Riksskatteverkets rekommendationer m.m. om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m. under år 1996¹.

Riksskatteverket (RSV) meddelar med stöd av 2 kap. 2 § förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet följande rekommendationer m.m. om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m. under år 1996.

¹Beträffande tiden 1 januari - 31 mars 1996, se RSV Ex 1995:1 och RSV Ex 1995:2

1 Normalbeloppens storlek m.m.

Enligt 7 kap. 5 § utsökningsbalken skall den del av lönen som inte får tas i anspråk genom utmätning (förbehållsbeloppet) bestämmas med ledning av ett normalbelopp. Riksskatteverket har i föreskrifter (RSFS 1996:5) om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m. under år 1996 beslutat att normalbeloppet för ensamstående gäldenär skall vara 3 825 kr i månaden, för sammanlevande makar och därmed jämställda 6 318 kr i månaden och för varje barn 2 030 kr i månaden till och med det kalenderår barnet fyller sex år och 2 336 kr i månaden för tid därefter. Följande normalbelopp i kronor per avlöningsperiod skall därför gälla.

Rekommendationer:

Ovanstående normalbelopp bör gälla endast för gäldenär som är bosatt i Sverige.

Normalbeloppen omfattar alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen.

Rekommendationer:

Till vanliga levnadskostnader bör räknas i ett hushåll normalt förekommande utgifter såsom för kost, kläder, tvätt, hygien, gas, elektricitet, telefon, TV-avgifter, försäkringsavgifter, fackföreningsavgifter och andra medlemsavgifter samt mindre utgifter för tillfälliga behov.

Saknar ensamstående gäldenär egen bostad och är han under minst en månad intagen i en kriminalvårdsanstalt, på sjukhus eller i ett hem för vård eller boende där kost och logi tillhandahålls bör följande gälla. Gäldenären till- godoräknas som normalbelopp 30 procent av folkpensionen för en ogift ålderspensionär enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring jämte pensionstillskott enligt 2 § första stycket lagen (1969:205) om pensionstillskott. Under år 1996 är detta belopp 1 344 kr i månaden.

Om gäldenären är ett sådant försörjningsberättigat barn som avses i rekommendationerna under punkt 2.2 bör normalbeloppet anses vara den del av ersättningen (pension eller annan ersättning enligt 7 kap. 1 § utsökningsbalken) med vilken avdrag kan ske från förälders och med denne sammanlevande makes eller sambos normalbelopp enligt punkt 3.1.3.

Om skäl föreligger kan kronofogdemyndigheten (KFM) göra avvikelser från normalbeloppen i situationer som avviker från dem som beskrivs i det följande.

2 Familjeförhållanden

Normalbeloppen avser ensamstående, sammanlevande makar och därmed jämställda samt barn. Vid bedömning av vilken familjesituation som gäller i det enskilda fallet iakttas följande.

2.1 Samboförhållanden

Rekommendationer:

Med sammanlevande makar bör jämställas följande samboförhållanden.

Kvinna och man som bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden (sambor).
Två personer som bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande (sambor).

2.2 Barn

Rekommendationer:

Med barn bör avses sådant hemmavarande barn som en gäldenär, dennes sammanlevande make eller sambo är skyldig att försörja enligt 7 kap. 1 § föräldrabalken. Med sådant försörjningsberättigat barn bör jämställas ett hemmavarande barn för vilket kostnadsersättning utbetalas för vård i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende samt vård i ett annat enskilt hem enligt regler i socialtjänstlagen (1980:620).

Vid gemensam vårdnad bör barntillägget reduceras till hälften om föräldrarna inte bor tillsammans och barnet vistas ungefär lika mycket hos den ena som hos den andra föräldern och underhållsbidrag till barnet därför inte utgår.

Följande bör gälla beträffande hemmavarande barn som inte omfattas av första stycket i rekommendationerna (ej försörjningsberättigat barn). Om föräldern, med denne sammanlevande make eller sambo är gäldenär, beaktas inte barnet vid beräkning av normalbelopp. Är barnet gäldenär bör det anses vara ensamstående.

3 Avvikelser från normalbeloppen

3.1 Avdrag

3.1.1 Sidoinkomst

Rekommendationer:

Har gäldenären regelbunden sidoinkomst, bör normalbeloppet minskas med ett belopp som motsvarar sidoinkomsten efter avdrag för preliminär skatt.

Som sidoinkomst bör räknas

ersättningar för vilka utmätning av lön m.m. får ske enligt 7 kap. 1 § utsökningsbalken och
ersättning för arbetsinsats som erhålls av den som inte är arbetstagare.

3.1.2 Makes eller sammanbos inkomst

Rekommendationer:

Har med gäldenären sammanlevande make eller sambo inkomst, bör förbehållsbeloppet framräknas på sätt framgår av avdelning I och II i blanketten (RSV 9416) Beräkning av förbehållsbelopp, se bilaga. Därvid bör från bruttoinkomsterna avdrag göras för preliminär skatt samt för kostnader för fullgörande av tjänst. Vid beräkning av avdraget bör samma bestämmelser tillämpas som anges i det följande under punkt 3.2.2.

Med inkomst enligt första stycket bör avses sådan ersättning som kan komma i fråga som sidoinkomst enligt punkt 3.1.1.

3.1.3 Barnbidrag och underhållsbidrag m.m. till hemmavarande barn

Rekommendationer:

Har normalbelopp bestämts med hänsyn till försörjningsberättigat barn, bör avdrag göras för allmänt barnbidrag och flerbarnstillägg samt för underhållsbidrag som tillkommer hemmavarande barn. I förekommande fall bör därefter även göras avdrag för pension eller annan ersättning enligt 7 kap. 1 § utsökningsbalken som efter eventuellt avdrag för preliminär skatt tillkommer barn.

Med allmänt barnbidrag bör jämställas förlängt barnbidrag samt studiebidrag och extra tillägg till detta. Med underhållsbidrag bör jämställas bidragsförskott och förlängt bidragsförskott för studerande samt ersättning som avser omkostnader för vård i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende samt vård i ett annat enskilt hem enligt regler i socialtjänstlagen.

Är sammanlagda avdrag för barn större än normalbeloppet för barn (barntillägget) enligt punkt 1, bör avdraget reduceras till belopp som motsvarar barntillägget. Reducering bör göras först från eventuell pension eller annan ersättning enligt 7 kap. 1 § utsökningsbalken.

3.1.4 Förmåner

Rekommendationer:

För gäldenär som åtnjuter förmåner bör normalbeloppet minskas med värdet av förmånen. Har gäldenären fri kost bör minskningen ske med ledning av den av RSV fastställda tabellen för beräkning av preliminär A-skatt för 1996. Har gäldenären förmån av fri eller delvis fri bil bör normalbeloppet minskas med ett enhetligt belopp om 800 kr i månaden oberoende av bilens fabrikat, årsmodell m.m. och oavsett om förmånen innefattar fri bensin eller inte.

3.2 Tillägg

Rekommendationer:

Avser normalbeloppet flera personer än gäldenären, bör frågan om tillägg avgöras med hänsyn till familjens levnadsförhållanden. Om gäldenären lämnar uppgifter som kan föranleda tillägg bör uppgifterna, då så anses erforderligt, styrkas av gäldenären.

3.2.1 Fordran med företrädesrätt

I förbehållsbeloppet skall inräknas belopp som motsvarar vad gäldenären betalar till annan, som vid utmätning av lön m.m. har bättre rätt till lönen. Vid utmätning för underhållsbidrag med företrädesrätt enligt 7 kap. 14 § utsökningsbalken skall även betalningsskyldighet mot annan som har lika rätt som sökanden beaktas.

Avser betalningen underhållsbidrag med företrädesrätt enligt 7 kap. 14 § utsökningsbalken, kan utmätnings- och förbehållsbelopp påverkas i de situationer då utrymme inte finns för löpande underhållsbidrag i både löneutmätningsmålet och vid den frivilliga betalningen.

Rekommendationer:

Reducerat förbehållsbelopp bör beräknas på sätt som framgång av avdelning IV i blanketten (RSV 9416) Beräkning av förbehållsbelopp, se bilaga.

Avser den frivilliga betalningen såväl löpande bidrag som skuld bör vid löneutmätning för underhållsbidrag med företrädesrätt enligt 7 kap. 14 § sökningsbalken hänsyn tas endast till det löpande underhållsbidraget vid beräkning av reducerat förbehållsbelopp. Vid annan utmätning av lön m.m. bör även skälig avbetalning på skuld godtas, under förutsättning att denna avräknas från underhållsbidrag med företrädesrätt enligt 7 kap. 14 § utsökningsbalken. Av samma anledningar som underhållsbidrag enligt 7 kap. 17 § utsökningsbalken kan jämkas i en fördelningssituation bör motsvarande jämkning göras vid bestämmande av förbehållsbeloppet.

3.2.2 Kostnader för fullgörande av tjänst

Rekommendationer:

Tillägg till normalbeloppet bör göras för gäldenärens kostnad för fullgörande av tjänst. Vid beräkningen av tillägget bör tillämpas de bestämmelser som gäller för avdrag för motsvarande kostnader vid taxering enligt 33 § kommunalskattelagen (1928:370) och anvisningarna till nämnda paragraf. Vad som sägs i 33 § 2 mom. kommunalskattelagen bör dock inte tillämpas.

Då gäldenären uppbär ersättning för ökade levnadskostnader (traktamenten) eller för resa med egen bil i tjänsten bör dock inte tillägg göras till normalbeloppet. I sådant fall bör emellertid arbetsgivaren upplysas om att beslutet om utmätning av lön m.m. endast avser, förutom lön, den del av traktaments- eller bilersättningen som vid avdrag för preliminär skatt behandlas som lön.

Vad angår beräkningen av kostnad för resor med bil mellan bostad och arbetsplats bör tillägg göras med 13 kr per mil.

Om gäldenären kan antas ha kostnad för resor till och från arbetsplatsen med kollektivt färdmedel, kan KFM även om kostnaden inte är känd, i det särskilda fallet göra tillägg till normalbeloppet med belopp som beräknas motsvara kostnaden (t.ex. månadskort).

3.2.3 Kreditköp

Rekommendationer:

Tillägg till normalbeloppet bör göras för betalning av skuld på grund av kreditköp, som avser sådan egendom som enligt 5 kap. 1 § 1-3 utsökningsbalken undantas från utmätning (beneficium). Vid bedömningen bör endast sådana fall beaktas där borgenär kan få egendomen återtagen vid betalningsdröjsmål.

Ingår i kreditköpet egendom som skulle ha utmätts med förbehåll enligt 5 kap. 4 § utsökningsbalken, bör inget tillägg till normalbeloppet göras. Avser köpet både egendom som ingår i beneficiet och annan egendom, bör tillägg göras endast om köpesumman till största delen avser beneficieegendom eller om särskilda skäl föreligger med hänsyn till resterande kredittid.

3.2.4 Barntillsyn och sjukdom

Rekommendationer:

Tillägg till normalbeloppet bör göras för utgifter på grund av nödvändig barntillsyn och till följd av sjukdom. Tillägget bör reduceras med ersättning för sådan kostnad som utbetalas av försäkringskassa eller på annat sätt.

Kostnad för långvarig vård (t.ex. åldringsvård, alkoholistvård, narkomanvård, handikappvård eller annan sjukvård) bör beaktas. Vid kortvarig sjukdom (t.ex. akut sjukvård under sjuklöneperiod) bör vårdkostnad helt eller delvis beaktas om förhållandena i det enskilda fallet ger anledning till det.

4 Bostadskostnad

Rekommendationer:

Vid bestämmande av förbehållsbeloppet bör den faktiska bostadskostnaden läggas till normalbeloppet. Med faktisk kostnad bör avses bostadskostnaden med avdrag för eventuellt förekommande bostadstillägg och bostadsbidrag. Om bostaden består av egen bostadsfastighet får hänsyn tas till ränteutgifter och nödvändiga driftkostnader. Amortering på bostadslån får beaktas i skälig omfattning. Bor gäldenären i en bostadsrättslägenhet får månadsavgiften anses vara bostadskostnad. Har gäldenären lånat till insatsen får därutöver ränta och skälig amortering beaktas endast om lägenheten pantförskrivits för lånet. Motsvarande bör gälla lån som tagits för förbättring av bostadsrättslägenheten.

Om bostadskostnaden inte är känd, bör KFM med ledning av kostnadsläget på orten beräkna kostnaden för en bostad av skälig storlek för gäldenären.

Reducering av bostadskostnaden kan ske med beaktande av följande.

a) Oskäligt hög bostadskostnad

Hänsyn bör tas till om kostnaden är oskäligt hög i förhållande till kostnadsläget på orten för jämförbar bostad. Det får ankomma på KFM att i detta sammanhang bedöma och fastställa vad som är skälig bostadskostnad. Reducering bör inte göras vid mindre avvikelser. Hyrorna för lägenheter i hus som tillhör allmännyttiga bostadsföre- tag bör anses motsvara bostadskostnadsläget på orten.

b) Inneboende

Bostadskostnaden bör reduceras om en del av bostaden disponeras av inneboende. Som inneboende får anses även nära anhörig såsom föräldrar till gäldenären eller till hans make eller hemmaboende förvärvsarbetande barn.

Finns uppgift om hyra som inneboende betalar, bör bostadskostnaden reduceras med hyresbeloppet. Saknas uppgift om hyra, bör bostadskostnaden reduceras med så stor del som svarar mot antalet uthyrda rum i förhållande till totala rumsantalet. I detta sammanhang bör även kök betraktas som ett rum.

c) Sammanboende

Finns hemmavarande barn bör följande gälla om förälder och barn sammanbor varaktigt och har gemensamt hushåll samt barnet anses ha ekonomisk förmåga att bidra till familjens boende. Var och en av sammanlevande makar eller sambor samt hemmavarande försörjningsberättigade och ej försörjningsberättigade barn anses ha lika stor andel av den gemensamma bostadskostnaden. Är förälder, sammanlevande make eller sambo gäldenär reduceras bostadskostnaden med barnets andel av denna kostnad. Är barnet gäldenär anses barnets bostadskostnad vara dess andel av den gemensamma bostadskostnaden.

Om barn som avses i första stycket saknar ekonomisk förmåga att bidra till familjens boende bör följande gälla. Är förälder, sammanlevande make eller sambo gäldenär reduceras inte den gemensamma bostadskostnaden med sådant barns andel. Är barnet gäldenär tas inte någon bostadskostnad upp.

För sådant varaktigt sammanboende som inte avses i föregående stycken bör följande gälla när de sammanboende har gemensamt hushåll. Är någon av de sammanboende gäldenär reduceras bostadskostnaden med övrigas andelar av denna kostnad.

d) Alltför stor bostad

Bostadskostnaden bör reduceras om bostadsstandarden är väsentligt högre än vad som kan anses svara mot gäldenärens och familjens behov. Bostadsstandarden får anses väsentligt överstiga hushållets behov om hushåll med en boende disponerar större utrymme än tre rum och kök, eller om annat hushåll disponerar större utrymme än tre rum och kök med tillägg av ett rum för varje person som tillkommer utöver en.

Som kök bör även anses s.k. kokvrå.

Reduceringen bör ske så att antalet överstigande rum ställs i relation till rumsantalet. Vid tillämpningen av denna regel bör även kök räknas som rum.

För ändamålet har utarbetats nedanstående mall.

Reducering av bostadskostnad med hänsyn till bostadens storlek

Familjestorlek Lägenhetsstorlek