ska undertecknas av alla länder. Ett sådant gemensamt avtal skulle göra att länderna inte behöver förhandla om alla sina skatteavtal på egen hand.

Tanken är att det multilaterala instrumentet ska skrivas under senast i december 2016. Ett arbete pågår nu med att ta fram ett förslag på ett sådant gemensamt avtal. Sverige deltar i arbetsgruppen som består av 94 länder.

Oavsett om Sverige undertecknar ett gemensamt avtal eller omförhandlar sina enskilda skatteavtal, krävs det att avtalet godkänns genom lagstiftning för att förändringarna ska börja gälla i Sverige.

BEPS-åtgärdspunkterna
Skatteverket

Till toppen